Charlotte fick sin makes barn efter hans död: ”Sam lever vidare i vår son”

Den 11 januari 2024 är en av de lyckligaste dagarna i Charlotte Eilers liv hittills. Då föddes sonen Elijah och en dröm hon haft med maken Sam gick i uppfyllelse.

Men hennes man och livs kärlek fick inte uppleva den dagen. Han gick bort i cancer i april 2022, bara 31 år gammal.

Ändå är han pappa till Elijah – tack vare att hans spermier frystes in på vårdens inrådan innan cellgiftsbehandlingarna startade.

– Eftersom kvalitén på spermierna kan försämras när man får cellgifter gjorde vi det som en backup ifall vi inte skulle lyckas bli gravida senare. Att Sam inte skulle överleva sin sjukdom fanns inte i vår värld. Döden var inget vi diskuterade överhuvudtaget, bara framtiden. Vi ville inte höra något om förväntad livslängd av läkarna, säger Charlotte.

Läs även: Maja förlorade sin son: ”Jag måste leta efter det vackra för att inte drunkna i det mörka”

Vid sidan av cellgiftsbehandlingarna levde paret sitt vanliga äventyrliga liv i så stor utsträckning som möjligt, även om det i pandemitider inte gick att resa. Däremot mycket träning, surfing, som var Sams stora passion, och meditation.

– Sam är den mest inspirerande människa jag någonsin har träffat. Han hade många stora drömmar och såg till att uppfylla dem. De enda gångerna som han blev sur eller irriterad var när människor gav upp sina drömmar, bara för att ett litet hinder dykt upp. Sam såg bara möjligheter, inte problem. Han var otroligt kärleksfull, omtänksam och hade en underbar humor. Han fick mig alltid att skratta, berättar Charlotte.

Omedelbar kärlek

Det var kärlek vid första ögonkastet från bådas sida, när 25-åringarna träffades på en inflyttningsfest hos den gemensamma vännen Eric 2015. Australiensiske Sam var och hälsade på sin svenske vän som han tidigare mött i den österrikiska skidorten St Anton.

– Jag tyckte att Sam verkade vara väldigt fin och trevlig – och det förstärktes mer och mer när vi pratade om både högt och lågt under kvällens gång. Han var så charmig och smart och vi hade så roligt tillsammans. Jag hade aldrig känt så för någon man tidigare, Sam hade liksom alla bitar som jag sökte efter.

– Sedan dess var det vi. Allt kändes så rätt från bådas sida och det gick väldigt snabbt. Redan efter någon månad hade vi flyttat ihop. Det var aldrig något spel eller att någon var svårfångad, utan pang på bara.

Läs även: Lars vågade skaffa valp efter 80: ”Någon jag kan krama om och prata med”

Men det blev också lite konkurrens och dragkamp med gemensamme vännen Eric – som också ville umgås så mycket som möjligt med Sam.

– Ja, ha-ha, Eric och jag brukade skämta om att vi hade gemensam vårdnad om Sam. Man kan säga att de också föll fort och blev kära i varandra men som vänner i deras fall. Ofta umgicks vi alla tre.

Hade väntat på Sam hela livet

Charlotte och Sam visade sig ha både många likheter och samma intressen, inte minst resor och äventyrliga aktiviteter som att åka snowboard. Och han lärde Charlotte sin största passion – att surfa.

– Vi hittade inte bara vårt livs kärlek och ett fantastiskt förhållande på alla sätt, utan även den reseskamrat som vi både hade letat efter. Vi flyttade mellan Sverige och Australien, reste runt en hel del och kombinerade hårt jobb och nöjen. Sam jobbade som fysioterapeut och jag hade tagit examen som personalvetare. Men i början tog jag framför allt arbete på olika hotell, innan jag utbildade mig till yogalärare.

– Sam var verkligen den person som jag väntat och längtat efter hela livet och han kände exakt samma sak för mig. Vi var helt enkelt
som gjorda för varandra på alla sätt. Vi bråkade så gott som aldrig. Han var nästan alltid på gott humör och hade en positiv inställning
till livet.

Läs även: Amelia Adamo om sorgen efter Lucio: ”Jag kommer ingen vart”

Knöl på halsen

Efter att paret hade förlovat sig i juli 2020 bodde de under hösten i Sverige, där Charlotte jobbade som yogalärare och Sam hade fått ett nytt arbete som fysioterapeut för det svenska alpina landslaget.

Men så en dag kände de plötsligt en knöl på Sams hals. Båda blev förstås oroliga, men trodde inte att det skulle vara något farligt eftersom han mådde så bra och var i toppform av all träning.

– Samma vecka hade Sam gjort personbästa på gymmet. Han var en mycket stark och vältränad person. Det kunde inte vara sant att han hade drabbats av en farlig sjukdom.

Men precis så var det. Efter att ha besökt läkare för flera tester fick han diagnosen cancer.

– Det blev en enorm chock för oss. Vi kunde inte tro att det var sant. Vi bestämde oss direkt för att lämna Sverige och flytta till Valla beach, mellan Sydney och Brisbane på Australiens östkust. Där i området hade Sam sin närmaste familj och släkt. Där var det sommar och sol och chans till mycket surfande. Det var en bättre plats för Sam att läka på än ett novembergrått och kallt Göteborg.

