Agneta och Robert brinner för minigolfen!

På en minigolfbana vid havet med Varbergs fästning i bakgrunden står Agneta Rådemar, 63 år, och hennes man Robert Rådemar, 65 år, med varsin golfklubba i handen och visar hur man tar sig förbi de olika hindren.

– Det är en perfekt fritidssysselsättning nu under coronapandemin. Man är utomhus, varje sällskap är vid sin bana och man håller en golfklubbas avstånd till varandra, säger Robert och slår till bollen.

Vi befinner oss i Societetsparken i Varberg och hindret på banan vi står vid är en kopia av stadens berömda kallbadhus. Ställer man sig i en viss vinkel på banan kan man se den riktiga förlagan i bakgrunden.

– De flesta av våra hinder är inspirerade av byggnader och miljöer här i Varberg. Vi har även ett hinder som är en kopia av det gamla vattentornet och ett av Bexellska huset som ligger i centrum, berättar Robert.

Minigolfbanan, som egentligen består av två 18-hålsbanor varav den ena är mer traditionell, har precis öppnat för säsongen.

Drömmer om minigolf

Agneta och Robert har inför den här sommaren förberett sig genom att sätta upp skyltar med uppmaningen om att hålla avstånd och gjort gula markeringar vid kassan och glasståndet för att det inte ska bli trängsel.

– Det är lite speciellt i år, men vi tror att det kommer att gå bra om vi bara får fint väder, säger Robert.

För Robert och hans hustru Agneta kretsar en stor del av livet kring minigolfen, Ja, man kan nästan säga att den upptar all deras vakna tid.

– På sommaren är vi här varje dag och på vintrarna ägnar vi oss åt att fundera ut nya hinder och bygga dem. Det händer att vi till och med drömmer om minigolf, säger Agneta med ett skratt.

Men det var faktiskt inte minigolfen som sammanförde de båda makarna. Agneta var till och med ganska ointresserad av sporten innan hon träffade Robert.

– Det hände väl någon gång att jag spelade med barnen. Och jag har varit här i Societetsparken och spelat några gånger när Roberts föräldrar drev anläggningen, berättar hon.

Istället träffades de, som många andra, på jobbet. De var arbetskamrater på Varbergs sjukhus där de båda arbetade i många år som operationssköterskor.

– Vi jobbade där samtidigt sedan 1979, men de senaste åren gick jag över till att arbeta med IT, berättar Robert när vi slår oss ner vid ett bord bredvid ett av hindren.

På den tiden var det inget mer mellan dem än att de uppskattade varandra som
arbetskamrater. De var båda gifta på var sitt håll och hade familjer. Men så, av en slump, träffades de på en kurs i att dansa bugg och det ena ledde till det andra.

Var båda nyskilda

– Det visade sig att vi båda var nyskilda. Vi trivdes i varandras sällskap. Jag började hjälpa Agneta med lite praktiska ­saker och det ledde till att vi träffades mer och mer, säger Robert med ett leende.

– Jag visste att Robert höll på med minigolf och att hans föräldrar drev anläggningen i Societetsparken, men själv hade jag inte varit här på 30 år när vi träffades, säger Agneta.

Men hon insåg snabbt att hon blivit ingift med minigolfen som hon utrycker det med ett leende. Framför allt sedan de själva tog över anläggningen 2007.

– Vi har inte haft en enda sommarsemester sedan dess, säger hon. Från maj till slutet av augusti har vi öppet varje dag och själva är vi här från tidig morgon till sen kväll under säsongen.

Visserligen har de anställd personal, men minigolfbanan kräver ändå att de är närvarande vid öppning och stängning och de sköter inköp av glass, kaffe och andra varor som de har i serveringen. Tidigare skötte de dessutom det mesta på ledig tid från de ordinarie jobben på sjukhuset, men nyligen har de båda gått i pension och hoppas få lite mer tid över till annat.

– Vi har en sommarstuga i Blekinge som vi brukar åka till på hösten och vintern. Vi har även åkt på semesterresor under vintern.

Men helt kan de inte koppla av minigolfen.

– Ser vi något som man kan använda som hinder på en bana börjar vi genast fundera på det, säger Agneta med ett skratt.

Motiv från Varberg

Det var Roberts föräldrar som började konstruera hinder med motiv från Varberg när de arrenderade anläggningen 1968. Hans pappa Stig, som i dag är 92 år, var själv med och hjälpte till att bygga hindren fram till för några år sedan.

– Vi höll till i hans källare och det var kul för honom att fortfarande få känna sig delaktig, berättar Robert.

Det ligger mycket arbete bakom varje hinder på banan. Robert och Agneta har tagit fram ritningar och gamla fotografier för att kunna bygga skalenliga modeller av till exempel kallbadhuset och Bexellska huset.

– Men det gamla vattentornet hade vi ingen ritning att utgå från. Där var vi själva på platsen flera gånger och mätte och beräknade och utgick sedan från fotografier, säger Robert.

Hindren ska sedan snickras ihop så att de blir robusta och tål att klättras på. Det som absolut inte får hända är att ett barn skadar sig på minigolfbanan.

– Jag har köpt in en propeller som vi har tänkt använda som ett hinder, men vi klurar på hur vi ska kunna göra den barnsäker.

Under åren har det hänt en hel del på anläggningen som gett upphov till roliga anekdoter. Det har dessutom kommit en del känt folk på besök.

– Ulf Lundell har varit här, men det är ganska längesedan. Och när pappa drev anläggningen fick han hjälpa kungen som låst in sina nycklar i sin Porsche på parkeringen. Han var dock inte här för att spela utan det var när han gjorde militärtjänsten i marinen, berättar Robert.