Annelie och Marie-Louise är bästa vänner sedan 50 år

När Annelie Ullberg fick cancer var det många vänner som försvann. Men Marie-Louise Borg fanns där och stöttade henne. När sedan Marie-Louise gick in i en depression efter en skilsmässa var det Annelie som tröstade henne. Nu har Annelie och Marie-Louise bestämt sig för att njuta av sin vänskap.

Annelie och Marie-Louise är bästa vänner sedan 50 år

I nöden prövas vännen, heter det.

Och prövningar har Annelies och Marie-Louise vänskap fått utstå de senaste åren då de råkat ut för både sjukdom och skilsmässa.

Men tack vare varandra har de övervunnit svårigheterna och ser nu ljust på livet.

– Nästa vecka ska vi åka på dansbandskryssning med Lasse Stefanz, säger de glatt och skrattar unisont.

Nyligen fyllde de 58 år, med bara nio dagars mellanrum. Annelie bor på Alnö utanför Sundsvall. Marie-Louise bor i Timrå, ett par mil bort.

De träffades första gången i fjärde klass på Bergsåkers skola.

– Men det var först på högstadiet vi blev riktiga vänner. Vi smygrökte, drev med lärarna och gjorde en del crazy grejer.

Marie-Louise, som kallas Mia, fick barn när hon var 17 år, då hade Annelie börjat på gymnasiet.

– Många av mina vänner försvann. Annelie var i stort sett den enda som kom och hälsade på mig.

När Mia flyttade till Söråker, tre mil bort, gjorde avståndet att kontakten blev mer sporadisk än tidigare. Men den bröts aldrig.

– Vi ringde varandra och träffades när vi hade tid. Har det hänt något är det med varandra vi har pratat.

Samtalen har handlat om både glädjeämnen och vardagens vedermödor som de råkat ut för på livets resa.

Vännerna försvann

För sex år sedan fick Annelie symtom som påminde om magkatarr och som inte ville ge med sig. Undersökningar visade att hon hade en tumör på ena binjuren.

– Den växte och i augusti var den 3,8 centimeter. Då krävde jag att de skulle operera bort den.

Annelie sa inget till Mia eftersom hon inte ville oroa henne. Men Mia känner sin bästa vän och när hon läste vad Annelie skrev på Facebook förstod hon mellan raderna att någonting inte stod rätt till.

– Jag ringde henne och frågade hur det egentligen var med henne.

Då öppnade sig Annelie och berättade. Mia blev chockad och for genast hem till Annelie för att ge henne en stöttande och tröstande hand.

– Eftersom jag arbetar på Försäkringskassan hjälpte jag bland annat henne med alla blanketter som skulle fyllas i. När hon åkte in för operation i november 2012 var jag med och önskade henne lycka till.

– De flesta av mina vänner försvann när jag blev sjuk och ett tag kände jag mig ensam. Men du fanns där med din stöttning och förståelse, säger Annelie till Mia.

Ett par månader efter operationen upptäcktes att det var en elakartad aggressiv cancer och Akademiska sjukhuset i Uppsala tog över fallet. Det blev cellgiftsbehandling för Annelie.

– Jag fortsatte jobba som personlig assistent samtidigt som jag tog cellgifterna. I augusti 2013 kollapsade jag. Benen bara vek sig och jag föll ihop.

Drabbad av hjärtsvikt

Annelie försvann in i en djup depression och orkade inte göra någonting. Mia blev förtvivlad.

– Hon gick från sängen till soffan och från soffan till sängen. Så här kunde hon inte leva, det var inget liv. Men det hjälper inte att ömka en människa och jag är känd för att vara rakt på sak. Cancern var borta, hon hade fått en andra chans. "Ligg inte bara där och tyck synd om dig själv", sa jag åt henne.

De orden kunde knäckt vilken vänskap som helst, men inte denna.

– Jag känner Mia och jag visste att hon hade rätt. Jag är tacksam för att hon gjorde som hon gjorde, säger Annelie.

Mia, som tycker om att sy, sydde en vacker rosa klänning med prickar till sin vän. Sedan tog hon och hennes dåvarande sambo med Annelie på en bilträff i Sundsvall. På kvällen gick vännerna ut på staden, tog en öl och träffade gamla bekanta.

– Jag såg hur Annelie lyste upp, det var precis vad hon behövde.

Strax efter bröt Mia upp med sin man och flyttade till Härnösand. Det var strax innan Annelie åkte på en dubbelsidig lunginflammation som inte ville släppa.

– En natt fick jag svårt att andas och ringde vårdcentralen. Jag fick tid på eftermiddagen och jag kom dit i grevens tid visade det sig.

Annelie hade drabbats av hjärtsvikt och blev så dålig på vårdcentralen att hon skickades akut med ambulans till sjukhuset i Sundsvall.

– Jag trodde att jag skulle dö i ambulansen. Jag försvann bort och minns inget förrän jag vaknade upp på sjukhuset. De hade fått använda hjärtstartaren i ambulansen.

En dryg vecka senare fick hon en pacemaker inopererad. Mia hade förstås hört vad som hänt och for till sjukhuset.

– Det blev en riktig chock när jag kom upp på salen. Du var håglös och så mager att det nästan bara var skinn och ben kvar av dig.

Hektisk sommar

Anneli återhämtade sig, men kunde inte jobba längre. Samtidigt hade allt blivit klart kring Mias skilsmässa.

– Då var det jag som gick in i en depression, säger hon.

Nu var det Annelie som fanns där och ryckte upp väninnan som för drygt två år sedan flyttade från Härnösand till Timrå och kom närmare Annelie. Tillsammans bestämde de sig för att nu skulle de njuta av livet och göra massvis med saker.

– Inför sommaren 2016 gjorde vi en lista på sådant vi skulle göra tillsammans det året. En sorts "bucket list", fast inte med så stora saker, berättar Mia som då flyttat från Härnösand till Timrå.
Listan innehöll att de skulle åka damrally, sylta och göra gelé av lingon, fiska tillsammans, gå ut på dans, se på ishockey och åka på bilträffar.

– Vi hann med allt, men det var en hektisk sommar, skrattar de.

För några år sedan köpte Mia en Pontiac Bonneville av 1966 års modell. Med den har hon och Annelie åkt på bilträffar och i somras var de bland annat på Classic car week i Rättvik.

– Nu träffas vi ganska ofta och framförallt brukar vi vara ute och dansa tillsammans. Vårt favoritband är Lasse Stefanz.

De båda vännerna skrattar ofta och mycket. Ledsamheterna har de lagt bakom sig.

– Vi vill bara njuta av livet och det gör man bäst tillsammans med sin bästa vän.