Emma fick kontakt med sin biologiska mamma efter 37 år: “Hon slutade aldrig att leta”

Så fort pandemin är över och det är säkert att resa igen kommer Emma att åka till Indien. Där väntar hennes biologiska mamma på henne. Amar har längtat efter sin dotter ända sedan hon såg henne senast, för 37 år sedan.

Emma Gustafsson är född i Indien och har bott större delen av sitt liv utomlands. Men den skånska dialekten är omisskännlig när vi träffar henne i Yngsjö söder om Kristianstad.

Emma Vijayakumari Gustafsson

Ålder: 40 år.
Familj: Sambo och hunden Disney.
Bor: Hus i Yngsjö.
Gör: Fastighetsmäklare.

– Skåne är hemma för mig. Så har det alltid känts och jag stortrivs här i Yngsjö där jag bott med min sambo i sju år, berättar hon medan hon dukar upp kaffe och bullar.

Vi träffar Emma för att höra den fantastiska historien om hennes biologiska mamma som aldrig gav upp sitt sökande efter sin dotter – ett sökande som till slut gav resultat.

Emmas svenska adoptivföräldrar har alltid varit öppna med hennes indiska ursprung. Hon har alltid känt att hon haft deras stöd om hon en dag skulle vilja söka sina rötter.

– Men jag har faktiskt inte tänkt så mycket på det i vuxen ålder. Jag har känt mig trygg med den jag är och med mina föräldrar Maj-Gull och Gert-Agne, berättar hon.

Därför kom telefonsamtalet den 4 mars förra våren som en total överraskning. Emma, som arbetar som fastighetsmäklare, var på väg från ett morgonmöte i Kristianstad när hennes mobiltelefon ringde.

– Jag såg att det var ett indiskt nummer. Jag brukar inte svara när jag ser okända telefonnummer eftersom det antingen är försäljare eller något skumt.

Men den här gången svarade hon ändå och när hon gjorde det hörde hon en mansröst som frågade om hon var Emma Vijayakumari.

– Det är mitt hinduiska mellannamn som mina föräldrar lät mig behålla vid adoptionen så jag blev mycket förvånad när mannen sa det. När jag lite tveksamt svarade ja började mannen prata hindi med mig, men jag kan ingen hindi, berättar Emma.

Mannen frågade sedan flera gånger om han kunde få hennes nummer och Emma förstod inte vad han menade eftersom han pratade ganska dålig engelska.

– Vänta, sa han sedan. Jag ringer tillbaka om en timme.

– Jag förstod det som att han skulle leta upp någon som pratade bättre engelska, säger Emma. Det dröjde tre timmar innan det ringde igen. Då hade jag hunnit fråga min mamma om någon från Indien hade kontaktat henne, men det hade det inte.

Det Emma inte visste då var att det var hennes storebror hon pratat med. Hennes biologiska mamma hade med hjälp av sin son sökt efter Emma i mer än 37 år. Nu hade de äntligen hittat henne.

– Jag var 2,5 år när jag adopterades och minns ingenting från vare sig Indien eller min biologiska familj, säger hon.

Emma fick kontakt med sin biologiska mamma efter 37 år:
Emma bor med sin sambo vid havet i Yngsjö utanför Kristianstad. Där trivs de alldeles utmärkt.

Hade tappat kontakten

Emmas biologiska pappa dog när hon var 2 månader och lämnade mamman ensam med henne och hennes storebror. När hon vid ett par års ålder blev allvarligt sjuk kunde hennes fattiga mamma inte köpa mediciner till henne.

Hon fick rådet att lämna in dottern på ett barnhem i södra Indien, där de då bodde, eftersom hon där kunde få vård och bli omhändertagen av utländska barnlösa par.

– Jag är oerhört tacksam för att hon gjorde det. Annars hade jag förmodligen inte levt i dag, säger Emma.

Senare fick Emma höra att hennes mamma den första tiden efter adoptionen regelbundet kom till barnhemmet och frågade efter henne.

– När jag var 6 år besökte jag och mina föräldrar barnhemmet. Vi bodde då i Vietnam där pappa arbetade för Sida i Bai Bang.

