Hon är hela familjens superhjälte!

En liten äppelbit var nära att ta livet av sjuåriga Felicia. Alice, 10 år, såg hur lillasyster var på väg att kvävas men drabbades ändå inte av panik. Nu får hon Hemmets Journals Guldros för sin hjälteinsats!

Före dramat som var nära att kosta sjuåriga Felicias liv visste hennes storasyster Alice inte riktigt vad Heimlich manöver var för något.

Alice Helgesson

Ålder: 10 år.
Familj: Mamma Jennie, 47, pappa Fredrik, 53, och systrarna Felicia, 7, och Tilde, 11.
Bor: Hus i Kullavik söder om Göteborg.

Men på något sätt måste hon ha snappat upp hur man ska göra för när hennes lillasyster satte en äppelbit i halsen utförde hon rena skolboksexemplet på den livräddande manövern.

– Hon är hela familjens superhjälte, säger flickornas mamma Jennie Helgesson och kramar om sina döttrar.

Alice och hennes familj minns fortfarande skräckkänslan och chocken väl när vi träffar dem för att belöna Alice med Hemmets Journals Guldros.

– Alice gjorde verkligen en fantastisk insats. Jag tycker hon är värd all bekräftelse hon kan få på hur duktig hon har varit, säger Jennie när hon hjälper Felicia att hänga halssmycket med guldrosen runt Alices hals.

Började hosta

Vi sitter runt köksbordet i trebarnsfamiljens stora villa i Kullavik söder om Göteborg och tar en fika samtidigt som flickorna berättar om den dramatiska eftermiddagen för ett år sedan när lilla Felicia var nära att kvävas av en äppelbit.

– Jag hade lämnat flickorna ensamma hemma en liten stund för att åka ner till ishallen i Askim och hämta deras storasyster Tilde som tränar konståkning. Hemifrån oss tar det bara tio minuter att köra dit, berättar Jennie.

Normalt tränar alla tre systrarna konståkning men den här dagen var det bara Tilde som hade träning och hennes yngre systrar ville stanna hemma själva medan deras mamma körde den korta turen till ishallen.

När Jennie åkte hemifrån satt Alice och Felicia i trappan upp till ovanvåningen och åt frukt som mellanmål samtidigt som de läste på sina bärbara datorer.

Tio minuter senare hörde Alice hur Felicia började hosta. Först trodde hon inte att det var något allvarligt utan bara att hon råkat svälja fel.

– Jag klappade Felicia på ryggen och trodde att det skulle hjälpa men hon hostade bara värre och värre och jag såg att hon hade svårt att få luft, berättar Alice.

Mer och mer orolig började Alice klappa Felicia på halsen i hopp om att det kunde hjälpa men äppelbiten satt stenhårt fast.

– Hon hostade och hostade men det kom inte ut något, berättar hon.

Tryckte tre gånger

Var hon har lärt sig vad man ska göra vet hon inte men mitt i all paniken och rädslan för att lillasystern skulle kvävas skrek hon till Felicia att resa sig upp.

– När hon gjorde det ställde jag mig bakom henne och la armarna om henne. Jag tryckte sedan till allt jag orkade på hennes mage.

Felicia själv minns bara hur rädd hon var.

– Jag kunde inte andas och jag trodde jag skulle dö, säger hon.

Men när Alice tryckte till hårt om hennes mellangärde kände hon plötsligt hur något lossnade och hon sprang direkt bort till diskhon och kräktes.

Samtidigt ringde Alice till deras mamma för att berätta vad som hänt. Det är ett telefonsamtal som Jenny aldrig kommer att glömma.

– Jag hade precis kommit till parkeringsplatsen vid ishallen i Askim när Alice ringde. Hon var enormt upprörd. Hon grät och skrek: ”Felicia kan inte andas, Felicia kan inte andas.” I bakgrunden kunde jag höra hur Felicia kräktes.

Först trodde Jennie att Felicia bara blivit illamående och kräkts och hon bad Alice att lämna över telefonen till henne så att hon fick prata med henne.

– Men hon bara väste fram orden och jag hörde att hon andades stötvis. Då förstod jag att det inte var vinterkräksjuka som hon drabbats av.

Sedan hörde Jennie hur Alice lade ifrån sig telefonen för att ge sin lillasyster ytterligare ett tryck över mellangärdet med Heimlich manöver. Det gjorde susen och den sista biten äpple som fastnat i Felicias hals kom upp.

– Jag tryckte tre gånger på hennes mage innan allt kom upp, berättar Alice. Det kändes bra när jag hörde att hon kunde andas igen.

Jennie och Tilde körde direkt hem så fort de kunde och vågade efter att de fått det dramatiska telefonsamtalet. Men det var först efter att de kommit hem som Jenny fick en klar bild över vad som verkligen hänt.

– Jag blev själv chockad när de berättade om äppelbiten och jag tänkte på hur illa det hade kunnat gå, säger Jenny och fortsätter:

– Vi har inte pratat om Heimlich manöver här hemma och jag vet inte var Alice kan ha lärt sig det men troligen måste de ha haft en genomgång om det i skolan även om hon inte själv minns det eller så har hon sett hur man gör på något tv-program.

En riktig hjälte

Jennie och hennes man Fredrik är framför allt imponerade över hur deras dotter hade förmågan att plocka fram sin kunskap ur det undermedvetna när det som bäst behövdes och hur förståndigt hon agerade trots paniken och skräcken när hennes lillasyster inte kunde andas.

– Alice gav aldrig upp utan fortsatte på olika sätt få sin lillasyster att hosta upp äppelbiten. När det inte hjälpte att klappa henne på ryggen, försökte hon med halsen och sedan till sist med Heimlich manöver.

På Alices skola har man efter att man fått veta vad som hänt haft en genomgång med eleverna om hur man ska agera om någon sätter något i halsen.

– Det är bra, säger Jennie. Alla borde kunna Heimlich manöver.

Felicia sammanfattar hela familjens känslor efter att hon fäst halskedjan med guldrosen runt Alices hals.

– Du är en riktig hjälte, min superhjälte, säger hon samtidigt som hon ger sin storasyster en kram.

Scroll to Top