Jag blev mamma och mormor nästan samtidigt!

Fembarnsmamman Lene Linnet tycker fortfarande att det är lite svårt att ta in att hon är mormor till lilla Gabriella, samtidigt som hon själv är mitt uppe i småbarnsliv och blöjbyten med minstingen Alissa.

– Det är helt fantastiskt, skrattar hon. Ibland får jag nästan nypa mig i armen för att inse att det faktiskt är sant!

Lene bor i Motala och har ett äktenskap bakom sig. Då blev hon mamma till Felicia, 23, Pontus, 18, Ludvig, 15 och Elzie, 12 år. Men äktenskapet sprack och hon levde ensam med barnen tills hon träffade Johan för tio år sedan. De blev snart särbo och då och då aktualiserades frågan om ett gemensamt barn.

Men de tyckte att de var för gamla – Johan är 49 – och projektet barn lades på is.

Där fick det ligga tills Lene var 38 och ett halvt och de bara bestämde sig: “Nu eller aldrig.” Det blev ett “nu” och hon blev gravid nästan med en gång. De började räkna månader, veckor och till slut dagar, och hon hade en önskan: Att äldsta dottern Felicia skulle vara med på förlossningen för att stötta Johan.

– Han var barnlös och hade aldrig varit med på någon förlossning. Jag ville inte att han skulle vara ensam med mig, förklarar hon.

Svåra värkar

Förlossningsdagen närmade sig, och precis som när de större barnen kommit till världen blev hon igångsatt. En gång har det dock slutat med kejsarsnitt då barnet inte ville komma ut, men med Alissa fungerade igångsättningen. Felicia, som var helt inställd på att hon skulle vara med, ringdes in och sedan var det bara att invänta den lilla flickans ankomst till världen.

Dottern tog tid på sig och Johan och Felicia turades om att sova i fåtöljen, medan Lene vilade mellan värkarna. Men när det blev allvar var de på helspänn och följde detta livets under.

– Jag hade fruktansvärt ont, minns hon och skakar på huvudet. Jag minns att jag skrek: “Ta ut henne, jag dör.”

Dog gjorde hon nu inte. Alissa kom ut och storasyster Felicia var den första som fick klä på henne och byta blöja. Och efter ett par dagar på KK var det dags för hemfärd med det lilla knytet. Lene fick börja om som småbarnsmamma – det var några år sedan sist – och hon fick själv hålla i rodret.

Särbon Johan bor 14 mil bort och har bra jobb på hemorten. Något samboförhållande har aldrig varit aktuellt, men de träffas så ofta de bara kan. Och av barnen är det bara Felicia som flyttat hemifrån. Hon bor i Linköping med sambon Filip, 25.

De hade inte planerat för barn och Felicia åt p-piller. Men hon skulle göra en röntgenundersökning hos tandläkaren och fick då veta att graviditeter och röntgenundersökningar inte går ihop.

– Då tyckte jag det var bäst att ta ett graviditetstest, skrattar hon. Det visade positivt …

Mamma Lene var den första som fick veta och chock blandades med glädje. Hon satt med en tremånaders bebis och fick beskedet att hon skulle bli mormor.

– Det var minst sagt omtumlande, säger Lene. Felicia var ju min “bebis” och nu väntade hon själv barn – samtidigt som jag befann mig mitt i blöjbyten och nattvak.

Men främst kände hon en enorm glädje och tänkte på alla roliga stunder som barnen skulle få tillsammans. Och ingen kunde stötta Felicia lika bra under graviditeten som mamma Lene. Hon hade ju precis gått igenom samma sak.

Felicias mage växte och ultraljudsundersökningar visade att hon väntade en liten flicka. Bättre kunde det inte bli, hon skulle kunna ärva det mesta av Alissas saker och kläder. Och på förlossningen ville hon att Lene skulle vara med, vilket en del tyckte var lite märkligt.

– Även min sambo reagerade, men accepterade, säger hon. Och när det väl var dags tyckte han att det var skönt.

Felicia hade en jobbig förlossning då ingen smärtlindring tog och Lene var ett ovärderligt stöd. Men Felicia resonerade som så: “Har mamma klarat det fyra gånger, ska jag klara det.” Och att ha varit med på Lenes förlossning hade på intet sätt avskräckt henne från att själv föda barn.

– Det triggade igång min barnlängtan än mer, ler hon.

Alissa kom till världen den 14 september 2017, och den 20 september 2018 gjorde Gabriella entré på livets scen. Ett år, sånär som på några dagar, skiljer flickorna åt och de är väl sammansvetsade. Deras mammor träffas ofta och när de inte ses pratar de på Facetime, (videosamtal), flera gånger om dagen.

Fem generationer

Lene fick Felicia när hon precis hade fyllt 18 och Felicia blev mamma vid 22. Därmed följer de släktens givna mönster där varannan kvinna blir mamma vid 18 och varannan vid 22, och där första barnet blir en flicka. Det handlar om unga mammor och detta har gjort att de nu är fem generationer.

– Det är jättekul, säger de med en mun. Och nu återstår det att se om Gabriella ska följa släktens mönster. I så fall blir hon mamma vid 18 …

Men dit är det ett tag och i dagsläget är hon fullt nöjd bara hon får leka med sin moster. Flickorna är nästan alltid likadant klädda och matchar varandra, men har aldrig blivit tagna för syskon. Motala är en mindre stad där folk har koll på varandra och vet hur saker och ting förhåller sig.

– När vi är ute och går har vi varsin vagn, säger de med en mun. Och de som inte känner oss vet ju inte att vi är mor och dotter, vi kan lika gärna vara två väninnor.

Men trevligt har de, och när de träffas leker småttingarna tillsammans. Och ingen förundras så mycket över detta som Lene.

– Mina andra barn är stora, sedan kom en liten och sedan en till – och plötsligt är man mormor, säger hon och skakar förundrat på huvudet.

Men det är lätt att skilja på rollerna. Hon är mer konsekvent mot Alissa och lite sjåpigare mot Gabriella. Och hon är inte lika hård mot barnbarnet som mot sin egen dotter.

– Kanske inte heller så fjantig med Gabriella som andra mormödrar kan vara, funderar hon och tillägger:

– Tänk – jag kommer att ha barn hemma i 40 år.