Magdalena Graaf om sorgen och babyglädjen: "Louie var en kärleksgåva från Isak"

Att förlora ett barn är det värsta som kan drabba en förälder. För Magdalena Graaf har det varit en lång och krokig väg tillbaka efter att hennes son Isak gick bort för tre år sedan. Men för ett år sedan föddes minstingen Louie – på Isaks födelsedag!

Magdalena Graaf om sorgen och babyglädjen: "Louie var en kärleksgåva från Isak"
Foto: IBL

Magdalena Graaf är tufft klädd i en klänning ur syrran Hannahs senaste kollektion och är fräscht solbränd. För ett par dagar sedan kom hon hem från Thailand där hennes 16-årige son Lancelot befann sig på träningsläger.

– Jag åkte dit helt själv utan småbarnen för att kunna fokusera helt på Lancelot, men även mig själv. Han tränade på dagarna och jag skrev och så åt vi middagar och myste tillsammans på kvällarna. Det är så lätt att de äldre barnen får anpassa sig till de yngre när man är ute och reser med småbarnsanpassade filmer och matställen.

– Jag sov en massa och så skrev jag på en ny bok. Den handlar om psykisk ohälsa och om hur det är att kämpa i motvind. Psykisk ohälsa är ju fortfarande väldigt tabubelagt så jag hoppas kunna hjälpa andra genom att lyfta ämnet.

Tidigare har Magdalena tänkt att folk som är utbrända eller har panikångest bara "ska rycka upp sig". Men idag vet hon hur fruktansvärt dåligt man kan må.

Huvudet över ytan

Den 25 augusti 2014 förlorade Magdalena sin äldste son Isak. Han blev bara 19 år gammal. "Min älskade son Isak har lämnat oss alldeles för tidigt. Jag älskar honom så mycket att jag hade dött på sekunden
i hans ställe", skrev hon då på sin blogg. I samma inlägg skriver Magdalena att det inte går att beskriva den fruktansvärda smärtan.

– Jag önskar ingen annan den här sorgen, säger Magdalena, och på frågan hur hon tagit sig igenom sorgen, svarar hon:

– Det går inte att bekämpa sorgen efter min son. Varje dag försöker jag hålla huvudet ovanför vattenytan. Ibland tappar jag det, men idag kan jag även stundtals känna glädje. Den första tiden efter Isaks död var alla påminnelser, som en låt eller ett ställe som var typiskt för honom, enbart jobbiga. Nu lever jag med Isak genom dessa påminnelser. Tiden läker inte sår, men tiden lär dig att leva.

Två år före Isaks död tog Magdalena den här bilden på dem båda till sin blogg. Foto: Privat

Det band som hon och Isak hade beskriver hon som väldigt starkt.

– Isaks och min relation var väldigt speciell och som personer var vi väldigt lika. Han var en finurlig kille och vi gillade att göra saker ihop.

Att vara en offentlig person när man drabbas av en sådan här tragedi är inte så lätt, men Magdalena menar att media behandlade henne och familjen med respekt under den svåraste perioden.

– Ja, de flesta var väldigt fina. Men sedan fanns det vissa tomtar som klampade i klaveret, kanske någon nybörjare till journalist eller praktikant som gjorde rätt klumpiga saker. Men annars blev jag bemött på ett respektfullt sätt. 

De viktiga orden

– Vi i familjen reagerade alla väldigt olika efter olyckan. Tristan är väldigt introvert och Lancelot mer utåtagerande. Charlie är den som pratar om Isak hela tiden. "Hade Isak gillat den här maten?" Eller: "Jag älskar Isak." På ett sätt är det lättare att bemöta små barn i en sådan här tragedi, de har ett helt öppet sinne, till skillnad från oss vuxna.

Magdalena är glad att det inte fanns något otalt med Isak den kväll olyckan inträffade. Vad som egentligen hände, hur Isak egentligen dog, tycker Magdalena är mindre viktigt i sammanhanget.

– Han kan ha trillat från balkongen och det kan ha varit självvalt. Jag har funderat i två år. Om jag ska vara helt ärlig vet jag faktiskt inte. Jag vet att han föll från sin balkong. Det är en olycka hur som helst och det är det mest tragiska som kan hända en familj. Men det viktiga för mig är att vi hade ett sista bra möte.

– Det blir en hel del bråk med tonåringar i huset, men den sista tiden var lugn och vi pratade kvällen innan det hände och jag sa att jag älskar honom. De där orden är väldigt viktiga för mig och jag låter ingen gå hemifrån utan att berätta för dem att jag älskar dem. Det är inte bara efter Isaks bortgång utan så har det alltid varit. Jag är uppvuxen i en familj där vi nästan överanvänt dessa ord.

