Britt-Marie först med att berätta om sin könskorrigering på 70-talet

Örhängen och rosamålade naglar.

Britt-Marie Eklund vill visa att hon numera är just Britt-Marie och inte Bertil när hon öppnar dörren och hälsar välkommen in i lägenheten i Vetlanda.

– Den där Bertil vill jag bli kvitt för alltid, säger hon och tittar på ett gammalt fotografi av sig själv.

– Jag har alltid velat vara kvinna, men det har inte alltid varit så lätt, säger hon och öppnar en portfölj.

Från den plockar hon fram gamla tidningsklipp och fotografier som dokumenterar hennes liv som transsexuell. Med stolthet visar hon bilderna av sig själv som ung.

– Visst hade jag väl vackra kvinnliga former?

Hon skulle kunna få epitetet banbrytare eftersom Britt-Marie, eller Bertil som hon då hette, var först ut i svensk media med att offentliggöra en pågående könskorrigering.

– Jag var nog bland de första världen som berättade offentligt i tv om detta, säger hon.

– På den tiden var det inte alls lätt att vara transsexuell eller transvestit. Det hände att jag blev jagad och slagen med käpp när jag visade mig i kvinnokläder ute på gatan. Jag har dock alltid varit väldigt öppen med vem jag är.

Hon gläds åt att det idag är fler som öppet vågar visa att de är transsexuella och transvestiter och att könskorrigering inte är tabu på samma sätt längre. Prideparaderna ser hon som ett stort steg i rätt riktning.

– När jag var yngre var vi ett tiotal sådana som jag som skulle ordna en parad. Då krävdes det polisbevakning om vi inte skulle bli ihjälslagna. Synd att jag är för gammal och har för dåliga ben, annars skulle det varit roligt att gå i en prideparad, skrattar Britt-Marie.

Döptes till Stig Bertil

Genom åren har hon hunnit med ett flertal olika jobb, allt från att jobba på fabrik, till att klippa och redigera film, vara bilreparatör, fritidsledare och mycket annat. Oftast som Bertil, men ibland som Britt-Marie. På senare år har hon dock råkat ut för en del olyckor och sjukdomar som satt ner hälsan.

Hon berättar att hennes mamma var från Småland och hennes pappa från Stockholm. Han jobbade på cirkus, och det var när cirkusen besökte det småländska samhället som föräldrarna träffades, gifte sig och fick först Britt-Maries åtta år äldre storebror Erik.

Britt-Marie föddes som intersexuell, det vill säga tvåkönad.

– Vad jag själv fått höra så hade min mor och far delade meningar kring mitt kön. Far ville ha en pojke som skulle jobba på cirkusen, medan mor ville ha en flicka. Min far var dock bestämd och sa till min mor att hon skulle fixa så att min penis gick att använda och att vaginan skulle sys igen. Jag döptes till Stig Bertil och fick ett personnummer som pojke.

Fadern led av en svår lungsjukdom och dog strax efter att Bertil var född. Modern var samtidigt svårt sjuk i tbc och vårdades långa perioder på sanatorium i både Stockholm och i Småland. Det innebar att Bertil tidigt hamnade på barnhem.

– Jag fick bara träffa min mamma sporadiskt om helgerna. Hon dog när jag var nio år.

Turbulent uppväxt

För Bertil blev det en turbulent uppväxt eftersom han kände sig som en flicka, fångad i en pojkes kropp. Som tvåkönad hade han både manliga och kvinnliga drag. Det kvinnliga blev mer och mer uppenbart ju äldre han blev, vilket tilldrog sig intresse från de äldre pojkarna.

– Ett barnhem där jag bodde var uppdelat i en byggnad för de yngre pojkarna och en för de äldre som var upp till sexton år. Men både yngre och äldre träffades när vi var ute.

– Jag var väl runt tio år när en av de äldre killarna ville att jag skulle följa med till hans rum och lyssna på en skiva. När jag kom dit sa han att jag skulle lägga mig ned på sängen. Det gjorde jag och förstod väl inte riktigt vad som hände när han våldtog mig. Efteråt hotade han mig med stryk om jag berättade för någon om det som hänt. Jag minns att jag mådde oerhört dåligt.

Det var början på flera år av övergrepp, både från äldre pojkar och vuxna.

– Jag bodde på ett tiotal olika barnhem i hela Sverige under min uppväxt och fick ständigt lida för den jag var. Men på ett av barnhemmen hade den som var ansvarig två flickor. När jag lekte med dem kände jag mig hemma.

