Nina har fått spanjorerna att älska svensk mat!

Matlagning har alltid varit en central del i Nina Olssons liv. När hon var barn lekte hon ofta i köket med sina kompisar. Först var det bakning, och sedan matlagning när hon fick lov att använda spisen. Men det är hennes farmor som är den stora inspirationskällan.

– Vi har alltid lagat mycket mat. Farmor har stått för det där supersvenska … hon kan allt om rätter som fallit i glömska. Falsk kyckling, kalvdans och sjöfågel, ja det finns många olika rätter. Jag gillar det traditionella, det väcker många barndomsminnen.

Valet att gå en restaurangutbildning på gymnasiet var således självklart. Efter utbildningen har hon jobbat som kock i bland annat Göteborg och på sjön innan hon beslöt sig för att prova något nytt.

–Jag åkte till Barcelona för att studera spanska men det slutade med att jag inte hade lärt mig någonting alls. Efter att ha jobbat i Norge kom jag så tillbaka till Barcelona och då träffade jag min kärlek Carmen och blev fast.

Nina bor med sin flickvän i ett hus på landet utanför ­Barcelona. Men den mesta av tiden går åt i restaurangen Pappa Sven, som hon döpt ­efter sin pappa.

– Det är han som har gjort nästan allt i restaurangen. Han har byggt väggarna och barbordet och dessutom målat lokalerna. I taket hänger farmors 150 år gamla skridskor från Kuggeboda och pappas gamla kälke. Sedan har vi bokhyllan med svenska böcker. Gäster kommer ofta in och lämnar in böcker när de flyttar härifrån.

Nina slog upp portarna mitt under den spanska ekonomiska krisen och att en restaurang i Spanien överlever i åtta år är ovanligt långlivat.

– Då ville folk inte göra av med så mycket pengar. Men jag kunde ju inte ge bort maten gratis. Vi sänkte priserna. På onsdagar hade vi svensk tapas för en euro och då märkte man att folk kom för att det var billigt. De första åren var tuffa och jag fick jobba dygnet runt, i princip gratis.

I början hade Nina också problem med spanskan och fick lära sig språket under tiden, men nu pratar hon flytande.

– Jag kommer ihåg att jag fick ta till ordboken när jag skulle beställa olika grönsaker på marknaden.
I början hade Nina enbart svensk personal, men idag utbildar hon sina egna kockar och lär dem såklart hur svensk mat ska smaka. Restaurangen är fullbokad nästan varje helg. Majoriteten av gästerna är spanjorer, men många kallar sig själva för katalaner, efter den region i Spanien som Barcelona ligger i. Varför de gillar hennes krog menar hon beror på framförallt två saker.

– Vi som jobbar här trivs och det ger en väldigt trevlig atmosfär här. Jag brukar även gå ut och prata med gästerna. Jag tror det är en del av själen i restaurangen och detta gör att många väljer att komma tillbaka. Sedan är det självklart maten. Vi lagar all mat från grunden och då behöver man inte krångla till det så mycket. Man måste vara stolt över det man gör och vi lagar mat med kärlek. Många svenska gäster har sagt att vårt julbord är det godaste de ätit i hela sitt liv.

Nina försöker hålla på traditionerna. Det är julbord och påskbord. Det är kräftor och selmor. Det finns sill, ren och älg som är importerad från Sverige.

– Vi har vår buffé med smörgåsbord hela tiden, den är särskilt uppskattad, speciellt på lördagar när folk äter brunch. Utöver det har vi en meny som vi varierar, men köttbullar har vi alltid. Så vi håller det svenskt, men det är inte supersvenskt. Det kommer aldrig komma upp en stor svensk flagga.

Det är snarare rätterna och den lågmälda svenska musiken som vittnar om att det är en svensk restaurang och i anslutning till restaurangen finns det en liten butik som säljer svenska läckerheter som godis och sill.

– Det kommer någon och handlar varje dag, många spanjorer har lärt sig att älska sill.

En dag ringde det till i ­Ninas telefon, det var producenterna bakom en spansk ­tv-kanal, med enbart matlagningsprogram, som frågade om hon skulle vara intresserad av att ställa upp i ett tv-program. Så förstod Nina det till en början, men det visade sig att de ville att hon skulle spela in ett helt eget matlagningsprogram på 22 avsnitt – där hon lagar svensk husmanskost. Med Ninas intresse och kunskap om svensk husmanskost passade detta henne utmärkt.

– När jag förstod att det var så många avsnitt blev jag alldeles kall, och när jag fick reda på att det skulle spelas in i Madrid undrade jag hur jag skulle hinna med det. Jag har aldrig lämnat restaurangen så lång tid förut. Men det löste sig med personal så jag åkte dit och spelade in fyra avsnitt per dag. Det var tufft att stå där ensam och prata om svensk husmanskost, men nu blir jag kallad för mat-Nina där hemma, säger hon med ett skratt.

 

Så i 22 avsnitt lärde Nina spanjorer dagligen hur rätter som kålpudding och flygande Jakob tillagades. Det blev en succé och programmet exporterades till Sydamerika, där det nu sänds tre gånger dagligen, varje dag i 18 olika länder.

– Jag har själv inte sett alla avsnitt, jag kan max se två i rad sen blir jag trött på mig själv. Det är jättekonstigt att se sig själv i tv.

Vad gäller framtiden så tycker Nina att det är skönt att bara hålla restaurangen flytande efter så många tuffa år, men hon har även en annan dröm.

– Jag skulle gärna vilja släppa en kokbok, avslöjar hon.