Ända sedan det brutala mordförsöket på en 52-årig vaktmästare i början av februari förra året har Tobias Olsson, 50, och Mathias Gustafsson, 47, engagerat sig i fallet.
De kände inte vaktmästaren, men i likhet med alla andra upprördes de över att en man som bara skötte sitt arbete blev nerskjuten mitt på öppen gata.
– Jag har följt allt som skrivits om det sedan det hände, berättar Tobias.
Det som framför allt berörde honom och Mathias var det totalt meningslösa i mordförsöket som kunde ha drabbat vem som helst som råkat komma i vägen för gärningsmannen.
Den 52-årige vaktmästaren skulle tidigt på morgonen den åttonde februari salta vägbanorna vid en fastighet mellan Kronborgsvägen och Roskildevägen vid Pildammsparken i centrala Malmö. Han hade inte hunnit påbörja arbetet förrän han blev skjuten med fyra skott.
En 16-årig pojke greps strax efteråt och dömdes senare mot sitt nekande till tre års sluten ungdomsvård. Det straffet fastställdes i september av hovrätten.
Vaktmästaren vårdades länge på sjukhus, men överlevde och har börjat den långa vägen tillbaka till ett så normalt liv som möjligt. Han sitter i rullstol och var länge tvungen att bo på ett korttidsboende i väntan på att man hittade en lämplig lägenhet åt honom.
Sin gamla lägenhet i Malmö kunde han inte bo kvar i på grund av rullstolen, men tack vare kontakter lyckades han hitta en rymlig tvårummare i Höllviken. Det var bara ett problem – Vellinge kommun vägrade handikappanpassa lägenheten med motiveringen att han redan hade en lägenhet i Malmö och att man inte såg någon anledning för honom att flytta.
Fick OK från hyresvärd
Det var då som de båda vännerna Tobias och Mathias skred in i handlingen. Tobias arbetade nämligen tidigare som snickare och Mathias är golvläggare. De har jobbat ihop och känner varandra väl.
– När jag läste att vaktmästaren, trots allt han gått igenom, fick väldigt lite stöd av samhället bestämde jag mig för att hjälpa honom. Jag ringde Mathias och frågade honom om han ville hjälpa till att bygga om lägenheten, berättar Tobias.
Mathias sa ja direkt.
– Först fick vi kolla så att det var ok för vaktmästaren och så var vi tvungna att ha hyresvärdens tillstånd. Vi fick tag i vaktmästarens särbos syster genom min hustru som var bekant med henne.
Då visade det sig att en annan hantverkare, som också blivit upprörd över hur vaktmästaren behandlades av kommunen, erbjudit sig att bygga om lägenheten.
– Vi pratade med honom, men eftersom det visade sig att han var takläggare, kom vi fram till att det var bättre att jag och Mathias, som renoverat många badrum tidigare, gjorde jobbet. Dessutom har vi goda kontakter med rörläggare som kunde hjälpa till.
– Det var en måndag Tobias ringde mig. Redan på onsdagen var vi i lägenheten och kollade så att det verkligen gick att handikappanpassa badrummet. Det var också då vi träffade vaktmästaren för första gången. Och helgen därefter gjorde vi jobbet, berättar Mathias.
Handikappanpassningen handlade bland annat om att bredda dörren så att det gick att komma in i badrummet med en rullstol och att byta ut badkaret mot en dusch.
– Vi var där hela lördagen och halva söndagen och jobbade. Hela arbetet tog 22 arbetstimmar för mig och Tobias och två för rörläggaren Jörgen, berättar Mathias.
Lions och privatpersoner har ställt upp med pengar till material. En del saker, som en vask, har skänkts av företag.
Besviken på kommunen
Vaktmästaren, som vill vara anonym, hälsar via sin särbo Annelie att han blev rörd när Tobias och Mathias hörde av sig och ville hjälpa till.
– Jag är överväldigad och tacksam över att det finns så snälla människor, säger han.
Samtidigt är han besviken på både sin gamla hemort Malmö stad och på Vellinge kommun eftersom båda kommunerna vägrade att hjälpa till med handikappanpassningen.
– Det ska inte behöva vara så att man är beroende av frivilliga krafter för att få den hjälp man har rätt till, säger hans särbo.
Hantverkarna Tobias och Mathias är glada för att de fick möjlighet att hjälpa till.
– Ibland får man ett kall. Det var det som hände här. Vi bara kände att vi var tvungna att göra något, säger Mathias.
Både han och Tobias är samtidigt överraskade över den stora uppmärksamhet deras insats har fått.
– Vi gjorde absolut inte det här för att komma i tidningarna, säger Tobias. Vi gjorde det här för att vi ville hjälpa vaktmästaren.
