Nu är det skördetid hos familjen Saffran!

Det blåser kallt när höstvindarna friskar i från sydväst och sveper över de platta skånska åkrarna mellan Lund och Malmö. Det är oktober och en årstid som man inte riktigt förknippar med att plocka blommor.
Men på ett fält går Silvia Mutlov och hennes föräldrar Petia och Miladin böjda och fyller korgar med hundratals och åter hundratals lila krokusblommor.

Det handlar om saffran – kryddan som man brukar säga är lika dyr som guld.

– Det behövs runt 100 000 blommor för att få ett kilo saffran. I år räknar vi med att kunna skörda 55 000–60 000 blommor, säger Silvia och visar oss under en paus i arbetet de värdefulla pistillerna.
Det är tre mörkröda tunna trådar som ska pillas loss från blommorna och sedan torkas innan de mals ner till den färdiga kryddan. Det är ett tidskrävande arbete som kräver mycket noggrannhet.

– När krokusarna blommar är vi ute på fältet och skördar ett par timmar varje dag. Sedan tar det 3–4 timmar att rensa blommorna och ta loss pistillerna, berättar Silvia.

Under den mest intensiva blomningsperioden, från slutet av september till mitten av oktober, hjälper hela familjen till med att skörda krokusblommorna.

Varje dag åker Silvia och hennes bror Mladen Adamov, 42, direkt från sina jobb hem till föräldrarnas gård för att hjälpa till med arbetet. Ofta tar Silvia med sig sina barn Ella, 6, och Yasmine, 12.

– Vem säger att det är förbjudet med barnarbete? säger Silvia med ett skratt. Men, skämt åsido, mina döttrar hjälper gärna till med att rensa blommorna och deras små barnfingrar gör att de har det lättare med att pilla loss pistillerna.

Idén till det minst sagt vågade projektet att odla saffran i Skåne föddes när Silvias föräldrar köpte gården i Djurslöv som ligger mellan Åkarp och Staffanstorp på den skånska slätten.

Till gården hörde 13 000 kvadratmeter mark och tillsammans med barnen Silvia och Mladen började Miladin och Petia fundera på vad de kunde använda den outnyttjade ytan till.

– Först funderade vi på att odla vindruvor och starta egen vintillverkning, men så blev pappa sjuk och då fick vi skrinlägga de planerna, berättar Silvia.

Vid samma tid såg hennes mamma Petia en dokumentär om saffransodling på turkisk tv och det sådde ett frö i hennes funderingar som hon sedan delade med resten av familjen.

– Vi hade ingen som helst erfarenhet av saffransodling tidigare. Vi kom till Sverige från Bulgarien 1989 och där odlar man ingen saffran. Men däremot har vi grönsaksodling i blodet. Pappa jobbade före pensioneringen i många år med grönsakshandel och det jobbar även min man Emin och min bror Mladen med, berättar Silvia.

De upptäckte att det fanns flera fördelar med att odla saffran jämfört med vindruvor. Krokus är betydligt mer lättskött och trivs bättre på den blåsiga slätten. I Iran och Afghanistan, där huvuddelen av världens saffran odlas, växer blommorna i torra, varma och blåsiga områden.

– Att det inte är lika varmt här är inga problem. Får de bara sol så att blommorna kan slå ut går det bra, säger Silvia.

Silvia och hennes bror köpte för fyra år sedan 8 000 lökar från ett företag i Holland. När de petade ner lökarna i jorden hade de inte en aning om hur det skulle gå. I värsta fall grävde de ner sin investering, cirka 50 000 kronor, till maskarna.

– Eftersom ingen av oss visste hur man skulle plantera fick vi söka information på nätet, berättar Silvia.
Men tydligen gjorde de rätt. Redan första året kunde de skörda 25–30 gram saffran.

– Det var en härlig känsla att baka första lussebullarna med egenodlad saffran. Det är stor skillnad jämfört med den som man köper i affärer. Den man köper i påsar på ett halvt gram är ofta uppblandad med annat, som till exempel gurkmeja, säger Silvia som själv använder mycket saffran i matlagningen.

– Jag har det i bakning, i grädde till efterrätter, till fisk, pannkakor och till saffransris.

– Det är också gott med lite saffran i teet, säger hennes pappa medan han bär in ett par korgar med blommor för att visa hur de tar bort och torkar pistillerna.

För två år sedan sattes ytterligare 35 000 lökar i jorden och familjen Adamov/Mutlus saffran går som smör i solen, dels i butiker i Malmö, dels via direktförsäljning. Staffanstorp har blivit Saffranstorp.

– Det var Ella som kom på det, säger Silvia. En dag när vi skulle åka till mormor och morfar i Staffanstorp frågade hon “Är vi på väg till Saffranstorp?”.

I år är det fjärde året som familjens saffranskrokus blommar på gården i Djurslöv. Skörden har blivit större för varje år, men enligt Silvias pappa handlar det inte direkt om att tälja guld med en fällkniv.

– Ha, ha, nej så är det inte, säger han med ett skratt. Blir det ett litet tillskott till pensionen så är jag nöjd.

Silvia och hennes mamma poängterar att de ser odlingen mest som en hobby. Och ett bra sätt att samla familjen kring ett gemensamt intresse.

– Nu under skördesäsongen samlas vi alla flera kvällar i veckan och sitter tillsammans och rensar blommorna. Då pratar vi och umgås samtidigt som vi arbetar utan vare sig störande mobiltelefoner eller datorer. Då blir det som när jag och Mladen var små, säger Silvia.