Anette och Stefan äter egna grönsaker året om

Hon har valt att ha sex odlingskvarter för att enkelt kunna följa växtföljden, som innebär att du aldrig ska plantera samma grönsak på samma plats två år i rad.

– När det gäller kål och lök ska det vara en sexårig växtföljd. Det är bra att hålla den även för till exempel potatis, men där är det inte lika petigt och jag lät dem återkomma i samma kvarter vart tredje år när vi var fler i hushållet.

Varje år försöker Anette testa några nya sorters grönsaker och hon väljer dem nästan lika mycket för utseendets skull som för smakens.

– Men om de inte är goda går de bort direkt. Då återkommer de inte i mina odlingar.

Att Anette skulle bli en ­autodidakt trädgårdsmästare och självförsörjande på frukt och grönt var ingen självklarhet när hon växte upp.

– Jag är visserligen en villaunge, men jag var inte särskilt odlingsintresserad förrän jag läste Karin Berglunds Lust och fägring och Lena Israelssons Köksträdgården – det g­röna arvet.

Anettes nyupptäckta intresse för odling omsattes i praktiken i en kolonilott som hon och maken Stefan skaffade sig i Sigtuna där de då bodde. Intresset utvecklades senare när de flyttade till ett grupphus med 600 kvadratmeter tomt. Men passionen slog ut i full blom först i samband med att familjen flyttade till Skåne i början av 2000-talet. Anette och hennes man ville egentligen flytta närmare släkten
på Västkusten, men eftersom han är trafikpilot och måste kunna inställa sig på en storflygplats som Arlanda, Kastrup eller Gardermoen inom en timme gick inte det.

När Öresundsbron invigdes i juli 2000 öppnades möjligheten att bo i Skåne. Första gången Anette och Stefan var på husvisning i Boäng föll de direkt för huset och den 6 335 kvadratmeter stora tomten.
Tidigare ägaren hade förökat träd och buskar till sin anläggningsfirma på gården och Anette såg omedelbart att där fanns potential för att bygga upp en ordentlig köksträdgård.

– Vi ville ha en stor trädgård och det skulle vara utvecklingsbart för en familj på fem personer. En fördel var att det redan fanns ett stort växthus här, berättar hon.

Första åren gick åt till att renovera huset, men redan 2005 började de anlägga köksträdgården i sin nuvarande form. Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att familjen var med i Gröna rum med Gunnel Carlson i Sveriges Television under uppbyggnadsfasen.

Sedan första skörden har de nästan aldrig köpt en grönsak. Men det innebär också att de äter mycket säsongs-betonat när det gäller färska grönsaker och annars handlar det om inläggningar och grönsaker som tål att förvaras eller frysas ner.

– Det är skönt att vi har själva basen hemma.

Sedan barnen har flyttat hem-ifrån har de dessutom svårt att själva äta upp allt de odlar.

– Det blev snabbt så att vi odlade mer än vad vi gör av med. Vi försöker ge bort det vi inte äter själva, men i matkällaren har jag fortfarande inläggningar från 2016, berättar Anette med ett skratt.

I rad efter rad står olika sorters morötter, bönor, betor, ärter, kål och i stort sett alla andra grönsaker man kan tänka sig. Det är inte bara mycket – det är också vackert. Grönsakernas olikfärgade bladverk är omsorgsfullt placerade för att odlingen även ska vara en fröjd för ögat. Aprikosfärgade petunior av sorten ‘Dolce Flambé’ kantar rabatterna, och i gångarna ligger halm för att hålla ogräset i schack.

Vi befinner oss i Anette Nilssons 400 kvadratmeter stora köksträdgård på Boäng vid Röstånga i Mellanskåne. Här har hon och maken Stefan byggt upp en odling som gör att de är i stort sett självförsörjande på grönsaker.

– Det är ganska lite vi hand­lar i affärer. Det blir nästan bara fisk och kyckling och hushållsvaror. Alla grönsaker, frukter och bär odlar vi själva och nöt- och lammkött köper vi direkt av bönder, berättar Anette.

Det är mitt i den intensivaste odlingssäsongen och Anette är ute i sin trädgård från tidig morgon till sen kväll. Det är bara mitt under högsommaren, när växterna sköter sig själva, som hon kan ta det lite lugnt mellan perioderna av ogräsrensning och bevattning.

– Från mars till maj är jag i trädgården nästan all min vakna tid. På hösten kommer skördeperioden då allt ska tas om hand. Då kokar jag såser, saftar, syltar och syrar grön-saker och fryser in. Mellan
november och februari brukar det vara lite lugnare, men sedan drar förkultiveringen igång.

Anettes köksträdgård är uppdelad i sex kvarter som skiljs av gångar och som fått har formen av läckra, färggranna tårtbitar. Här finns ett kvarter för olika sorters kål, ett för bönor, ett för morötter och lök, ett för bladgrönsaker, sallad och betor, ett för potatis och slutligen ett för ärter.

– Jag odlar ett tiotal olika sorters potatis, lika många sorters kål och förutom vanlig gul lök har jag bland annat vitlök, purjolök, salladslök, bananschalottenlök, piplök och rödlök.

När det gäller själva köksträdgården är det Anette som står för all planering, medan Stefan sköter mycket av ytorna, som gräs och grus, gångar och häckar. Han gör också en stor insats med rensning av övriga trädgården, nyanläggningar och byggen.

– Men jag har också ett stort trädgårdsintresse, säger han. Vi är alltid ute i trädgården och jobbar tillsammans när jag är hemma och vi skördar det vi odlat tillsammans.

Eftersom de valt att bo på en gård som ligger i gränslandet mellan slätten och skogen har de också stött på tuffa utmaningar – det är nämligen fler än de själva som vill kalasa på deras grönsaker.

Förutom hjortar, rådjur, vildsvin och en älg som en dag våldgästade deras äppelträd har mördarsniglar varit deras värsta motståndare.

– Vi har numera staket i tre nivåer runt hela trädgården. Ett högre för att hålla hjortar ute, ett i mellannivå för vildsvinen och ett i marknivå mot mördarsniglarna, berättar Stefan.

Snigelstaketet är en riktigt smart lösning. Runt hela trädgården, sammanlagt omkring 400 meter, har de grävt ner brädor med koppartråd som kopplas till husets el via en säkerhetstransformator.

– Det har hållit sniglar från åkrarna häromkring ute och mot dem som redan fanns här inne i trädgården har vi våra ankor. Sedan vi skaffade dem har vi haft mycket få snigelangrepp på våra grönsaker,
säger Anette.

Ankorna tillsammans med gårdens höns gör dessutom att Anette och Stefan är självförsörjande från februari till september när det gäller ägg. De planerar att skaffa ett par höns av en ras som värper bättre vintertid.