De rödmålade husen i Stensjö by riktigt lyser i det snötäckta och frostbitna landskapet. Här, någon mil norr om Oskarshamn, går får och kossor i hagarna och byvägen kantas av rödmålade staket och gärdsgårdar. Närmare miljön i en av Astrid Lindgrens berättelser går det knappast att komma – och det är också meningen. Hela Stensjö by är ett kulturreservat där syftet är att efterlikna livet i en småländsk bondby kring sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet. Det innebär bland annat att ängarna slås med lie på sommaren och att tidstypiska växter odlas i både kålgårdar och trädgårdar.
Nu när december nalkas är uppdraget att förbereda julen så som den firades och såg ut här för över hundra år sedan.
– Vi har försökt göra julfint på samma sätt som bönderna gjorde på den tiden. Det skiljde sig ganska mycket mellan vad bönderna och andra samhällsklasser hade för pynt kring jul. Så vi har letat i olika källmaterial för att hitta rätt, berättar Frida Persson som är trädgårdsmästare i Stensjö.
Jul som förr i tiden
Tillsammans med Linn Engelholm, som ansvarar för byns kafé, har hon letat i tidningar, böcker och tittat på gamla fotografier. Allt för att få till den rätta julstämningen i Stensjö.
– Mycket naturmaterial har det handlat om. Man tog det man hade på sina marker när man gjorde julfint, konstaterar Linn.
Redan tidigare under november förberedde de för att skapa traditionella dekorationer genom att hämta hem grenar och stammar från granar, tallar och enar från skog och hagar runt omkring. De har sedan blivit till granrisgirlanger, eneruskor, kärvar och granrismattor som nu pryder byn.
Något som sticker ut bland juldekorationerna i byn, är de flera meter höga julstängerna som är fästa vid grindstolpar och farstukvistar. Stängerna består av granstammar där alla kvistar tagits bort, utom de högst upp i toppen. Julstängerna kan sägas vara en förlaga till våra julgranar.
– Att sätta upp julstänger är en väldigt gammal tradition. Redan på 1600-talet skrev man om dem i en kunglig förordning. Sedan har de sett lite olika ut, beroende på var i landet man befinner sig, berättar Frida.
Inspelningsplats för Barnen i Bullerbyn och Emil
- Stensjö by är ett kulturreservat en mil norr om Oskarshamn. Byn ägs av Kungliga Vitterhetsakademien sedan början av 1960-talet. Målet är att bevara en gammal småländsk skogsby med omkringliggande odlingslandskap. Under nära 30 år restaurerades byns byggnader.
- Flera scener till filmatiseringarna av ”Emil i Lönneberga” och ”Barnen i Bullerbyn” spelades in i och runt Stensjö.
- Byn är öppen för besök året om, dygnet runt. Tilias kafé håller öppet sommartid, helger i december samt vid speciella tillfällen resten av året. Se Stensjoby.se eller sociala medier för mer info.
Julstänger sattes upp på Tomasdagen
Julstängerna sattes oftast upp några dagar före jul för att signalera starten på högtiden. Då var julförberedelserna slut och det var dags att gå in i julefriden. I vissa delar av landet skedde detta alltid på Tomasdagen den 21 december. Förutom att julstängerna markerade julens ankomst trodde man också att de hade magiska krafter.
– Det fanns tankar om att julstängerna skulle skydda mot onda krafter och att de skulle skänka lycka till gården och djuren. Ibland satte man dem i gödselstacken för att de skulle skydda kossorna mot trolltyg och annat hemskt, berättar Frida.
I ett av de få husen i Stensjö som inte är rödmålat ligger numera byns kafé. Kaféet har fått sitt namn efter Tilia som bodde här på Stensiögården vid förra sekelskiftet.
LÄS ÄVEN: Gröten – julbordets mest ursprungliga rätt
Tilia var mamma till Erik Stensiö som var en av de drivande krafterna till att Stensjö by är bevarad. Han föddes i byn 1891 och tillsammans med sin bror Eugen, som blev byns sista bonde, var han duktig på att fotografera och dokumentera livet här. Så småningom flyttade Erik till Uppsala och blev professor, men han glömde aldrig bort sin unika uppväxtby. Till skillnad från många andra byar skedde inget laga skifte här, vilket gör att flera av husen fortfarande ligger tätt intill varandra.
På 1960-talet köptes byn upp av Vitterhetsakademien som påbörjade ett omfattande renoveringsarbete. Bland annat rustade man upp Stensiögården vars stora gulmålade farstukvist ny pryds av granrisgirlanger. På dörren in till huset hänger två eneruskor med röda band och intill står en jultall och två mindre julgranar. När granen väl blev etablerad som julpynt i Sverige hade man den till en början främst utomhus, men så småningom fick den flytta in i huset.