Gifte sig och drömde om familj

Den 23 januari 2021 gifte de sig utan en massa gäster, eftersom det rådde pandemi. De pratade allt mer om att försöka få barn efter att Sam blivit botad. Något annat än att han skulle bli frisk existerade ju inte för makarna.

Och de längtade efter att bilda familj.

Sam skulle behandlas med cellgifter var tredje vecka och vården i Australien rekommenderade honom alltså att frysa in spermier för säkerhets skull, så att de skulle kunna få barn längre fram.

– Vi träffade en professor med en privat mottagning som jobbade via sjukhuset i Sydney och han hjälpte oss mycket under den här
tuffa perioden. Han var personlig och brydde sig verkligen om oss. Han såg oss som livs levande individer och inte bara patienter i mängden.

Läs även: Ludmila Engquist: ”Skulle jag vara älskad om jag inte presterade?”

Sam gick bort i cancer

Medicinen och behandlingarna hade till en början god verkan. Samtidigt tränade Sam en hel del och surfade. Han mådde ändå långa stunder förhållandevis bra. Men så tog sjukdomen ett nytt, hårdare grepp om hans kropp.

– Det blev en fruktansvärd chock och ett hemskt trauma för mig när han dog i april 2022. Ungefär som en helt oväntad olycka. Vi var båda övertygade om att han skulle klara sig. Hela tillvaron brast och jag mådde så dåligt att jag knappt orkade att ta mig ur sängen.

– Jag är väldigt tacksam över att min mamma kom till Australien och tog hand om mig. Liksom flera andra i min familj var hon med på begravningen och senare följde jag med mamma hem till Sverige. De närmaste månaderna var allting väldigt svart.

När hösten kom kände Charlotte att hon ville återvända till Australien, för att hälsa på Sams familj och vänner. Och hon visste att Sams nedfrysta spermier fanns där och skulle kunna ge henne barnet de längtade efter.

– Jag kände väldigt starkt för att fullfölja vår dröm om att bli föräldrar och jag vet att Sam hade velat exakt samma sak. Jag älskade också att höra att både hans och min familj blev glada när jag berättade att jag skulle genomföra IVF-behandlingar och att Sam kunde bli pappa.

Charlotte födde Sams barn efter hans död

Att använda sig av spermier eller ägg från en avliden person för befruktning hade inte varit tillåtet i Sverige.

Däremot finns ingen lagstiftning som förbjuder användningen av ett redan befruktat ägg efter att make/sambo avlidit.

– Jag tycker att lagen i Sverige är fel och väldigt märklig. Det viktigaste är att partnern som lämnat spermier eller ägg har gett sitt skriftliga godkännande, vilket Sam också gjorde. Därefter ägde jag rätten till att använda spermierna om jag ville.

De två första insättningarna av embryon gav inget resultat. Charlotte började tvivla på om det skulle fungera och bestämde sig för att göra en insättning till och sedan åka hem till Sverige.

Läs även: Kims fru gick bort i cancer: ”Jag har fått hennes gåva att se allt det fina”

– Det tar mycket både fysiskt och mentalt och jag hade behövt en paus där om det inte blev något den gången heller. Jag trodde att jag skulle behöva många fler försök, så när beskedet om att jag var gravid kom kunde jag knappt få fram orden. Lyckan var total!

Charlotte bodde hemma hos sin mamma under sommaren, för att senare under 2023 åka tillbaka till Australien. Hennes mamma åkte över för att finnas med under förlossningen och den 11 januari 2024 föddes sonen Elijah.

– Jag hade så många traumatiska minnen från sjukhus efter allt jag upplevde med Sam. Jag var ju med och stöttade honom nära under
hela hans sjukdomsperiod. Därför valde jag att föda hemma. En barnmorska, en doula (en person som erbjuder stöd under förlossningen) och mamma var med och det gick jättebra med allting. Sams familj var också väldigt stöttande, liksom våra vänner.

Syskon är en möjlighet

I juni månad, när Elijah var ungefär fem månader, flög Charlotte ensam med honom till Sverige. Och sedan dess bor de hos hennes mamma.

– Det är helt underbart att vara mamma. Jag njuter verkligen av min nya roll i livet. Och även om han är mest lik mig till utseendet ser jag mycket av Sam i Elijah också. Det är en fin känsla att Sam lever vidare i honom. Samtidigt känner jag en enorm saknad efter min man. Det går inte många minuter utan att jag tänker på honom.

Trots att det är hennes första barn är Charlotte lugn och stressar inte upp sig i första taget.

Läs även: Gunillas dotter omkom i diskoteksbranden: ”Trädgården hjälpte mig att läka”

– Ha-ha, nej, inte så här långt i alla fall. Nej, men jag är nog en väldigt lugn mamma. Det har jag nog fått från min egen mamma. Sedan har jag kanske haft lite tur. Elijah är enkel att ha att göra med. Han sover och äter bra och verkar tillfreds med livet. Det skulle ju vara stor skillnad om han exempelvis hade kolik.

Eftersom ytterligare spermier befruktades finns flera nya embryon nedfrysta på fertilitetskliniken i Australien. Kanske väljer hon att sätta in fler i framtiden.

– Det är ju egentligen tidigt att prata om redan nu, men det vore förstås fint med ett syskon till Elijah framöver. Vi får se vad som händer. Och är det något som jag har lärt mig är det att inte ta något för givet i livet, säger Charlotte.