Elisabeth Ljung vann bull-SM!

Muscovadosocker, äppelkompott och citron. Det är några av nyckelingredienserna i Elisabeth Ljungs segrande kanelbulle i Hemmets Journals bull-SM. Receptet togs faktiskt fram speciellt för tävlingen. Det var när Elisabeth i våras satt och bläddrade i Hemmets Journal som hennes ögon föll på sidan där Sveriges godaste kanelbulle eftersöktes.

 – Jag läste texten några gånger och tänkte: Vad skulle jag kunna bidra med? Att komponera ett recept till tävlingen blev en utmaning för mig. Jag som i vanliga fall inte brukar baka kanelbullar får ju nästan skämmas över att jag vann, säger Elisabeth skrattande.

Hon förklarar hur hon tänkte när hon improviserade fram det vinnande receptet.

– I en baktidning som jag prenumererar på hittade jag ett recept på en kanelbullesockerkaka där jag fick de rätta proportionerna mellan basingredienserna. Men eftersom jag tänkte att det måste vara lite märkvärdigt bytte jag ut strösockret mot muscovadosocker. Vad passar till kanel? frågade jag mig sedan och kom fram till att äpplen är ett säkert kort. Jag gjorde en äppelkompott som jag kryddade med citron och vaniljsocker. För att kompotten inte skulle rinna ut bestämde jag mig för att göra gifflar istället för snurror.

Efter att maken Urban och en granne provsmakat bullarna skickade Elisabeth i sista minuten iväg receptet till Hemmets Journal. Men några större förhoppningar om att vinna tävlingen hade hon inte.

– Jag tänkte att jag kanske i bästa fall kunde få något tröstpris. Varje gång jag hämtade posten efter att anmälningstiden gått ut sa jag till min man: ”Jag måste se om det har kommit något brev från Hemmets Journal.”

Något brev kom det dock aldrig, men däremot ett telefonsamtal. I slutet av augusti blev Elisabeth uppringd av Hemmets Journals redaktionschef Marie Flodin som talade om att just hennes kanelbullar var juryns favoriter.

– Jag blev oerhört överraskad och samtidigt väldigt glad när samtalet kom. Lite extra roligt tycker jag det är att Birgitta Rasmusson satt med i juryn. Jag har sett Birgitta i Hela Sverige bakar och har stor respekt för hennes kunskaper. Hon vet verkligen vad hon pratar om. Att ha blivit godkänd av sådant orakel inom branschen känns ärofyllt.

Passionen för bakning är något som har funnits med Elisabeth sedan barndomen. Hemma i köket på gården i Södermanland där hon växte upp gick brödkaveln alltid varm.

– Min mamma dog för fem år sedan. Hon hade garanterat varit väldigt stolt över min vinst i den här tävlingen. Något som mamma och jag hade gemensamt var vårt intresse för att prova olika nya recept.

Elisabeth tillhör dock inte dem som slaviskt följer andras recept till punkt och pricka.

– Jag ska alltid hålla på och ändra och krångla till det. Nyligen tillsatte jag exempelvis på eget bevåg rivna rödbetor i ett brödrecept. Limpan blev inte bara god utan var också vackert randig när jag skar upp den.

För nio år sedan träffade Elisabeth västgöten Urban, vilket resulterade i en flytt från sörmländska Malmköping till Urbans gård utanför Skövde där de numera tillsammans bedriver ett litet jordbruk i form av växtodling. Under de hektiska skördetiderna blir det inte så mycket tid över till bakning, men däremellan brukar Elisabeth passa på att fylla på frysboxen med bröd.

– Husets kök är från 1955 och saknar arbetsbänk, så jag möblerade om lite när jag kom hit. Bland annat köpte jag ett stort kontorsbord som jag använder som arbetsbord. Där kan jag ha mina bakgrejer stående framme när jag bakar flera dagar i sträck. För mig är det nästan lite av meditation att stå och knåda degen.

Elisabeth bakar allt matbröd till hushållet.

– Mitt favoritrecept är mina egenkomponerade Nalle Puh-bullar med honung i som utsågs till bästa frukostsbröd i en annan baktävling som jag ställde upp i för sisådär en tolv år sedan. Annars är min specialitet sockerkakor och muffins. Småkakor är min akilleshäl, det är jag dålig på.

Emellanåt får även andra utanför familjen möjlighet att njuta av Elisabeths bakkonst.

– När jag blir bortbjuden har jag en påse hembakat med mig istället för blommor. Det brukar alltid vara en uppskattad gåva. Tidigare när jag jobbade inom hemtjänsten hände det att jag tyckte så synd om gamlingarna som aldrig fick känna doften av nybakat att jag tog med mig något till dem också.
Elisabeth har även ett förflutet som textillärare. Handarbete är vid sidan av bakningen ett stort fritidsintresse.

– Maken min har en förmåga att komma sent till allting. Istället för att bli arg och irriterad sitter jag lugnt och stickar medan jag väntar på honom. Det är för övrigt maken som sponsrar mig med garn. Mestadels stickar jag små filtar, tröjor och mössor som jag lämnar till en hjälporganisation som sedan skickar det vidare till behövande. Just nu håller jag också på och syr kassar av återvunna kaffe- och kattmatspaket som jag ibland säljer. I dessa dagar av miljötänkande har det ju blivit modernt med återbruk. Jag hoppas att det slår igenom ännu mer på sikt.

Så snart höstens tröskning är överstånden återvänder Elisabet såväl till handarbetet som till bakbordet. Hon är övertygad om att hon kommer få stor användning av den gedigna köksassistenten som är hennes förstapris i tävlingen. Till alla som vill försöka sig på att baka Elisabeths prisvinnande kanelbullar har hon en bestämd uppmaning:

– Kom ihåg att det ska vara riktigt, tjockt smör och mjölk med lite högra fetthalt i bullarna! Det betyder mycket för smaken. När man bakar ska det vara äkta råvaror även om det inte alltid är det bästa ur nyttighetssynpunkt. Man sitter ju inte och vräker i sig bullar utan man tar en till kaffet och sedan är det bra.

Om denna ståndaktiga föresats går att efterleva när gäller Elisabeths delikata vinnarbullar återstår att se. Kanske är det bäst att nöja sig med att baka enkel sats om man även fortsättningsvis vill komma i favoritbyxorna.