Jag vet inte längre vad jag vill med mitt liv!

Jag är en 31-årig gift kvinna med två barn i lågstadieåldern. Problemet är att jag inte längre vet vad jag vill med mitt liv. Jag har varit tillsammans med min man sedan vi båda var 19 år. Vi har båda heltidsjobb. Allt har varit bra tills för snart två år sedan. Då började jag känna en längtan ut. Allt står mig upp i halsen. Det känns som jag ska kvävas. Allt jag känner för min man är djup vänskap. Gnistan är helt borta.

I höstas fick jag kontakt med en kille på mitt jobb. Jag har hittills inte varit otrogen men chanserna har funnits och det är svårt att säga nej. Tanken ger mig dåligt samvete för barnen. Tänk om de vänder mig ryggen om jag lämnar dem, men samtidigt mår jag inte bra av att ha det som det är. Jag är ingen glad mamma. Om jag bestämmer mig för att flytta, finns det då någon chans för min man och barnen att bo kvar i huset? Jag vill ju inte att de ska tvingas flytta p g a mig. Detta är kanske ingen fråga, snarare en bedrövad mammas klagan över vardagslivet. Hur berättar jag för min man att jag vill bo ensam ett tag och fundera? Kan han någonsin förstå? Jag behöver hjälp!

Din konkreta fråga – om din man och barnen har råd att ensamma bo kvar i huset – är naturligtvis helt omöjlig att besvara. Och jag är säker på att du själv vet att ditt stora problem i grunden inte alls handlar om ekonomi. Det handlar framförallt om sorgen över att inte besitta de känslor, som skulle gjort livet så mycket enklare för såväl dig som din familj. Du skriver att du inte längre vet vad du vill med ditt liv. Och det är som om du – kanske inte helt medvetet men ändå – känner skuld över att inte ha de känslor du så att säga önskar att du hade i en livssituation, där de yttre betingelserna är goda även om vardagen ibland är slitsam.

Du berättar att du varit tillsammans med din man i tolv år och ni har två barn. Du har alltså ett relativt långt vuxenliv med familj bakom dig trots att du själv inte är så gammal. Allt har varit bra tills för några år sedan, då du kände en längtan ut. Säkert finns det gånger då du funderat över hur livet sett ut om du inte bundit dig så tidigt vid man och barn: Vad har de fått uppleva som avvaktade med familjebildning och vad har jag själv kvar att få uppleva? Ungdomen kan jag inte återfå, men finns det chans till nya och annorlunda upplevelser i min aktuella – och kommande livssituation. Jag tror att detta är frågor som varje reflekterande människa ställer sig ibland och kanske inte minst om vi gjort tidiga livsval. Det kommer ibland svackor i livet även om det i botten finns ett ganska gott förhållande.

Det finns mycket som är positivt i ditt brev. Du uttrycker en genuin omsorg om dina barn – också om det framledes skulle innebära att du själv förlorade en del av den dagliga kontakten med dem. Du talar om tio goda år och känslan av djup vänskap med din man fastän gnistan är borta. Du skyller ingenting på honom utan ser att detta är framförallt en egen livskris, där du funderar över meningen med livet och på vilket sätt det framledes bäst kan levas. Visst finns det perioder i de flestas liv, där det blir för mycket vardag och för många måsten. Detta kan naturligtvis vara en del av din problematik även om jag inte tror att det är enda förklaringen till hur du mår nu. Vi är inte alltid glada och tacksamma över vår livssituation utan kan ibland känna oss riktigt olyckliga utan att helt eller delvis förstå varför vi känner som vi gör. Men det vi känner är att det finns centrala behov som inte blir tillgodosedda – ibland t om utan att kunna sätta ord på vilka behov vi är frustrerade av. Det bara känns inte bra.

Här tror jag att samtal med en professionell samtalspartner skulle vara dig till mycket stor hjälp. Någon som kan hjälpa till med att strukturera vad du vill och behöver framöver för att må bra. Utgången av sådana samtal kan ingen veta något om idag. När du står på säkrare grund om vad du vill med ditt liv, så har du och din man bättre förutsättningar att komma fram till vad ni vill tillsammans och var och en för sig. I det rådande läget är du naturligtvis mycket exponerad för tillfälliga förälskelser som skulle ge avbrott i vardagen. Händer det så kommer du och din man att ha svårigheter av en helt annan dimension att bearbeta för att senare eventuellt hitta en gemensam plattform. Lycka till med att förstå framförallt dig själv bättre.