Just nu skriver Magdalena på en bok om psykisk ohälsa. Hon har själv drabbats av panikångest.
Foto: Frida Funemyr

Stor läsarrespons

Det är lätt att känna sig som ett offer i en sådan här tragedi, men Magdalena frågar sig samtidigt: "Hur mycket fint har jag inte fått?"

– Jag har en fantastisk familj, vänner, ett jättebra jobb och jag möter fantastiska människor genom min blogg.

Magdalenas blogg är otroligt uppskattad. Hon förskönar ingenting utan visar gärna upp bilder på ett hem i kladd och stök. Där berättar hon om livets upp- och nedgångar. Responsen är enorm från läsarna.

– Under dessa nio år har jag fått så enormt mycket kärlek, det har varit en bra ventil för mig.

Självklart har även sambon Filip varit ett stort stöd.

– Han är lugnet själv och har aldrig höjt rösten så länge jag känt honom. Häromdagen sa Filip: "En vanlig människa hade aldrig klarat det du gått igenom, men du är så van vid skit." Han är uppvuxen i en familj som inte gått igenom lika många djupa dalar. Allt har bara varit rätt vanligt, säger Magdalena.

Magdalena menar att kärnan i hennes och Filips relation är förtroende.

– Vi unnar varandra saker, så där på riktigt. Aldrig har vi tjafsat om "din tid eller min tid". Allt är så fint med Filip, när man är med honom har man aldrig en klump i magen. Vi har varit tillsammans i åtta år nu och jag tycker fortfarande att det är lika härligt att vara i hans närvaro. Han är kvicktänkt och intelligent, vilket jag gillar. Och så har han glimten i ögat.

Magdalena och Filip Larsson blev ett par för åtta år sedan men de har känt varandra längre. Här är de med Magdalenas söner Lancelot och Tristan, från äktenskapet med Magnus Hedman, och Charlie, som är Magdalenas och Filips första gemensamma barn. Foto: IBL

Medicinen hjälper

Under samtalet tar Magdalena gång på gång upp telefonen. Hon väntar på att polisen ska ringa. För som om inte sorgen efter Isak vore nog blev Magdalena och hennes barn vittnen till terrordådet på Drottninggatan i Stockholm den 7 april. 

För Magdalena som gått igenom det mesta av livets orättvisor, blev terrordådet en sak för mycket. Hon drabbades av panikångest och fick svårt att sova. Under ett tag har hon nu ätit ångestdämpande mediciner som hjälper henne att orka.

– Jag tycker verkligen att medicinen hjälper. Den får mig att vilja ta tag i saker och jag känner mig lite gladare, mindre orolig.

Men Magdalena drar sig idag för att vistas ute på gator och torg. Hon är rädd för sopbilar, bussar och lastbilar. Och hon kan fortfarande höra ljudet och smällarna från den där dagen.

– Jag har blivit mer hypokondrisk efter det jag gått igenom och vet att saker kan drabba en. Det jag har kvar är väl bara cancer, säger Magdalena.

Ett år efter att Isak gått bort, när Magdalena fortfarande befann sig i djup sorg, upptäckte hon plötsligt att hon var gravid.

– Min mens hade upphört, vilket jag trodde berodde på att kroppen reagerade på det vi gick igenom. Eller att jag kanske hade kommit i klimakteriet? Men så fick jag reda på att jag faktiskt var gravid och det visade sig att lille Louie var en kärleksgåva från Isak. Louie föddes nämligen på Isaks födelsedag.

Familjen firar nu Louie och Isak tillsammans vilket bara känns naturligt och fint. Förlossningen beskriver Magdalena som "en gåva från Gud".

– Så enkel, så smärtfri och så underbar.

En ny harmoni

Första månaderna som föräldraledig tillbringade sedan Magdalena med familjen i Marbella, Spanien.

– Pojkarna gick i svenska skolan och jag kunde läka ihop i själ och hjärta. Jag koncentrerade mig på det basala, att äta bra och ta hand om mig själv. Det var fantastiskt och jag skulle gärna åka tillbaka och bo där en längre period snart igen, säger Magdalena. 

Magdalena vågar knappt säga orden högt, men efter flera år har hon börjat le igen. På riktigt.

– Jag hade ett par destruktiva år efter Isak. Men nu kan jag på nytt känna harmoni i livet och jag kan le när jag tänker på Isak och vad han hade tyckt om eller sagt i olika situationer, istället för att bryta ihop. Han är med mig, ständigt.

– Jag kan släppa en viss oro att hela tiden tänka på vad som kommer hända mig eller barnen härnäst, men samtidigt kommer jag alltid vara beredd på att släcka en ny brand.