Hemmets Journal + Djurskyddet: Var med och rädda utsatta katter

Svenska folket och Hemmets Journals läsare har ett stort hjärta när det gäller katter. Vi vet också att många katter far illa och från Djurskyddet Sverige kommer rapporter om att det idag finns över 100 000 hemlösa katter i vårt land. Men knappt en enda hemlös hund! Det beror förstås på att hundar, enligt lag, måste registreras och id-märkas. Så är det inte med katter.

När en katt springer bort eller överges lever den ett farligt liv och risken är stor att den inte överlever.

Därför vill vi på Hemmets Journal stötta Djurskyddet Sveriges fina arbete med att hjälpa hemlösa och utsatta katter. Nu kör vi igång insamlingen För djurens bästa!

Just i denna stund är det säkert en hel del katter som är både rädda och hungriga efter att ha blivit lämnade när deras ”sommarfamilj” åkt hem till stan igen. Att ta hand om en söt kattunge är kul, men tyvärr tror många att den lilla älsklingen klarar sig på egen hand när sommaren är slut. Det gör den inte! En förvildad kattmamma klarar inte alltid att ta hand om sina små om ingen människa finns i närheten till hennes hjälp.

Trygghet och uppfostran

Så var det för två små kattkillar som vi ska berätta om här. Tillsammans med sina tre syskon och sin sjuka mamma hittades de i ett stall och Djurskyddet Norra Halland kontaktades. Men innan de hann åka ut och rädda kattfamiljen dog tre av syskonen. Kattkillarna och mamman var vid liv, men de var väldigt illa däran. De togs till ett jourhem hos Marika Wallander, som snart kunde konstatera att mamman inte gick att rädda utan hon fick somna in.

Marika, som arbetar inom Djurskyddet Norra Halland, är expert på att ta hand om skygga katter. Hon visste vad som behövde göras för att ge kattungarna en chans att överleva.

– Jag har under två år tagit hand om cirka 50 katter genom mitt arbete i Djurskyddets skyggteam. De båda kattungarna – som döptes till Trix och Topsy – var runt åtta veckor när de kom till mig och i stort behov av en vuxen katt som kunde uppfostra och ge dem trygghet. Däremot var det inte självklart att de skulle accepteras av en annan katthona eftersom de hunnit bli så pass gamla, säger Marika.

Hemma hos Marika fanns redan Panter, en katthane som troligtvis är runt 10 år. Han hade vandrat runt på gårdar i trakten kring Varberg i några år och råkat väldigt illa ut. Han var så trasig att han till slut kollapsade. Trots att han var otroligt skygg var han då i så dåligt skick att han inte orkade protestera när en hjärtegod människa tog honom till veterinären.

Idag är Panter kung hemma hos Marika. Han lever ett gott liv och är högt älskad. Bäst av allt är att han numera dessutom kan hjälpa till att rädda andra katter. Så det var Panter som tog sig an de två kattungarna. Han blev världens bästa kattpappa!

– Panter gav dem precis den trygghet de behövde. Han kunde visa dem att människor inte är farliga. Panter blev den perfekta förebilden. Med tiden lärde sig de små att känna glädje i lek och bus samt trygghet i kärleken från en människa. Panter uppfostrade dem på kattvis, lappade kärleksfullt till dem när de gjorde fel och lärde dem allt en katt bör veta, säger Marika.

Adopterades ut

Marika själv använde sig av de tre t:na – tid, tålamod och tillit.

– Framför allt tillit är viktigt med skygga katter. Jag måste göra mig så lite hotfull som möjligt och med pyttesmå steg skapa trygghet för katterna. Jag brukar säga att när man kan klippa klorna på en katt, då har man kommit så långt man kan komma i ett jourhem. Resten av resan till full trygghet är upp till den nya ägaren, säger hon.

Det blev Marikas uppgift att genom stor noggrannhet och personliga möten adoptera ut kattungarna till rätt person. Idag bor de hos Anne-Charlotte Hanning och hennes familj i Vallda utanför Kungsbacka.

Numera heter de Morris och Nelson, omdöpta efter familjeomröstning.

– Morris ligger här jämte mig och sover. Han är den störste av bröderna, dryga kilot större än sin bror, och har lite vitt på tassarna, som om han doppat dem i mjölk, säger Anne-Charlotte när vi hörs på telefon.

Det är nu ett år sedan kattungarna flyttade hem till familjen, och Anne-Charlotte, som haft katter tidigare, minns att de var skygga och att det tog längre tid att få deras förtroende. Det gällde att vara tålmodig.

– Men nu är det full fart och idag lever de livets glada dagar. De springer ut och in genom kattluckan och är mästare på att fånga möss, berättar hon.

Har varandra

Morris och Nelson har hamnat i ett hem fyllt av kärlek och är trygga i familjen. Men de kan fortfarande vara reserverade mot främmande och reagera på oväntade ljud, något som inte alls bekommer gammelkatten Gösta. Han fanns i hemmet sedan tidigare och visar därför också tydligt vem det är som bestämmer bland katterna.

– Jag har aldrig haft två kattsyskon tidigare. De hänger ihop jämt. Visst slåss de ibland, men det slutar alltid med att de ligger i en katthög och sover tillsammans. Det är så härligt att se att de har varandra, säger Anne-Charlotte.