Vi fick tvillingar – två gånger!

– Det gäller att vara försiktig med vad man önskar sig, skrattar Emeli. Samtidigt kramar hon om sin lilla ”dagisgrupp” bestående av Elise och Jonatan, som precis fyllt tre, och Ester och Vide, som är ett.

Pappa Jonas nickar och ler instämmande. Både han och sambon har famnen full av barn, och i det nybyggda huset i Barnarp råder ett livfullt och kärleksfullt litet kaos. Där finns fyra starka små viljor som hela tiden pockar på uppmärksamhet, och som inte alltid accepterar att föräldrarna säger nej.

– Visst känner man sig otillräcklig ibland, men man får göra så gott man kan, säger paret nästan med en mun. Men det var längesedan vi åt varm mat, alltid kommer det något i vägen …

Fyra intensiva år

Emeli och Jonas har varit ett par i fem år, och sedan de blev ihop har livet gått på högsta växel. Inom loppet av fyra år har de sålt två lägenheter, förlovat sig, köpt hus och fått fyra barn. Men så kan det bli när livet får styra.

Ganska snart efter att de träffats började de planera för barn. Emeli kände att den biologiska klockan tickade och trodde nog att det skulle ta lite tid att bli gravid. Men hon och Jonas hann inte mycket mer än tänka tanken innan det stod klart att de väntade smått.

– Vi blev överlyckliga, säger hon. Det var mer än vad vi hade vågat hoppas på, och vi hade precis bokat en semesterresa till Aruba.

Men innan de gav sig iväg på drömresan ville de träffa en barnmorska. De ville veta att den lilla bebisen i magen mådde bra, för att slippa drabbas av några obehagliga överraskningar under semestern.

De fick tid för en ultraljudsundersökning i vecka tolv, och medan barnmorskan höll koll på skärmen var hon helt tyst. Emeli blev väldigt orolig. Så tyst skulle väl inte en barnmorska vara, var det något fel på barnet?
Men till slut bröt barnmorskan tystnaden och sa att hon såg två små hjärtan som slog. Det fick tiden att stanna, för både Emeli och Jonas. De blev jättechockade, men reagerade helt olika. Hon grät och han fnittrade, men sedan de återhämtat sig var det bara glädje.

– Jag visste inte att det fanns tvillingar i släkten, säger Emeli. Men när jag sökte mig tillbaka några generationer fick jag veta att så faktiskt var fallet.

Kroppen fick styra

Graviditeten var komplikationsfri, men Emeli mådde väldigt illa och kräktes mycket. Och mot slutet var det tufft, då hon gick med sin jättestora mage. Men hon menade att det kunde ha varit värre, och lät kroppen styra.

De små barnen trivdes bra i sin mammas mage och ville inte komma ut. Emeli gick full tid men inget hände, vilket ledde till att hon blev igångsatt. Den femte maj 2015 kom två bebisar till världen – först storasyster Elise, på 2 690 gram, och strax efteråt Jonatan, på 2 660 gram.

Efter tre dygn fick den lilla familjen komma hem, och för de nyblivna föräldrarna var allt förändrat. Två barn skulle ammas och skötas om, men den första tiden, då bebisarna åt och sov, var jättemysig.

Jonas och Emeli gled snabbt in i föräldrarollen. Efter ett år började deras längtan efter ett tredje barn att vakna. De ville gärna ge sina tvillingar ett litet syskon, och var återigen inställda på att det kunde dröja innan de fick uppleva en ny graviditet. Men också nu gick det med blixtens hastighet.

Favorit i repris

Emeli började tidigt fatta misstankar om att det kanske var två bebisar den här gången också. Signalerna kändes igen, kroppen reagerade med jättekraftigt illamående och hon kräktes mycket. Samtidigt försökte hon hålla masken, hon ville ju inte visa något på jobbet.

– Vi planerade att byta bil, säger Jonas. Men när det var som det var bestämde vi oss för att avvakta lite – det var ju inte säkert att det skulle räcka med en vanlig bil, det kanske krävdes en minibuss …

I vecka tolv gjordes ett tidigt ultraljud och chocken blev lika stor som första gången. För visst väntade Emeli tvillingar! Världen stannade upp, tankarna snurrade runt och frågorna ville aldrig ta slut: Hur skulle detta gå? Skulle de över huvud taget få plats i huset?

Men paret repade snabbt mod och bestämde sig för att göra det bästa av situationen, genom att leva efter devisen ”att det alltid löser sig på något sätt”. Med den positiva inställningen kom de långt. 

Den 12 maj 2017 blev de fyrabarnsföräldrar. Då föddes Ester, som vägde 3 100 gram, och Vide, som vägde 2 630 gram.

– Jag gick tiden ut med dem också, och vi var lite rädda för att alla fyra skulle få samma födelsedag. Men nu blev det inte så, det skiljer en vecka.

Lite lugnare nu

Väl hemma behövde de nyblivna fyrabarnsföräldrarna knappast fundera över vad de skulle sysselsätta sig med. De hade fyra blöjbarn och hela tillvaron kretsade kring mat- och sovtider varvat med lek och många pussar och kramar.

Och så är det fortfarande, även om livet nu gått in i en lite lugnare fas. Jonas jobbar, Elise och Jonatan går i förskola medan Emili, Ester och Vide är hemma på dagarna. Men i september börjar Emeli jobba och då får även de yngsta barnen börja förskola.

– De kommer att få gå på skilda avdelningar, säger Jonas. Och det är bra, i annat fall skulle ju våra barn fylla en hel avdelning …

Egen tid har han och Emeli sällan eller aldrig, att få barnvakt till fyra barn kan vara väldigt knepigt. Ibland kan paret lämna bort två av barnen, och tycker då det är rena semestern med bara två småttingar hemma. Men paret försöker avlasta varandra, och till sin hjälp har de fyrlingsvagn. Om Emeli tar alla barnen och går ut passar Jonas på att dammsuga, och tvärtom.

Familjen trivs bäst hemma och gör små utflykter i närområdet – eller drar iväg i den där bilen, som faktiskt blev en minibuss. Men det är svårt att vara spontan, allt kräver noggrann planering.

– Vi måste hela tiden ligga steget före, och oftast sitter vi och äter med minst ett barn var i knäet, säger Jonas. Men huvudet har anpassat sig, och hur det är att bara ha ett barn vet vi inte – det har vi aldrig haft.