Lill Lindfors firar 80 år – och 60 år som artist!

Du får höra lätta steg i din sovalkov
Och du säjer förlåt, men se jag låg och sov.

– Raderna är tagna från inledningen av LP-skivan Fritt fram från 1975 och jag minns så väl när min pappa sjöng på den hemma när jag var liten, säger Lill Lindfors.

Med tanke på att hennes professionella karriär då redan pågått i 15 år är det inte utan att man imponeras av hur länge hon lyckats hålla sig aktuell och underhålla oss. Närmare bestämt i 60 år – eftersom genombrottet kom på allvar i Hagge Geigerts nyårsrevy Sillidonien 1960.

Hur har du egentligen burit dig åt för att behålla din stora popularitet genom alla år?

– Den amerikanske sångaren, låtskrivaren och skivproducenten Lee Hazlewood, som jag spelat in musik med, sa till mig en gång: “Du är varken den som sjunger bäst eller är den bästa skådespelaren. Men du är en bra blandning av allt.” Det tyckte jag var väldigt fint och just att jag har mångsidigheten är säkert en del av förklaringen, menar Lill Lindfors.

Tänker du någonsin på allt du gjort och alla stora namn du jobbat med – allt från Karl Gerhard och Povel Ramel till Hasse & Tage, Magnus & Brasse, Stellan Skarsgård och Björn Skifs?

– Ärligt talat har jag inte gjort det så mycket hittills. Så länge jag jobbar vidare vill jag hellre titta på det jag har framför mig och fokusera på det. Det andra är ju passerad historia som bleknar med tiden. Men visst är jag tacksam över att ha fått chansen att arbeta med och lära känna så många duktiga människor. Kommer säkert att minnas tillbaka till det mer efter att jag lagt av.

Trots alla stora hitlåtar, teaterföreställningar, filmer och tv-program är ändå Lill mest stolt över något helt annat.

Och då handlar det inte om karriären – däremot tack vare den.

– Jag är så glad över att jag kunnat utnyttja mitt kändisskap i min roll som Unicef-ambassadör och har engagerat mig i flera andra organisationer som Teskedsorden – som jobbar mot fanatism. Hela me too-rörelsen, människors lika värde och att motverka rasism är också exempel på sådant som berör mig mycket. Det känns bra för mig att ha fått möjlighet att vara med och sprida ringar på vattnet.

Hur är det att jobba i din bransch om man jämför nu mot på 1960- och 70-talet?

– Den största skillnaden är tiden – otåligheten är vår tids största gissel. Allting måste gå så fort hela tiden. När jag exempelvis gjorde tv-programmet Kaskad 1962 – som vann Guldrosen i Montreux fanns mycket mer tid att repetera. Idag ska ju mycket i vårt samhälle gå så snabbt och vara så billigt som möjligt, något som kan gå ut över kvaliteten.

– För egen del har jag förhoppningsvis utvecklats och mognat genom åren. Det är ju en pågående process. Jag hoppas ha lämnat ett ungdomligt oförstånd för en större klokskap. Som ung var jag mer kaxig och respektlös. Antar att min medvetenhet om livets skörhet och skönhet är mycket större numera.

Den närmsta tiden är det ju dags för Melodifestivalen igen – en tävling som Lill vann tillsammans med
Svante Thuresson och låten Nygammal vals 1966.

Inga funderingar att göra som Owe Thörnqvist – som du gjorde succé med i Folkparkerna på 1960-talet? Han ställde ju upp i Melodifestivalen 2017, som 88-åring.

– Haha. Nej, absolut inget tävlande i Melodifestivalen igen i alla fall. Däremot om det blir något jubileums-Mello eller liknande. Men det var väldigt roligt och starkt gjort av Owe att ställa upp. Jag var på hans 90-årskalas och det var full fart kan jag lova.

Allra mest känd när det gäller schlagerdelen av karriären är ändå Lill för då hon var programledare för Eurovision Song Contest i Malmö 1985.

Lindfors påminns fortfarande ofta om kuppen då hon “råkade” tappa kjolen och för en kort stund stod på scenen inför hundratals miljoner tv-tittare i bara överdel och underkläder …

– Jag kan skryta med att det faktiskt var min idé från början, säger hon och skrattar.

– Jag ville att det skulle hända något ytterst ovanligt som fick tittarna att haja till. Jag visste sedan innan att Christer Lindarw är väldigt skicklig på att konstruera omvandlingskläder – han hade gjort det till ett nummer jag hade med dansaren Emilio Ingrosso. Så jag låtsades fastna i en spik och klänningen jag sedan fällde ned inför alla förskräckta åskådare i publiken var ju helt underbar.

 Den har vevats åtskilliga gånger i tv. Erkänn nu: hur trött har du varit genom åren att prata om den?

– Ja, ibland har det känts som att vad tusan – jag har väl gjort annat än det i karriären. Men det blev ju en väldigt stor snackis, så det får jag bjuda på.

Under 1970-talet hade Lill flera framgångsrika shower på Berns salonger med bland annat Brasse Brännström och Magnus Härenstam. Brasse var hon sedan sambo med mellan 1974 och 1984. Men både han och Magnus, liksom många andra Lill jobbat med under karriären, har gått bort.

