Elisabet Andersson: “Jag var alkoholist – men fick en andra chans!”

I många tv-program flödar alkoholen ständigt utan särskilt många konsekvenser för hälsan – men en som har fått uppleva baksidan av den glamourösa livsstilen är Elisabet Andersson. Efter en resa till Turkiet i glada vänners lag var hon så trött att hon blev liggande i sängen i tre dygn – för att sedan kollapsa på väg till toaletten. 

– Min man ringde efter ambulansen men de förstod inte allvaret i situationen utan ansåg att det var självförvållat så min man fick köra mig in. Hade han inte gjort det hade jag förmodligen inte överlevt.

Efter en grundlig undersökning inne på Skånes universitetssjukhus i Malmö konstaterade läkarna att Elisabets levervärden var fullständigt i botten efter år av alldeles för högt alkoholintag. Hennes enda chans till överlevnad var en ny lever. Hon hamnade överst på väntelistan för ett nytt organ och tre oroliga och smärtsamma månader följde.

– Min buk svällde upp och fylldes med vätska som jag fick åka in och tappa ut på sjukhuset en gång i veckan. Det var en tuff väntan, men sedan kom äntligen det efterlängtade samtalet.

En färd till Göteborg och fyra timmar senare hade Elisabets gamla, uttjänta lever ersatts med en ny välfungerande. Efter nio dagar flyttades hon ner till hemsjukhuset i Malmö för fortsatt återhämtning.

– Vården var verkligen helt fantastisk! Jag förstår inte varför så många klagar på svensk sjukvård för min upplevelse är den rakt motsatta, säger Elisabet. Trots att hennes egen och sjuksköterskornas uppfattning om när det var dags för hemgång inte riktigt stämde överens.

– Jag försökte rymma några gånger för jag längtade så mycket hem till min lägenhet vid Möllevångstorget i Malmö, säger hon med ett skratt.

Mamman var tablettmissbrukare

Men hur kom det sig då att det gick så långt att Elisabet blev alkoholist? Hon funderar länge över frågan innan hon svarar.

– Jag tror egentligen att alltihop började med att jag växte upp med en mamma som var tablettmissbrukare. Det hände vid några tillfällen att hon försökte ta livet av sig med hjälp av tabletter. Några gånger var det jag som liten som hittade henne och fick springa in till grannen och ringa efter ambulans. Det var en ständig kamp.

Elisabet växte upp till en destruktiv tonåring som hörde till de “tuffa gänget” som hängde ute på stan i Svedala och sniffade lim.

– Men egentligen drack jag inga större mängder då. Visst, jag festade på fredags- och lördagskvällar men det var inte onormalt mycket.

Den stora skillnaden i livsstil kom i stället efter att Elisabet långt senare i livet hade tagit sig igenom en tuff skilsmässa och träffat en ny man med betydligt bättre ekonomi. Hon hade redan tröstat sig med för mycket alkohol och den plötsliga tillgången på mer pengar gav drickandet en skjuts i fel riktning.

– Den första present min nye man gav mig var en flaska lyxig champagne och sedan fortsatte det på den vägen. Vi har rest jättemycket – framför allt till Turkiet där vi har många vänner – och det har blivit mycket cocktails, snaps och annan dricka i goda vänner lag.

På hemmaplan fortsatte Elisabet att dricka alkohol i samma tempo – ofta ute på något av stammisställena kring det krogtäta Möllevången.

– Jag insåg inte hur illa det var förrän jag kollapsade. Jag var förblindad av alla tv-program där ungdomarna dricker konstant och lever det här glamourösa livet. Överallt serveras det alkohol. I dag när jag har gått igenom allt det jag har gjort vill jag bara ta hela världen i min famn och säga “snälla öppna era ögon”. Alkoholen skadar så oerhört mycket. Tänk er för och var rädda om varandra!

En renlevnadsmänniska

Efter operationen har Elisabet slutat dricka helt. Andra intressen som löpning och styrketräning har fått betydligt större utrymme och hon beskriver sig själv som något av en träningsnarkoman och renlevnadsmänniska numera.

– Sedan den 31 juli förra året har jag inte druckit en droppe. Jag har gått i stödjande samtal och fått veta att det är smått unikt att klara av att sluta dricka när man har haft ett alkoholmissbruk på den nivån som jag har haft. Jag är väldigt stolt över att jag har lyckats mot alla odds. Mycket tack vare min nuvarande man som bokstavligt talat har burit mig igenom hela den här svåra perioden.

Ett tag ville Elisabet flytta ifrån Möllevångstorget eftersom hon tycker så mycket om att gå ut på krogen och festa här. Men nu har hon vant sig vid att dricka alkoholfria cocktails i stället – och på stammisställena känner personalen till hennes tidigare problematik och vet att det numera är den alkoholfria drinklistan som gäller.

Baksidan i form av ett ökat sug efter sötsaker och ett och annat extrakilo är smällar man får ta, skrattar Elisabet och berättar om hur hon under den senaste fikan med en väninna hade svårt att sluta äta av den goda kakan.

– Jag har bestämt mig för att jag ska börja simma regelbundet också nu så jag kommer i lite bättre form. Jag har säkert gått upp 15 kilo sedan jag la av med drickandet. Men efter allt jag har gått igenom tycker jag faktiskt att jag är värd en kaka eller två.