Andreas Johnson: "Jag trodde att min fru skulle dö"

Dödssjuka hustrun Lisa skrev avskedsbrev till övriga familjen. Som tur var slapp sångaren Andreas Johnson att läsa dem. Men kort därefter dog hans mamma, efter flera års sjukdom.
– Allt vi tvingats gå igenom har gjort oss ännu tajtare och bättre på att leva här och nu.

Andreas Johnson: "Jag trodde att min fru skulle dö"

Sångaren Andreas Johnson träffade Lisa Knapp – känd från Expedition Robinson i SVT – 2004. Paret förlovade sig på alla hjärtans dag 2006. Samma år föddes dottern Ella och fyra år senare kom sonen Tim.

Sommaren 2011 gifte sig paret – men kort efter bröllopet fick Lisa en ovanlig bindvävssjukdom, som gör tarmar och blodkärl riskabelt tunna, och blev svårt sjuk.

Det tog lång tid för specialistläkarna att hitta orsaken till hennes smärtor och därmed att ställa rätt diagnos. Från och med -augusti det året åkte Lisa in och ut på sjukhus. Ibland blev hon inlagd flera veckor i taget.

– Det var en fruktansvärd tid, som skakade om hela vår tillvaro. Först tvingades Lisa ta starka mediciner på grund av den allvarliga infektionen. Sedan opererades hon för en annan infektion, i äggstockarna, och därefter för en blödning i huvudet, bakom ögat, berättar Andreas.

Precis innan jul drabbades Lisa dessutom av akuta buksmärtor. Hon fick åka ambulans in till sjukhuset för omedelbar operation.

– Då hade hon en akut bukinflammation, till följd av två hål i tjocktarmen. Efter operationen fick hon ligga kvar på intensiven över både jul och nyår. Vi hade redan haft en tuff höst, och så blev det bara värre. Vi trodde att det var över för henne.

Det trodde Lisa med. Hon förberedde sig för att dö, genom att skriva avskedshälsningar till familjen på natten till den 23 december 2011.

– Jag är glad och tacksam över att jag slapp läsa de breven, säger Andreas. Under en period hade jag väldigt mörka tankar om hur allt skulle gå om jag förlorade henne. Hur skulle jag kunna berätta för barnen och hur skulle vi klara av att gå vidare? 

Numera mår hustrun bra och klarar av att arbeta heltid. Hon äter mediciner och går på regelbunden screening av kropp och kärl.

– Den där tiden stärkte oss och lärde oss att det verkligen gäller att leva här och nu. När vi gifte oss gjorde vi det i nöd och lust och vi fick all vår nöd i ett slag. Men ska man försöka se något positivt i det som hände är vi ännu tajtare som familj nu.

Hela familjen med

I sommar (artikeln skrevs innan sommaren, reds anm) turnerar Andreas med Diggiloo runt om i Sverige. Då är det givet att hustrun och barnen ska följa med, i den utsträckning det går.

– Vår dotter Ella älskar att åka runt med hela gänget. När jag var med i Diggiloo förrförra sommaren hängde hon med på 17 av 24 spelningar och hade till och med en egen säng i turnébussen, ler Andreas.

– Även Lisa och Tim åkte med ofta, och tanken är att de ska göra det minst lika mycket den här gången också. Det är så underbart att kunna ha med sig hela familjen och de andra artisterna har ju det i många fall också. Jag minns hur det var för 10–15 år sedan, då jag åkte på turné utomlands och kunde vara borta både en och två månader i sträck. Då saknade jag mina kära där hemma, ofta.

Andreas familj hade det tufft av andra anledningar 2014. Bara några år efter att hustrun Lisa fått sin allvarliga sjukdom, dog dessutom Andreas mamma Marie. Då hade hon långt framskriden alzheimer.

– Det gick väldigt snabbt för henne att bli så gravt dement att hon inte kunde bo kvar hemma. Allt kändes helt overkligt. Jag ville liksom knäppa med fingrarna och få henne att bli som vanligt igen. Och allra värst var det förstås för pappa.

Andreas mamma, som liksom hans pappa varit jazzmusiker, var på slutet helt innesluten i sig själv och kunde inte prata. Men hon levde upp när hon satte sig vid pianot för att spela sina favoritlåtar, med Frank Sinatra och Billie Holiday.

