Dagarna har blivit tydligt kortare. Temperaturen har sjunkit. Det är ingen tvekan om vilken årstid som står på tur. Nu gäller det att förbereda sig för övervintringen. En tjock tröja, en varm mössa, halsduk, kanske långkalsonger och fodrade handskar.
För oss människor är anpassningen till vintern lätt. Annat är det för djuren som inte har någon vintergarderob att plocka fram. Och ingen matkällare.
En del djur väljer att gå idé, de vill inte vara med alls. Björnen är väl det djur man först tänker på. På sommaren och hösten äter björnarna upp sig så att de får ett kraftigt fettlager som ska hålla dem vid liv genom vintern. De gräver ut sitt ide i en liten kulle eller slänt i skogen, i en gammal myrstack eller under ett stenblock. I oktober går de och lägger sig, fram i april eller maj vaknar de upp. Då är de hungriga till tusen, och undra på det, de har ju sovit i ett halvår.
Jag har sett ett björnide. Det är ganska många år sedan nu. Det var i maj i skogslandet i Jämtland vill jag minnas. Jag var ute i skogen med en kompis som bodde där, vi skulle kika på ugglor. Skogen var rena urskogen med kullfallna träd och gott om lavar och mossor. Plötsligt sa han till mig:
– Hör du du, kom med här så ska jag visa dig något du nog aldrig har sett!
Vi gick i kanten av en myr och kom fram till ett ställe där skogen var aningen glesare. Jag vill minnas att det var gott om stora stenblock och han visade mig till ett av dessa. Inne under stenen var det som en mjuk koja full med mossa och kvistar. En sådan som man byggde när man var grabb.
– Vem tror du har sovit här i vinter?
Först då förstod jag att det var ett bjönide. För mig som skåning var det en ganska omtumlande upplevelse. Jag började titta mig omkring men vi såg ingen björn och egentligen var jag nog ganska glad för det. Det räckte med idet. Det var en stark upplevelse.
Ett annat djur som också går i ide är igelkotten. Precis som björnen lägger de upp ett rejält fettlager som de ska överleva på under vintern. Om man vill hjälpa igelkotten att övervintra ska man låta trädgården vara lite ovårdad med några lövhögar, lite ris och mossa. Igelkotten själv drar ihop löv och ris till en liten hög och kryper sen in och lägger sig i mitten.
En lite ovårdad trädgård är till glädje för många djur och egentligen är det fel att använda ordet ovårdad. Naturnära kunde vara ett bättre ord. En naturnära trädgård – visst låter det bra!
För fåglarna handlar allt om mat. De fåglar som inte kan finna mat på vintern flyttar söderut. De som fortfarande har något att äta stannar kvar. Skogens mesar har sin egen strategi, de hamstrar föda under sommarhalvåret. I barkspringor och på andra ställen i träden gömmer de frön. En enda liten tita kan gömma åtskilliga tusen frön som ett förråd inför vintern.
Självklart minns de inte var de gömt de enskilda fröna men de vet var på träden de ska leta. Kanske hittar de frön som gömts av någon artfrände som gömmer frön på samma vis.
Övervintring kan vara en fråga om anpassning. Det fick jag uppleva hemma i lägenheten för ett antal år sedan. Det var en fluga som jag döpte till Hasse. Första gången jag såg honom var i början av december.
Han kom i en vid sväng och landade på en lagrad herrgårdsost på frukostbordet. Rent reflexmässigt slog jag efter honom med handen men missade. Sen gjorde jag flera lite tafatta försöka att slå till honom utan att lyckas.
Några dagar senare när jag satt och läste i fåtöljen på kvällen kom han och satte sig på mitt knä. Kanske var det lite varmt att sitta där. Det var nu jag döpte honom till Hasse och nu slog jag inte längre efter honom. Nu hörde han till familjen.
Hela vintern, över jul och nyår och långt fram på det nya året, fanns han där. Ofta satt han på mitt knä på kvällarna. När han slutligen försvann saknade jag honom och hoppades att han klarat sin lite udda övervintring och nu var redo att möta våren.
