Lennie Norman, 69, turnerar igen: “Gubbe? Jovars men åldrandet har sina fördelar!”

Det började med två succéböcker – Gubbvarning! och Mera Gubbvarning! Nu ger sig Lennie Norman, 69 år, ut på en över två månader lång turné i hela Sverige med föreställningen Gubbvarning Live som bygger på böckerna.

Den riktar sig till den som – oftast utan att inse det – är gubbe och till dem som har en i sin närhet. Och en gubbe, det är bland annat han som tjänar fler poäng på Apoteket än på SAS Eurobonus …

Trött, förbannad och bittrare än någonsin, hotas det i programförklaringen om den Lennie som nu dyker upp från Luleå i norr till Ystad i söder. Är det så illa?

– Jodå, åtminstone på scen. Men gubben saknar inte humor. Dessutom tycker jag personligen att det har sina klara fördelar att bli äldre. Man behöver inte krusa och truga för andra. Det njuter jag av! Och yrkesmässigt är ju ämnet något jag är ensam om.

 – De flesta andra stand up-komiker är ju decennier yngre än jag och jag är den ende som ser världen ur en gubbes perspektiv. Säga vad man vill om till exempel den skicklige Johan Glans, men han är ju en yngling på 44 som inte har någonting att komma med i det här fallet.

I början av din stand up-karriär haglade både oanständigheter och elakheter..

– Jodå, inte minst att jag var fräck i munnen, det får jag fortfarande höra. Men faktum är att jag har hållit mina skämt ovanför bältet sedan 1992. Vad gäller elakheter så har jag för länge sedan insett att det inte är längre är läge för att skämta om kvinnor med pergamenthud när man själv är på väg dit med stormsteg. Jag brukade också en gång i världen göra mig lustig över den åldrade SAS-personalen, men sådant aktar jag mig av förklarliga skäl från idag. “Han verkar patetisk”, skulle man säga och just den glädjen vill jag inte ge människor!

Jag har intervjuat din berömde far Charlie Norman och en godmodigare och mer sympatisk äldre man är svårt att föreställa sig. Där verkar det inte ha funnits någon inspiration till den äldre surgubben?

– Nej, det är sant! Faderskapet, han hade nära till skratt! Jag har haft förmånen att växa upp i ett hem där det skrattades mycket. Min farmor var till exempel oerhört rolig.

– Vad gäller humorn är min far en stor inspiration. Men inte bara den! Jag känner stor beundran när jag tänker på hur han tacklade alla de hälsoproblem han drabbades av under de sista åren av sitt liv. När han till slut också drabbades av skelettcancer var det många som uttryckte att det var orättvist att en glädjespridare som han skulle drabbas. “Varför just du?” undrade man – och jag glömmer inte hans lugna svar som sa så mycket om honom: “Varför inte?”