Alla har inte fått skriva autografer till Beatles.
Men alla har inte heller tagit 1,37 i höjdhopp som 13-åring, haft Sveriges största fanklubb eller fått en kossa att lägga en rykande jätteblaffa i direktsändning i en norsk tv-studio.
Lill-Babs, alltså.
Simon Brehm kom på artistnamnet Lill-Babs
Eller Barbro Margareta Svensson, som hon kristnades till i Järvsö kyrka 1938, innan orkesterledaren Simon Brehm kläckte ett artistnamn som levde vidare, även när den lilla blev störst av alla.
Fast början var inte lätt.
Född ett år före krigsutbrottet i sina morföräldrars kök i en liten stuga i byn Tå i Järvsö socken. Scendebut som Snoddas-parodi med sockerbit innanför läppen på Barnens Dag i Kilafors.
”Jag skulle ha fylleläpp, men sockret smalt redan i första versen. Hemma på flickrummet sjöng jag i hopprep till Povel Ramel på grammofonen. Och så beundrade jag Ella Fitzgerald.”
”Är du kär i mej ännu Klas-Göran?”
Som elvaåring dragspelkompad av en av pappa Ragnars arbetskamrater. Litet genombrott som 15-åring i radioprogrammet ”Morgonkvisten”. Hela Sveriges fästmö efter supersäljaren ”Är du kär i mej ännu Klas-Göran?” 1959.
Däremellan ung mamma som inte vågade visa sig på byn.
”Jag var 16 år och folk hade varnat mig för att åka till Stockholm. ’Du kommer bara hem och är med barn!’ Och det blev ju precis så. Jag skämdes ögonen ur mig. Till slut var det pappa som sa: ’Äh, nu går vi på promenad genom byn hela familjen och visar upp dig och magen!’”
Det fortsatte hon med, kan man säga.
Mer eller mindre mot sin vilja blev Lill-Babs hela nationens egendom, en löpsedel, en institution och ett varumärke.
”Först tyckte jag ’Lill-Babs’ lät fånigt. Fast det hade ju inte alls att göra med Alice Babs, som många trodde. I själva verket var det ihopkok av ’Barbro’ och mina klasskompisars smeknamn ’Lillan’. Men… ja, som firmanamn visade det sig ju med tiden vara perfekt. 2003 lät jag till och med registrera in det hos patentverket.”
Vi åt lunch ihop en tisdag året efter, Lill-Babs och jag. Hon var 66 år och som alltid ett under av vänlighet. Rösten var hes som av krita. Blicken rapp. Leendet brett. Björnkramen självklar.
Hade komplex för sitt utseende
Men hon visade sig också vara obönhörligt ärlig.
”Jag har alltid haft komplex för mitt utseende, aldrig tyckt att jag varit särskilt vacker” sa hon.
”Den här sneda näsan, alla rynkorna… Nej, det finns många dagar då jag inte har orkat se mig själv i spegeln.”
Jag påpekade lite försynt att svenska män i 50 år drömt om Lill-Babs. Insåg hon inte det?
”Skulle j a g vara ett sexobjekt?! Herregud, den tanken har aldrig ens slagit mig, jag svär. Var det de där korta kjolarna, eller? Folk tror tydligen att jag sprang i varje buske, men jag var ju snarare tvärtom. När Simon tog hand om mig så lovade han mamma att alltid se till att jag alltid hann med sista bussen hem. Jag måste fråga om lov för att gå på bio. Jag pluggade till och med engelska för hans fru.”
Men det måste ha ringt drösvis med karlar som velat bjuda Lill-Babs på middag?
”Men det är ju det som aldrig har hänt! Alla tycks tro det, men mig är det ingen karl som ringer. Ingen!”
Du har förblivit en hemvävd stillsam tös?
”Jamen, visst är det så. Jag har alltid varit tjejen som hållit på mig. Hos mig finns inte otrohet. Kan du fatta att jag på 50 år i branschen aldrig sett något knark, inte n å g o t ?! Det har aldrig varit aktuellt för mig att…”
Leva livet?
