De återfann sin kärlek efter 16 år

De snåriga och invecklade turerna kring hur den unga Växjöflickan Harriet Kyolaba till slut fick sin drömman Roger Johansson kunde ha varit intrigen i en kärleksnovell.

Hur de sedan hittade tillbaka till varandra efter 16 år är stoff till både en roman och en film.

– Jag är så lycklig och så tacksam för varje dag vi får vakna upp bredvid varandra, säger Harriet och ger sin Roger en kram.

Det kunde lika gärna ha gått åt andra hållet – att de aldrig hittat tillbaka till varandra och att de fortsatt att förgäves söka kärleken och lyckan.

Allt förändrades en het afrikansk natt när det plingade till i Rogers dator …

Men låt oss ta det från början och vrida klockan tillbaka till mitten av 1990-talet. Det var då som Harriets och Rogers kärlekshistoria egentligen började.

Hon var då en 18-årig gymnasieelev hemma i Växjö som på lediga stunder brukade sitta nere på gågatan i centrum med sina väninnor och spana in snygga killar.

– Det var speciellt en kille som jag såg ofta och som var snyggt klädd. Jag sa till mina väninnor att han var mina drömmars man.

– Jag kallade honom ”Ellosmannen” eftersom han såg ut som killarna i deras annonser, tillägger hon med ett skratt och ger Roger en kärleksfull blick.

Men Harriet vågade aldrig ta kontakt med Roger. Dels var hon för blyg för att ta kontakt, dels var han elva år äldre än henne och hon trodde att en så snygg kille i den åldern redan måste vara upptagen.

Istället slumpade det sig så att Harriet flera år senare blev väninna med Rogers syster. Utan att hon kände till att de var släkt med varandra. En dag, ungefär sju år efter att hon första gången spanat in honom, satt hon och bläddrade i väninnans fotoalbum. Då fick hon plötsligt se en bild på drömmannen.

– Mitt hjärta stannade när jag såg min väninna tillsammans med honom. Först trodde jag hon var hans fru men när jag tittade noggrannare på bilderna tyckte jag inte att de såg ut som ett kärlekspar.
Försiktigt frågade Harriet sin väninna vem mannen på bilden var. När hon berättade att det var hennes bror föll en sten från hennes hjärta.

– Jag berättade att jag spanat in hennes bror på gågatan flera år tidigare. Hon gav mig hans telefonnummer och föreslog att jag skulle ringa men det dröjde flera månader innan jag vågade göra det.
Till slut tog hon mod till sig och dagen efter sin 25-årsdag ringde hon honom och frågade om han hade lust att komma hem till henne på en fika.

– Jag visste vid det laget att Harriet var min systers väninna eftersom hon pratade mycket om henne. Men jag hade inte en aning om att hon spanat in mig flera år tidigare, säger Roger med ett leende.
Den fikastunden blev starten på ett intensivt kärleksförhållande som kom att vara i tre år. Men en kort tid efter att de blivit ett par fick han jobb i Stockholm och började veckopendla.

– Det slet på vårt förhållande. Harriet var tveksam till att flytta upp till Stockholm och trodde inte att jag menade allvar när jag föreslog att hon skulle göra det, säger Roger.

– Vi var dessutom lite svartsjuka båda två och var misstänksamma mot varandra utan anledning, säger hon.

Till slut gick det inte längre och efter ett gräl bestämde de sig för att gå skilda vägar.

– Allt slutade med att vi skickade sms till varandra om att vi aldrig skulle ses igen. Jag var jätteknäckt men samtidigt var jag bitter och arg och intalade mig själv att Roger var det sämsta som hänt mig, berättar Harriet.

För Roger kändes det som om det fanns något oavslutat mellan dem och två år senare försökte han via sin syster få kontakt med Harriet ”för att prata ut mellan fyra ögon”. Men hon svarade aldrig honom.

Istället försökte han glömma henne och inledde efter en tid andra relationer. Harriet flyttade så småningom ihop med en man i Skåne som hon fick sin dotter Freyah tillsammans med. Men även den relationen tog slut efter en tid.

– En kväll bröt jag ihop och ringde min moster för att gråta ut. Hon frågade om det fanns någon annan i mitt liv som jag hade älskat väldigt mycket, som jag hade ouppklarade saker med. Då kom jag direkt att tänka på Roger.

Harriet tog på nytt kontakt med Rogers syster och frågade hur hon skulle få tag i honom. Sedan satt hon en hel natt och skrev ett mejl till honom.

– Jag skrev och raderade, skrev och raderade, berättar hon med ett leende.

Till slut fick hon iväg ett mejl. När Roger fick det satt han på en bar i Tanzania där han befann sig för att avsluta en restaurangverksamhet som han startat med sin före detta sambo.

Dagen efter skrev han ett långt mejl på fem sidor till Harriet om sina känslor för henne. När han kom hem till Sverige dröjde det ytterligare en tid innan de vågade träffa varandra.

– När vi till slut möttes stod vi bara och höll om varandra jättelänge. Det var som att komma hem och sedan den dagen har vi knappt varit ifrån varandra, säger hon.

Förra sommaren friade Roger till henne när de var på semester i den grekiska övärlden. När han gick ner på knä och frågade om hon ville gifta sig med honom grät hon av lycka och skrek så att det hördes över hela stranden: ”I´m engaged! I´m engaged!” (”Jag är förlovad!”)

– Vi har inte bestämt datum för bröllopet än, men troligen blir det i maj nästa år. Det är en viktig månad för oss. Det var då vi träffades och då är vår son Kenzo född, säger Harriet och tittar kärleksfullt på sin blivande man.

– Nu kommer vi inte att göra om samma misstag som vi gjorde när vi var unga, säger hon sedan. Nu är vi äldre och mognare och mer rädda om varandra. Vår framtid är ljus.

Harriet får en tår i ögonen när hon tänker på de förlorade 16 åren.

– Det är ingen mening med att tänka på det som har varit, säger Roger tröstande. Nu ska vi sätta guldkant på tillvaron.