– Det är helt klart en generationsfråga. I vargtimmen kommer tankarna på döden ibland. Jag är givetvis medveten om att jag kommer att gå den vägen också till slut, men har svårt att försonas med döden.

Den 12 maj fyller du 80 år. Hur är känslorna inför den stora högtidsdagen?

– När jag hör just 80 känns det helt overkligt. Å andra sidan är det ju som min vän Lill-Babs brukade säga: “Det är ju bara en siffra.” När förre statsministern Fredrik Reinfeldt pratade om att skjuta upp pensionsåldern till 75 år tänkte jag att det är lagom att hålla på fram till dess. Men det kunde jag ju inte hålla (haha). Har varit för roligt för att sluta uppträda. Och så har jag säkert någon form av bekräftelsebehov också.

Men efter det här jubileumsåret, som inleds med konsertturné, har hon bestämt sig för att trappa ned.

– Det gläder mig att åka runt och möta publiken. Att stå på scenen är något jag alltid har älskat och jag har ju en enormt stor låtskatt att välja mellan. Skulle kunna hålla på sex, sju timmar om jag ville och orkade, säger hon med ett skratt.

– Men det är ju inte bara att kliva upp och ställa sig på scenen, utan kräver en hel del planering och förberedelser. Allt runtomkring tar på krafterna och även om jag lyckligtvis har hälsan och mår väldigt bra finns det annat som börjar pocka på uppmärksamhet där. Som att umgås mer med vänner och förklara vad de har betytt för mig genom årens lopp. Eller att träffa dottern Petronella och barnbarnet Tindra oftare.

– Jag älskar att vara mormor och tycker att vi har en fin kontakt. Men jag har inte varit så närvarande som jag egentligen skulle vilja. Det har varit mycket flängande med resor, konserter och föreställningar. Så någon idealisk mormor kan man väl inte säga att jag varit.

Maken Anders Byström träffade Lill 1988 i samband med ombyggnaden av Berns.

– Anders var inkopplad på renoveringen och nybygget, medan jag var rådgivare och konsult på artistsidan när vår förälskelse startade. När jag skulle åka skidor i Alperna och han titta på en restaurang i Paris bestämde vi oss för att mötas på ett kafé i den franska huvudstaden och låtsas som att vi inte kände varandra alls. Det blev ett väldigt bra möte – uppenbarligen eftersom vi har levt tillsammans i över 30 år. Ibland måste man leka lekar tillsammans och prata som om man inte känner varandra så väl. Jag gillar sådana hittepå-lekar där man kan mötas på nytt.

Och nu har de varit gifta i snart 29 år.

– Vi har det jättebra och det är verkligen perfekt att dela boendet mellan en lägenhet i Stockholm och ett hus på Öland. Det blir mycket uteliv – fast på två helt olika sätt. På Öland tar vi gärna timslånga promenader med vår hund Winja, är ute massor i naturen och har både höns och fiskar att ta hand om. I Stockholm är det i stället fyllt av möten, teatrar och konserter.

Lill kan inte välja vad som är bäst – det är mixen av stads- och lantliv hon gillar.

– Så var det ju när jag växte upp också. Vi alternerade mellan att bo i Helsingfors och på Åland, som min pappa kom från. Där levde jag med kor, höns och grisar. På granngården lärde jag mig att handmjölka. Jag är både en lantis – och stadsmänniska och vill inte stänga av någon av delarna i mig.

Födelsedagen i maj kommer att firas med de närmsta.

– Det blir ingen stor fest och vi är antagligen inte i Stockholm. Kanske åker vi i väg på en resa tillsammans, berättar hon.

Musik ska byggas utav glädje – av glädje bygger man musik. Och även en karriär som efter 60 år fortfarande lever i allra högsta grad.

Hur bra är du på en skala från ett till tio på att …

… passa tider
– En nia. Det är nämligen något som jag gradvis har blivit mycket bättre på än förut.

… montera ihop Ikeamöbler
– Jag skulle vilja säga att jag är ganska tekniskt kunnig och är nog rätt bra på att följa en manual. Ingen tia, men en sjua i alla fall.

… kunna stå emot en godisskål eller öppnad chipspåse
– En klar tia! Det har jag absolut inga problem med. Jag äter nästan aldrig godis eller snacks. Däremot vill jag gärna ha socker i kaffet och tackar inte nej till en dessert.

… vara romantisk
– Jag är en riktig romantiker, så jag måste säga en tia.

… ta itu med saker
– Någon gång ibland har jag en tendens att kunna skjuta upp saker och ting, men det är inte så ofta jag skjuter upp sysslor. En sjua.

… laga mat
– Jag tycker om att laga mat och vill ha tid på mig. Att fixa till snabbmat är jag bara en tvåa på. Men får jag göra det ordentligt från grunden är jag en åtta. Är väldigt noggrann.

… träna/motionera
– Det är helt beroende på var jag befinner mig. Är jag i huset på Öland är det en tia. Då går jag och maken ut med hunden några timmar varje dag på långpromenad. I lägenheten i Stockholm blir det inte alls lika mycket motion, bara en fyra.