”Nej, när jag var med i ”Här är ditt liv” 1983 och de där tolv kavaljererna klampade in studion, så kändes det bara hemskt. Jag insåg att alla såg mig som någon som bara haft en massa förhållanden och sen gjort slut. Men efteråt kom det många brev från unga tjejer som skrev: ’Men herregud, har du inte haft f l e r ?! Det har ju vi, fast vi bara är 18.’”
LÄS ÄVEN: Här är ditt liv – ingen gick säker för Lasse Holmqvists kidnappningar
Vad hade jag och Stikkan Anderson varit utan Klas-Göran?
En man var hon dock fortfarande kär i efter alla år, erkände hon.
En viss Klas-Göran…
”Jag var innerligt trött på karln ett tag. Men vi är onekligen många som är honom ett tack skyldiga. Vad hade jag och Stikkan Anderson varit utan Klas-Göran? Hade Abba ens funnits?”
Ja, eller ens hon själv som artist?
Där tvekade hon – precis som Stikkan först tvekat, när han gav henne låten. Han tyckte melodin var för seg och titeln för lång.
Men strax före tolvslaget på nyårsafton, i samma ögonblick som det ljuva 60-talet gjorde entré, fick Lill-Babs veta att ”Är du kär i mej ännu, Klas-Göran?” gått upp som etta på Skivspegeln.
Hon skulle omsider hamna på Karolinska sjukhusets röstklinik efter att ha knäckt rösten på alltför många ”Klas-Göran”.
Jordbrukarnas Föreningsblad protesterade mot ”den fördummande bilden” av folk på landsbygden.
I Norge släpade man in en hel ko i tevestudion, med följd att kreaturet sket på golvet mitt i direktsändning.
Succé var bara förnamnet.
Resten kan ni. Men kanske däremot inte vad som hänt långt dessförinnan?
Lill-Babs släkt
Rotar man bakåt i släktannalerna finner man nämligen grunden till den stillsamma hemvävda tös, som Lill-Babs sjöng om, men både var och inte var.
Tretton generationer bort dyker det upp en ”Elias” som var bonde på gården Forsnäs i Övre Ullerud – en värmländsk ort norr om Klarälven som var en naturlig rastplats på den gamla pilgrimsleden till Trondheim.
Mer intressant är kanske ändå farfars farfars farfars mormor som hette Karin Olofsdotter (1655-1737) och tycks ha ägt samma medfödda goda humör som sin sentida ättling.
De sista 19 åren var tanten blind och led av svår ryggont. Vilket dock inte hindrade att hon bar dessa ”kors med christlegit tålamod”, ”lewde ärligt och godt” och ”beredde sig til döden wackert” som kyrkboken skriver.
”Jag kan inte tänka mig att döden skulle vara slutet”
Lika stoiskt lugn var Lill-Babs, när hennes egen bortgång kom på tal:
”Jag tror döden är som att ro ut på havet och glida iväg bortom horisonten. Vi försvinner ur vännernas åsyn, men fortsätter ändå att existera. Jag kan inte tänka mig att döden skulle kunna vara slutet, inte alls.”
I släktträdet går även att finna en sockenskräddare, en målare, en barnmorska och några bodknoddar, bland annat Lill-Babs egen pappa.
Men i övrigt är det bönder åt alla håll och kanter. Mestadels från det Järvsö där hon själv växte upp.
”Inte så konstigt kanske då, att jag aldrig riktigt känt igen mig i rollen som stjärna?” kommenterade Lill-Babs.
”Däremot trivdes jag väldigt bra på mitt första jobb, vill jag minnas. Då bar jag pisspottor och bäddade sängar på ett pensionat.”
Lill-Babs somnade in den 3 april 2018.
Artikeln publicerades först i tidningen Svenska öden & äventyr.
