Ny metod hjälpte Gösta ur depressionen

När Gösta Bexell, 67 år i Vetlanda fick prova den nya magnetbehandlingen, eller transkraniell magnetstimulering, TMS, mot sin långvariga depression, kom effekten direkt.

– Det var som att solen började skina och jag blev klar i huvudet. Allt blev roligare och energin kom tillbaka, säger Gösta Bexell.

Gösta är idag sedan tre år pensionär från arbetet som produktionstekniker. Han bor i Vetlanda med hustrun Margareta och har nära till barn och barnbarn och även Margaretas barn och barnbarn. Allra bäst trivs han när han kan ägna tiden åt att renovera och småfixa hemma i huset i Vetlanda och i sommarhuset i Kalmar och spela bowling med vänner.

Efter en trafikolycka i ungdomen har Gösta en hjärnskada. Sannolikt är det därför han drabbades av en långvarig depression.

– Det var kväll och mörkt ute och i en korsning blev jag påkörd av en onykter bilist. Han missade att stanna vid stoppskylten och jag flög av min moppe och landade med huvudet i asfalten, pannbenet spräcktes och jag fick blödningar i hjärnan med följd att det blev skada på hjärnan. Näsan och käken var av och en axel trasig. Det mesta av skadorna upptäcktes många år senare. Läkarna säger att jag hade tur som överlevde.

Som följdverkningar av skallskadorna drabbades Gösta av problem med minnet, tinnitus, whiplash, koncentrationssvårigheter och han blev även överkänslig mot ljud och ljus.

– Besvären kom flera år senare. Min dotter hade fått barn och jag var tvungen att gå undan när han skrek. Jag undrade vad det var för fel på mig och sökte hjälp. Då upptäckte man att jag hade drabbats av ljudkänslighet, förmodligen som en följd av skallskadan.

Svårt att sova

De ständiga pipande tjuten i öronen gjorde att Gösta fick svårt att sova och koncentrera sig. För att maskera de höga oljuden fick han en ljudstimulator, en brusapparat, som avger ett vitt brus.

– Det har varit svårt att inte kunna sova och jag har plågats av ångest på natten, stundtals har jag plågats av självmordstankar. Jag har ältat olyckan och varit bitter över det som hände. Den kastade en skugga över mitt liv.

Allra värst har tröttheten och problemen med korttidsminnet varit. De sista yrkesverksamma åren arbetade Gösta endast deltid som produktionstekniker på ett företag i Vetlanda för att orka med.

– Det sägs ju att det inte alltid är bra att vara envis men i mitt fall hade det varit väldigt gott. Jag har aldrig gett mig utan försökt vara sjukskriven så lite som möjligt. Men det har varit besvärligt när närminnet sviktat och det har känts retfullt att inte komma ihåg ens vilka matvaror jag ska handla i affären. Min fru har stöttat mig och jag har fått skriva många lappar.

När Gösta för första gången blev erbjuden att prova en ny behandling, TMS, transkraniell magnetstimulering, mot sin långvariga depression, tvekade han inte en sekund. Då hade han tagit antidepressiva läkemedel i sex år.

– Jag mådde inte bra, jag tålde dem inte. Jag fick utslag, blödde i munnen och fick svåra biverkningar, blev som en zombie. Jag hade prövat så mycket som inte hjälpt och såg det här som en möjlighet att få må bra igen.

Han fick en remiss till den psykiatriska kliniken vid Höglandssjukhuset i Eksjö, med störst erfarenhet av att använda TMS i behandlingen av depressioner.

Gjorde inte ont alls

– Jag kom dit varje dag i tre veckor och fick sitta i en stol och blunda och slappna av medan läkaren riktade en magnetspole mot huvudet som leder svag ström till hjärnan. Det gör inte ont alls, utan känns ungefär som om någon knackar lite lätt med en penna på huvudet. Värre än så var det inte och allt var över på tjugo minuter. Mycket enkelt och smärtfritt. Det jobbigaste med behandlingen var resorna till och från lasarettet i Eksjö eftersom jag bor i Vetlanda.

Behandlingen upprepades två gånger om året, varje vår och höst. Redan efter andra och tredje behandlingen märkte han av effekten.

– Från att vara sängliggande och inte göra något alls var det som att solen började skina, allt kändes roligare och de negativa tankarna försvann. Jag blev klar i huvudet och fick energi och ork och lusten att fixa hemma kom tillbaka.

Gösta är medveten om att det är bra att vara fysiskt aktiv när man har en depressionssjukdom. Han har sedan ungdomen varit aktiv motionär och sysslat med badminton, innebandy och löpning.

Han behandlades med magnetterapi under sex år. Idag tar han sin antidepressiva medicin igen. Han har prövat många olika preparat och har idag en som fungerar bättre.

– En dag hjälpte inte behandlingen längre, varför vet man inte. Men jag är glad att den hjälpte så länge, det är en fantastisk behandling och det var en klar fördel att slippa biverkningar.

Idag vid 67 års ålder mår Gösta trots allt bättre och han ser ljusare på livet. Träningen försöker han hålla igång eftersom den hjälper honom att må bättre och han bowlar gärna två gånger i veckan med kompisarna.

– Livet är rätt hyfsat nu, jag är mer jämn i mitt mående och mina relationer till min fru och våra barn och barnbarn är bra.