På kvällarna när flickornas nytvättade kläder hängde ute på klädlinorna smög sig Bertil ut från sitt rum och plockade ner dem. Tyst tassade han tillbaka och tog på sig flickornas spetsmönstrade klänningar och kjolar.

– Sedan lade jag mig på sängen och bara njöt av att få ha flickkläder på mig. Runt fyratiden på morgonen smög jag ut igen och hängde tillbaka kläderna på klädlinan så att ingen skulle märka något. De korta stunderna jag fick bära flickkläder var rena lyckan för mig.

Korrigerade till kvinnligt kön

Som sextonåring fick Britt-Marie lämna barnhemmet och hamnade hos sin farbror och faster som hade en gård utanför Vetlanda. Det passade bra eftersom hon alltid har älskat djur. Samtidigt var hon övertygad om att hon var flicka och ville klä sig därefter.

– Mina släktingar deklarerade att det var strängt förbjudet! Jag skulle vara man och inget annat.

Britt-Marie flyttade tillbaka till Stockholm och hade manliga intressen som att köra racing med både bilar och motorbåtar. Hon vann bland annat det klassiska båtracet Roslagsloppet 1964.

Men egentligen avskydde hon att vara Bertil. När hon fick gå omkring i kvinnokläder, sminkad och med kvinnliga accessoarer, och kalla sig Britt-Marie, ja då trivdes hon som allra bäst.

– Jag var öppen och det gjorde nog att de flesta arbetsgivare accepterade mig i kvinnokläder.

Detta var en tid då transsexuella och transvestiter ansågs som psykiskt störda. De träffades på hemliga klubbar där de öppet kunde prata om sig själva.

I början av 1970-talet bestämde sig, då Bertil, för att ta steget fullt ut och bli Britt-Marie genom en könsoperation. Hon var då 36 år och blev frontfigur när Sveriges Television skulle göra en dokumentär om transsexuella och transvestiter.

– Jag var den första personen i landet som öppet gick ut och pratade om min transsexualitet, säger Britt-Marie och visar upp en löpsedel från tidningen Expressen, publicerat i april 1970.

Reportaget gjordes inför SVT-dokumentären och på tidningens löpsedel frågar man sig om detta skulle bli en chock för tv-tittarna.

I ett reportage i Kvällsposten kallar sig Bertil för Britt-Marie och framträder som kvinna. Hon är en av ett fåtal som just då genomgår behandling för en könskorrigering. Britt-Marie berättar om de förberedande psykologsamtalen, de pågående hormonsprutorna och att det snart är dags för själva könsoperationen.

Blev Britt-Marie igen

Bertil blev Britt-Marie på riktigt en tid efter att reportaget gjordes, men valde ändå att några år senare byta tillbaka till Bertil.

– Det var inte lätt att leva som könsopererad kvinna på den tiden, det var lättare att vara Bertil, säger hon.

– Vid ett biobesök skulle jag gå på damtoaletten. Det slutade med att kvinnorna där inne blev skärrade och skrek på en man som hänsynslöst kastade ut mig. Det var bland annat sådana saker som gjorde det svårt.

Vare sig Bertil eller Britt-Marie har levt i någon relation. Den mesta tiden har Bertil bott i Stockholm, men för tio år sedan valde hon att flytta ner till Vetlanda där hennes bror Erik också bodde med sin familj. Erik gick bort för tre år sedan.

I Vetlanda spelade Bertil bland annat dragspel hos den lokala Frälsningsarmén. När hon en dag kom klädd som Britt-Marie blev det en chock för medlemmarna. Bertil har alltid haft en musikalisk ådra och spelade bland annat i orkester tillsammans med sin bror.

– Musik och djur har alltid varit mina stora intressen. Att få göra lumpen som hundförare i armén var rena drömmen.

Men inom Bertil fanns hela tiden en längtan att få komma tillbaka till Britt-Marie igen, på riktigt.

– Hela min kropp skrek efter det.

Den önskan uppfylldes på ett något ovanligt sätt när Bertil blev sjuk och operationen som var nödvändig gjorde att hon blev kvinna igen, även om personnumret officiellt sett fortfarande är manligt.

– Nu kommer jag att leva som Britt-Marie resten av livet, säger hon och plockar ner de gamla tidningsklippen i portföljen igen.

– Det känns som att jag äntligen får vara den jag vill vara.