– Framme vid 1900-talets början hade granen konkurrerat ut julstängerna på de flesta håll. I finare hem hade man gran tidigare än så, men det dröjde ganska länge innan de nådde bönderna. Och till en början hade man ofta granen hängande i taket eller en mindre gran som stod på ett bord, berättar Frida.
Ostkaka – en småländsk favorit i juletid
Inne i kaféet står ostkakan framdukad på ett av borden, en självklarhet vid jultiden i Småland – både nu och förr. Ostkakan har troligen funnits ända sedan medeltiden men man kan med säkerhet säga att den ätits i Sverige sedan 1500-talet.
– Ostkakan är kopplad till festligheter. Det var en rätt som ofta togs med vid olika gillen, det var ett sätt att visa upp vad man kunde. Det kunde stå tio olika ostkakor på bordet när det var julfest och det fanns nog en viss konkurrens om vem som gjorde den godaste, berättar Linn.
Intill väggen i rummet står en ståtlig julgran. När granen väl flyttade in i stugorna började man också pynta den.
– Man tog det som fanns – papper, halm, kottar – och skapade något själv, säger Frida. Linn fortsätter:
– Jag tycker också att det är kul att se att mycket av det här lever kvar på skolorna än idag. Som garntomtar, pappersblommor, smällkarameller och bokmärken.
Ätbara saker i granen och halm på golvet
Utöver det egentillverkade pyntet var det vanligt att hänga upp ätbara saker i granen. Röda äpplen är en klassiker, men man kunde även hänga upp morötter och andra grönsaker. Det viktiga var att det gav färg åt hemmet.
– Man var väldigt färgstark, man vågade använda grälla färger och jobbade mycket med kontraster. Man hade en tanke om att det gjorde färgerna mer lysande. Men det hängde också ihop med att man tidigare bara använt naturliga färgpigment. I mitten av 1800-talet kom syntetiska färger och då blev de väldigt populära, säger Frida.
Förutom pyntade granar kunde man i bondhemmen också ta in grenar från fruktträd för att de skulle slå ut och blomma under julfirandet. Det var också vanligt att lägga halm på stuggolvet när julen närmade sig. Halmen hade flera syften – den isolerade mot kylan men den ansågs också ha magiska egenskaper.
– Mycket av den halmslöjd man gjorde var att binda kors och stjärnor, som man la under bordet. Julen är väldigt förknippad med folktro. Julnatten var en magisk natt. Det finns de som trodde att de döda kom till liv då, berättar Linn.
LÄS ÄVEN: Jultallriken – drömmen som sprack
Julen var ett avslut på bondeåret
Även om det var en hel del fejande inför julen var själva högtiden framför allt en tid för vila i det gamla bondesamhället. Efter ett intensivt år med kalvning, vårsådd, slåtter och skörd var julen ett slags avslut på bondeåret. Förberedelserna började redan under hösten med ljusstöpning och ystning och kulminerade sedan med brödbak, grisslakt och korvstoppning under de sista veckorna i december.
– Det var mycket jobb för att allt skulle vara färdigt. Men sedan tog man det stora julbadet och stängde in sig. Då fick man vila i några dagar innan det nya året började, säger Linn.
Ända sedan 1600-talet har tjugondag Knut varit julens slutpunkt. Då var den tre veckor långa julfriden över och det var dags att på allvar sätta igång med sysslorna som hörde vintern till. När julen var avslutad såg man dock till att ta vara på allt material som kunde återbrukas. Resurserna var knappa så allt som kunde sparas fick nya användningsområden.
– När det var dags att ta ut granen gjorde man inte som idag och slängde den. Antingen använde man den för att elda eller så kanske man slöjdade något av stammen. Det kunde bli enkla krokar eller en kräkla som man kunde använda för att röra om i grötgrytan, säger Frida och visar upp en som hon själv täljt.
LÄS ÄVEN: Gröten – julbordets mest ursprungliga rätt
Tidsresa att befinna sig i Stensjö by
Utanför Stensiögårdens fönster ligger snön vit på åkrar och ängar. Att befinna sig i Stensjö by är att göra en tidsresa. Det är lätt att föreställa sig forna tiders jäkt i stugor och ladugårdar under adventstider när man promenerar på den smala bygatan. Det mesta är ju sig likt. Nuförtiden står gårdarna i Stensjö by tomma när julen väl infaller men under adventshelgerna håller kaféet öppet och besökare bjuds in att njuta av julstämningen från förr. För Frida Persson och Linn Engelholm som började med förberedelserna i november är jultiden lång.
– Stensjö är vackert året om, men det är inspirerande att vara här så här års, säger Frida. Linn fortsätter:
– Vi får ju verkligen uppleva det svensken förknippar med jul – Astrid Lindgrens och Elsa Beskows version av julen. Det är häftigt att få jobba här nu och bara andas jul.
