Michael räddar dödsdömda hundar i Thailand

Hunden Coconut skulle vara död sedan länge om han inte hade träffat svensken Michael Baines från Kristinehamn. Samma öde för Coke vars bakben är förlamade och Dom vars ben krossades av en bil. Därtill ett par hundra andra övergivna gatuhundar i Thailand, vars liv skonats från en både lång och plågsam dödskamp.

Dessa hundar lever och har idag ett anständigt liv tack vare Michael J Baines, värmlänningen bakom djurrätts – och välgörenhetsorganisationen “Mannen som räddar hundar”. Michael föddes i Skottland men växte upp i värmländska Kristinehamn, utbildade sig till kock och jobbade på olika krogar i Stockholm. I början av 2000-talet fick han ett jobb på Scandinavian Village i Bang Saen, tio mil sydost om den thailändska huvudstaden Bangkok.

– Precis som tusentals andra svenskar hade jag rest på semester till Thailand tidigare och när jag blev erbjuden ett jobb här så slog jag till, berättar Michael för Hemmets Journal.

Det var 2011, när Michael jobbade i Mae Phim, som en avmagrad och sjuk gatuhund dök upp vid restaurangen.

– Tidigare hade jag inte brytt mig så mycket om hundar men nu kände jag bara att jag måste göra något för att hjälpa hunden som jag döpte till Ma Muang som betyder mango på thailändska. Det var så det började, säger Michael.

Ett annat exempel på Michaels engagemang är Coconut som förvarades på den kommunala hundgården i Bang Saen 2016 när Michael hittade honom i ett bedrövligt skick.

– Personalen på hundgården gav bara hundarna lite mat en gång om dagen och gick sedan hem, säger Michael Baines.

Coconut var undernärd och saknade många tänder i käken. Michael tog hem sin nyvunne vän och gav honom mat och vård. En kanadensare strax norr om Bangkok hörde sedan av sig och ville adoptera Coconut.

– Allt såg bra ut men efter några veckor ringde mannen och sade att Coconut var försvunnen. Han påstod att hunden själv hade öppnat grinden till huset vilket lät klart misstänkt, berättar Michael.
Han tryckte upp en efterlysning på Coconut som erbjöd 2 500 kronor i hittelön och klistrade upp den på olika platser i området där hunden försvunnit. Michel gjorde även en efterlysning på Facebook. Efter två dygn hörde en kvinna av sig och Coconut hittades hungrig, övergiven och rädd sju kilometer från huset han “försvann” ifrån.

– Jag är säker på att mannen av någon anledning bara körde ut Coconut. Nu är jag väldigt noga med att kolla upp personer som vill adoptera mina hundar. Och får jag reda på att de missköts har jag rätt att hämta tillbaka dem. Det ingår i kontraktet vi skriver.

Nu har Michael hand om omkring 300 hundar och sedan starten 2013 har över 400 adopteras, främst i Thailand men även till USA, Kanada och Sverige. En hund behöver inte sitta i karantän i Sverige eftersom den redan har vaccinerats och undersökts av veterinär i Thailand.

Från att ha haft sina hundar utspridda runt staden vid havet har Michael nu byggt en stor inhägnad hundgård utanför Bang Saen. Varje dag har han 3 000 kronor i utgifter för att kunna driva verksamheten med tio lokalt anställda. Volontärer från bland annat Sverige har även varit på plats och hjälpt till. De arbetar gratis med hundarna under kortare perioder. Utan sponsorer som bidrar med främst pengar hade han tvingats lägga ner verksamheten.

– Det är oerhört viktigt med bidrag från generösa djurvänner här i Thailand och runt om i världen. Hela verksamheten överlever tack vare dem, säger han.

Varje morgon startar på nästan samma sätt för Michael. Han stiger upp klockan 5 och tar sina tolv egna hundar på en timmes långpromenad. Därefter rör han ihop hundmat i stora grytor till sina över 300 kompisar på den stora hundgården och även till gatuhundar på andra platser runt om i Bang Saen.
Han tar upp och kramar och pratar med alla hundar som kommer fram till honom och han har gett alla sina fyrbenta vänner ett smeknamn.

Men alla har inte fyra fungerande ben. Coke bröt ryggraden i en motorcykelolycka och Michael har monterat en hjulanordning på bakkroppen så han kan springa med de andra hundarna. Videoklipp på Coke och hans “bakvagn” har fått över 200 miljoner tittare på internet.

– Jag får tips om övergivna valpar och skadade eller sjuka hundar varje dag och verksamheten växer hela tiden, berättar han.

När Michael hittar en ny hund åker de först till veterinären, där han givetvis är en populär storkund, som gör en hälsokontroll. De vanligaste åkommorna är undernäring, skador från trafikolyckor samt olika former av cancer och parasitsjukdomar.

Omkring 90 procent har en blodparasit som sprids av fästingar. Det leder till att hundarnas röda blodkroppar försvinner. Den allvarliga parasitsjukdomen Demodex är vanlig vars första symptom är håravfall och stora öppna sår.

– Huden krackelerar på hunden så den går sönder. Parasiten äter upp hunden inifrån och ut. Till slut dör den om den inte får behandling med medicin och specialschampo som driver ut parasiterna ur kroppen, berättar Michael.

De allra flesta hundar blir friska i Michaels och hans anställdas vård. Hundgården är indelad i olika avdelningar beroende på hundarnas hälsostatus och de som behöver tid att återhämta sig från svårare skador isoleras på karantänavdelningen.

I Thailand finns det enligt lokaltidningen Bangkok Post uppskattningsvis 8,5 miljoner hundar. Av dem är nära en miljon gatuhundar av blandras, eller “soi dogs” som de också kallas. De har lämnats vind för våg och drar ibland runt i stora flockar och det finns exempel på barn som blivit dödade av hundarna. Myndigheterna har genom åren minskat antalet gatuhundar genom steriliseringar men många har dött av vanvård på hundgårdarna runt om i landet.

Thailändarna är i huvudsak buddhister som betraktar allt liv som heligt. Men det hindrar tyvärr inte folk från olika former av djurplågeri. Ett färskt exempel är rabieslarmet från tidigare i år som lett till att tusentals gatuhundar dödats, helt i onödan enligt veterinärer och djurorganisationer, eftersom rabies går att behandla med vaccin.

– Det har varit en medvetet överdriven kampanj från de ansvariga myndigheterna för att få bort alla gatuhundar. Massor har dött på hundgårdarna på grund av vanvård, säger Michael bedrövat.

På karantänstationen i Nakhon Phanom i nordöstra Thailand dog 1 600 av 3 000 omhändertagna hundar av sjukdomar och vanvård. Från just nordöstra delen smugglas även 200 000 hundar per år till Vietnam under vidriga förhållanden och slutar på middagsbordet eftersom många vietnameser anser att hund är en delikatess.

Men för Michael J Baines går kampen för gatuhundarnas väl och ve oförtrutet vidare. Han ska snart bygga ett bostadshus i anslutning till sin hundgård så att han har nära till sina vänner vilket underlättar arbetet avsevärt.

– Men för första gången på sex år ska jag ha en månads semester i USA i sommar, säger han med ett brett leende. Jag ska ta hand om en väns hundar.