Vi blev vänner mitt i livet!

De kommer från helt skilda bakgrunder. Karin Adelsköld är uppväxt i en riktig hippiefamilj med ekologisk odling och politiska vänsteråsikter och Åsa Jinder har varit riksspelekvinna och jobbat i offentligheten sedan hon var tretton år. Men i vissa saker möts man och det kanske inte händer förrän man är vuxen och har levt ett halvt liv.

– Det finns inget egenvärde i en lång vänskap. En vänskap som bara pågått några månader, som vår, kan vara minst lika givande och fin, säger Åsa och Karin nickar.

Allt började när Åsa bestämde sig för att ta in lite roliga komiker i sitt flöde på Instagram. Hon behövde skratta lite helt enkelt. Karin var en av dem hon började följa och när hon fick se en bild på Karin som gick i skogen med en hund, klickade något till i henne.

– Många såg Karin på bilden med sin hund och tyckte det såg så rogivande och fint ut, jag såg en ensam människa och där hade jag varit. Några månader senare såg jag att hon flyttat ner och bodde nära mig och då föreslog jag en promenad, berättar Åsa.

Karin fyller i:
– Vi hade båda flyttat ifrån norr och från våra hundar och vi saknade dem. Så vi började gå på hundpromenader fast utan hund. Vi är varandras hundar. Och jag var så ledsen när jag kom hit på grund av separationen och min utbrändhet, så det var jätteskönt att Åsa bara kom förbi och föreslog en promenad. Åsa var i samma situation efter sin separation och vi fann varandra i det, säger hon.

Att vänskapen inte är så lång i månader eller år är mindre viktigt. Åsa och Karin ger varandra utrymme och låter den andra vara som den är.

– Vi träffade varandra när vi var jätteledsna och då spelar olikheter och lång tid ingen roll, det finns en ömsinthet mellan oss och vi har kritiserat varandra också. Karin har sagt åt mig när hon tycker jag är hård mot mig själv och jag kan säga saker till dig. Men vi har känt igen oss i varandra. Och även om vi är två mycket kompetenta kvinnor så är vi också två små trasiga själar som gått där på våra promenader, säger Åsa.

Och redan samma kväll som de gick sin första promenad så gjorde Karin något precis så spontant. Åsa fick ett tungt meddelande, Karin märkte det och gick direkt hem till Åsa.

– Jag kände så starkt att hade det varit jag hade jag absolut inte velat vara själv, men sedan hann jag inte ens tänka att vi inte känner varandra eller att jag trängde mig på, säger Karin.

De grät ihop och drack champagne och skålade för kärleken. Där och då blev de också nära vänner.

– Jag var så imponerad av dig i din omsorg om mig, säger Åsa till Karin.

Det är mest Åsa som pratar och det har också sin förklaring i den tänkande Åsa och den spontana Karin. Åsa har funderat kring det här med vänskap och vad som gör att det blir bra och att de två faktiskt hittat varandra.

– Karin är mer sådär att hon gillar mig och då är det klart. Då gör hon det och tar hand om mig och finns där, medan jag funderar mycket. Då låter det ju som om att jag är en så otroligt fin person som kan uttrycka det så fint, men det är en ömsesidig kärlek vi har för varandra och en respekt, säger Åsa.

Vi dricker upp det sista kaffet och då kommer Karin på något.

– Jag ser fram emot att resa med dig, säger hon och tittar på Åsa som ser helt oförstående ut.

– Det blir ju konstigt. Karin är sådan att hon kan sätta sig på en buss i ett jättekonstigt land och tänka att den här går till höger, den tar jag. Det skulle jag aldrig göra. Nej, nej, nej, sådär gör man inte, säger Åsa.

De gapskrattar och inser att de kanske kan enas om att ligga på en strand. Och prata. För det är de bäst på tillsammans.

 

 

Blev vänner genom konstintresset

Cecilia träffade Anette när de båda gick på konstskola en gång i veckan. Efter att ha setts där några gånger kom de fram till att de hade gemensamma bekanta. När Cecilia frågade om de skulle ha utställning ihop blev det början på en ny vänskap.

När Anette och Cecilia träffas skrattar de mycket, pratar om livet och förstås mycket om konst och måleri som är deras största intresse. Att det skiljer nästan tjugo år mellan dem ser de inte som ett problem, faktiskt inget de ens tänkt på.

– Egentligen borde ju inte ålder spela någon roll i en vänskapsrelation. Det borde vara personlighet och intresse som styr. Det är berikande att få ta del av tankar och åsikter från någon ur en annan generation. Att bara umgås med jämnåriga med samma bakgrund som en själv kan ju också vara trevligt men oftast inte lika intressant och spännande, säger Anette.

Att få vänner när man är vuxen tycker Cecilia bara är en fördel. Är man två vuxna som blir kompisar så blir missförstånden färre och man har mer att ge varandra än när man var yngre.

– Relationen blir djupare eftersom man är vuxen. När jag var yngre så var det mycket löjligt tjafs och det tycker jag att jag slipper nu. Man kan vara rak och ta upp saker och diskutera och ingen behöver känna sig missuppfattad, säger Cecilia.

Både hon och Anette är öppna för nya vänner och tycker att det är roligt att knyta nya kontakter. Men ibland är det svårt att bli insläppt och ibland är människor kanske inte beredda på att få en ny vän.

– Det är mycket tack vare Cecilia som vi blev vänner. Hon är orädd och öppen i sinnet. Har mycket tankar och idéer. Att vi har ett gemensamt intresse gör förstås också mycket.

Experten svarar på dina frågor

 

Varför är vi så försiktiga i Sverige?
– Vi svenskar tar längre tid på oss att lära känna varandra än i många andra kulturer. Vi går inte lika ofta rakt fram och börjar prata så som i Australien till exempel. Vi har kulturellt andra sätt att ta kontakt och utveckla vänskap. Vänskapen med en svensk är långsam men djup, en vän för livet, sägs det. Det stämmer säkert ofta och kanske oftare än i andra kulturer. Den här undersökningen pekar mot att vi i vår kultur har ett långsiktigt och djupt grundsätt att relatera. Därmed inte sagt att nya vänskaper inte kan bli långsiktiga, det kan de absolut.

 

Vad ger det att få en kamrat när man är lite äldre?
– Den fas i livet du befinner dig i betyder mycket för alla relationer, som vuxen eller äldre möts man kring att vara där man är i livet, eller kring att vara i olika faser och kunna ge och få livserfarenhet av varandra. 

 

Om man vill ha en ny kamrat, hur ska man tänka då? 
– Gör det du tycker om eller känner engagemang kring och leta vänskap där. Bjud in till kontakt och visa att du vill lära känna den här personen och det ni delar. Våga fråga även om det i bland blir nej, vänta in den eller dem som säger ja och vill mötas och låt vänskap växa fram. 

 

Vad kan man göra om man är rädd att ta kontakt? 
– Om rädsla av något slag hindrar en från att söka kontakt eller från att söka nya intressen, så sök hjälp. Det är rädslan som styr beteendemönstren som att våga och prova få den vänskap man önskar. Det går att förändra. Terapi och kurser i personlig utveckling syftar till att nå igenom det som hindrar inom en. Det som står i vägen för att få ut mer av det man önskar i livet.