Emma fick träffa sin biologiska morbror och en kusin, men mamman och brodern hade flyttat till mångmiljonstaden New Delhi och de hade tappat kontakten med varandra.

– Vi lämnade en bild på mig som de skulle överlämna om de fick reda på var hon fanns.

Sedan den dagen har Emma inte tänkt så mycket på sitt ursprung. Hon har levt ett spännande liv och bodde under uppväxten i Asien och Afrika på grund av föräldrarnas arbete för biståndsorganisationen Sida.

– Vi bodde bland annat under flera år i Moçambique i Afrika och därför har jag bara gått i skola i fyra år hemma i Kristianstad. Men det fantastiska är att en av mina gamla klasskamrater från den tiden fortfarande är en god vän.

När det blev dags att börja gymnasiet fick Emma välja mellan att gå på svensk internatskola i Kenya eller internatskolan i Sigtuna. Det blev Sigtuna eftersom hon ville knyta an till Sverige.

Emma läste sedan ekonomi och utbildade sig till fastighetsförvaltare. Hon arbetar idag som fastighetsmäklare och driver sedan några år egna företaget Hemnia Fastighetsförmedling i Yngsjö.

Tillsammans med sin sambo köpte hon för tre år sedan ett hus i Yngsjö och hon stortrivs med närheten till havet och naturen.

Emma fick kontakt med sin biologiska mamma efter 37 år:
En tummad och trasig bild det enda minne Emmas mamma hade av henne. Emma är vid den gula pricken och hennes storebror vid den gröna.
Foto: Privat

Frågade efter en Emma

När telefonen ringde på nytt tre timmar senare den där onsdagen förra våren hörde Emma en kvinnoröst som på perfekt engelska förklarade att hon var väninna med kusinen som Emma träffade när hon var 6 år.

Då var det som om tiden stannade.

– Det var helt fantastiskt. Det går inte att beskriva med ord, säger Emma med rörd röst.

Det visade sig att Emmas biologiska mamma Mrs Amar Jyothi aldrig gett upp hoppet om att kunna hitta henne. Hon hade fått bilden som de lämnat på barnhemmet när hon var 6 år och hon visste därför att hennes adoptivföräldrar döpt henne till Emma.

I gamla handlingar från barnhemmet hittade de kontakter till familjer i Europa som varit med i fadderverksamheter och skrev till flera av dem och frågade efter Emma.

Till slut fick de tag i en svensk Emma som var bosatt i Tyskland. Hon lyckades hitta Emma Gustafsson tack vare att hennes föräldrar behöll hennes hinduiska namn Vijayakumari som mellannamn och hon gav brodern adress och telefonnummer till rätt Emma.

– När han frågade efter mitt nummer var det mitt Whatsapp-nummer han ville ha så att jag kunde prata med både honom och med mamma samtidigt. Det gjorde vi senare på kvällen. Det var mycket tårar och skratt.

Då fick Emma också reda på att det gått bra för hennes mamma och familjen. De har det bra ställt och tillhör den indiska medelklassen. Emmas 10-åriga brorsdotter går på en internationell skola och pratar perfekt engelska.

– Det kändes jättebra när jag fick veta det. Det hade varit mer ledsamt om de sökt upp mig för att de var fattiga och sökte ekonomisk hjälp.

Känner stor tacksamhet

Sedan den dagen har Emma haft en regelbunden kontakt med sin biologiska familj. Tanken var att hon och hennes sambo och föräldrar skulle ha rest till New Dehli för att hälsa på dem, men coronapandemin satte käppar i hjulet för dem.

– Så snart det är möjligt ska vi resa dit. Jag vill se om det kan väcka några minnesbilder hos mig att komma tillbaka dit. Nu känner jag mig redo, men det tog ett tag innan jag landade rent känslomässigt, säger Emma och fortsätter sedan:

– Jag är så oerhört tacksam för det liv jag har fått och för mina föräldrar. Jag vill att min biologiska mamma ska veta att jag tycker att hon tog rätt beslut och att hon kan se att jag är frisk och lycklig.

Scroll to Top