– Musiken var det sista som försvann för henne, sedan var allting borta. Det var som att gå igenom en sorgeprocess samtidigt som hon fortfarande levde, säger Andreas.

Idag är Andreas ambassadör för Alzheimerfonden och väl medveten om att han själv löper risk att drabbas av samma sjukdom som sin mor.

– Jag och min bror har pratat mycket om det. Det enda jag kan göra för att hålla sjuk-domen på avstånd är att motionera, äta bra och hålla igång kroppen. Att ställa upp och sjunga för att dra in pengar till fonden och forskningen ser jag som en självklarhet. Och jag hoppas att de kan få fram ett botemedel eller i alla fall en bättre broms-medicin, för det här är en större folksjukdom än många tror.

Andreas med hustrun Lisa Knapp och barnen Ella och Tim 2014. Samma år dog Andreas mamma Marie. (Foto: IBL)

Uppvuxen med musik

Andreas är alltså uppvuxen i en riktig musikerfamilj, där han fick följa med när föräldrarna reste runt och spelade. Mamma Marie var klasskamrat med Barbro "Lill-Babs" Svensson i Järvsö. Båda kvinnorna växte upp till populära vokalister i Hälsinglands folkparker.

– Men min mor valde en -annan bana än Barbro och blev musiklärare. Sedan -träffade hon pappa, som då
var en professionell jazztrummis, säger Andreas.

Andreas egen musikaliska bana började i Huddinge. Där spelade han bakgårdsrock med kompisarna från det år då han fyllt 13. Något föräldrarna inte var särskilt glada över. De visste ju vilken svår bransch han var på väg att ge sig in i.

Andreas hade också en -ganska vild tonårstid, då han hängde med fel personer. Det kunde bli en hel del alkohol, och en kväll på väg hem gjorde Andreas sitt livs dumhet. Han ville imponera på kompisarna och gjorde det genom att dyka med huvudet före utför en trappa …

– Jag är otroligt tacksam för att jag överlevde. Jag bröt nacken och fick gå fyra månader i nackställning med skruvar i skallen, men det kunde ha gått betydligt värre. Man kan säga att det blev som en vändpunkt för mig. Efter det tog jag tag i livet på ett annat sätt och bestämde mig för att verkligen satsa på musiken, fullt ut.

Satsade och vann

När Andreas band inte fick något skivkontrakt riktade Andreas därför in sig på en karriär som soloartist. 1999 blev Glorious en världshit. Den låg länge högt upp på många länders singellistor, inte minst i USA och England.

– Under två års tid reste jag runt och spelade världen över, och gästade olika tv-program. Det var en otroligt häftig tid, berättar han.

När Andreas debuterade i Melodifestivalen 2006 blev han till slut folklig. Hittills har han ställt upp i tävlingen sex gånger.

– Först var jag nog mest känd för att vara han som var känd utomlands, skrattar han. Men nu har jag en stabil grund också hemma i Sverige. Något jag har Melodifestivalen att tacka mycket för. Idag ser ju musikbranschen helt annorlunda ut än den gjorde förr, nu ger man kanske inte ut hela album i samma utsträckning, utan singlar, som släpps via Spotify. Något som passar mig ganska bra, även om jag kan sakna att hålla en fysisk skiva i handen.

Sommaren bäst

I sommar blir det som sagt en hel del musik för Andreas. Diggiloo-turnén kommer att göra stopp i många svenska städer. Resten av tiden kommer Andreas att försöka spendera i sommarstugan i Stockholms skärgård.

– Där kan jag verkligen slappna av och vara helt ledig. Vi brukar flytta ut dit i månadsskiftet maj-juni varje år och utgå därifrån. Vi åker båt, fiskar, badar, grillar och bjuder dit vänner och släktingar att umgås med.

Sommaren är Andreas favorittid på året, och allra bäst mår han när hela familjen är samlad.

– Jag har alltid varit en engagerad och närvarande pappa. Familjen är förstås nummer ett för mig. Både
Lisa och jag är tränare för två fotbollslag i Hammarby, i vilka barnen spelar, och det är fantastiskt att vi alla kan umgås på det sättet också.