Malin Mendels pappa jobbade ofta utomlands och hon var mycket nyfiken på vad han gjorde när han inte var i Sverige. När Malin gick i tvåan tog han med sig familjen till Pakistan.
– Vi skulle stanna i ett år eller två, men vi fick åka hem redan efter sex månader eftersom vi var så magsjuka hela tiden. Jag och min syster stannade i växten och mamma vägde jättelite, säger Malin när vi ses i en hotellobby i centrala Stockholm.
Trots magsjukan fick Malin mersmak för resandet och inte minst för maten i Pakistan. Ingen av hennes föräldrar var särskilt intresserad av matlagning och Malin menar att detta var första gången som hon åt riktigt smakrik och färgstark mat. På amerikanska skolan där hon gick delade man ut matkuponger som man kunde använda på olika matställen för att köpa lunch.
– Min favorit blev små pitabröd med jättekryddig köttfärs och färsk koriander. Hemma hade vi en kvinna som lagade mat hos oss och jag älskade att sitta på köksbänken och titta på när hon lagade olika grytor. Maten blev mer närvarande i vårt liv när vi kom till Pakistan, säger Malin som menar att det faktiskt var kärleken till maten som blev hennes drivkraft att vilja ge sig ut i världen.
Malin Mendel
Ålder: 52 år.
Familj: Maken Stephan Mendel-Enk, barnen Channah 17 år och Leon 21 år.
Bor: I Stockholm och Mumbai.
Gör: Indienkorrespondent på SVT samt författare.
Aktuell med: Boken Currymamman samt Curry med korre på SVT Play.
SVT:s Indienkorrespondent sedan 2005
Innan Malin började jobba som Indienkorrespondent reste hon som frilansjournalist under många år runt i världen, främst i Asien. Men hon ville vara stationerad någonstans.
– Att bli utrikeskorrespondent på SVT hör inte till det lättaste, på den tiden gick jobbet ofta till dem som varit anställda i många år.
Malin tänkte att Indien var ett land som var så pass intressant att hon skulle kunna sälja många av sina reportage därifrån och SVT hade inte någon medarbetare på plats där. Så sedan 2005 har hon varit Sveriges Televisions korrespondent i Indien, varifrån hon filmar och producerar reportage till nyhetsprogrammen Aktuellt och Rapport.
Läs även: Pia Salming om sorgen och saknaden efter Börje: ”Vi var själsfränder”
Malin berättar att som journalist är Indien ett tacksamt land att jobba i.
– Filmandet är min kreativa drivkraft och Indien är ett otroligt visuellt land. Framför allt är det färgstarkt, men människorna där är dessutom så öppna och informella. Som journalist är det inte svårt att få komma hem till människor. Sedan har det varit spännande att få bevittna Indiens utveckling, ett land som gått från att vara ett U-land till en av världens största ekonomier. I början fick jag endast göra några få reportage om lite mer exotiska företeelser, idag är det ett land som jag bevakar politiskt och ekonomiskt inom alla områden, vilket känns jättespännande.
Malin Mendels femte kokbok
Mat har alltid varit Malins stora passion. Hon har många indiska vänner och blir ofta hembjuden till dem hon intervjuar. Maten som de lagar hemma är ofta mycket enklare än den som finns i kokböckerna.
Nu släpper Malin sin femte kokbok från Indien. Här har hon försökt lyfta fram typisk indisk restaurangmat som tandoori-rätter och naanbröd, sådant som de flesta av oss kan relatera till.
Det är chosefritt, smakrikt och alltid med en känsla för det äkta och genuina. Recepten hon bjuder på i boken Currymamman bygger på ett halvt liv av indiskt matlagande – men även indiska kockars bästa knep. Här får du uppleva äkta indiska klassiker, festmat med lamm eller kyckling och mängder av underbara vegetariska rätter.
SVT såg helst att Malin bor i Indien på heltid, men av familjeskäl funkar inte det.
Tufft att vara ifrån familjen
Malins man Stephan Mendel-Enk är författare och jobbar hemifrån, vilket varit en förutsättning för att Malin ska kunna jobba utomlands. Som längst har Malin varit ifrån sina två barn tre månader, men oftast dröjer det mellan två och fem veckor.
– Det är jättetufft när vi är isär, men jag har pratat väldigt mycket med min man och mina barn om det här sättet att jobba och de är okej med vårt upplägg. Egentligen är det nog mest jag som lider, de tre har ju hela tiden varandra. Fast det där är ju sådant vi kommer märka när barnen är äldre och måste gå i terapi, haha!
Läs även: Felizia och hennes pappa var heroinister – så tog de sig ur missbruket
Malin berättar att som mest ledsen är hon precis när hon lämnat familjen.
– Jag kan gå runt på Istanbuls flygplats under en mellanlandning och bara gråta. Innan man ska i väg är det så mycket praktiskt som ska ordnas och väl i Indien då går jag upp i jobbet. Men när jag sedan sitter i taxin på väg hem, då är min längtan efter familjen olidlig. Jag blir alldeles otålig, kan knappt sitta still och vill säga till taxichaufför en att pressa gasen i botten. Det är väldigt känslomässigt när vi ses och äntligen får krama om varandra.
Känner sig mest levande i Indien
Trots det dåliga samvetet Malin har över att ibland lämna sina barn känner hon sig aldrig så levande och fri som när hon befinner sig i Indien.
– Så fort jag redigerar och filmar hamnar jag i ett kreativt flow som är oslagbart. Det är så häftigt att få vara ute i världen. Den där längtan efter att få resa och uppleva äventyr som jag bar på som liten, den har aldrig försvunnit. Jobbet är min passion och hobby. Jag är dålig på att inte jobba. Men annars tycker jag om att laga mat, hänga med familjen, promenera i naturen eller träffa mina kompisar och dricka vin och prata.
Malin uppskattar att komma hem till Sverige.
– Jag kan tycka att det är skönt att inte bli utstirrad, säger Malin. Hon berättar att i vissa av Indiens byar har man knappt sett en europé och då finns det ingen hejd på alla blickar hon får på sig. Detta är dock något hon vant sig vid och hon säger i samma mening att det finns ingen befolkning som bjuder på så många leenden som Indiens.
Träffade sin man på journalisthögskolan
Första gången Malin la märke till Stephan var vid inträdesprovet till journalisthögskolan. Hon tittade på honom i smyg och hoppades att båda skulle komma in.
– Första skoldagen var han där och jag tänkte bara: ”Yes!” Och redan på första festen blev vi ihop. Förutom att han var galet snygg föll jag för hans snabba intellekt och att vi kunde prata oavbrutet med varandra. Även idag, 28 år senare är det lika intressant att prata med honom.
Att relationen hållit i så många år trots pendlande och långa perioder ifrån varandra tror Malin handlar om att de alltid varit måna om att ge varandra frihet och inte behöva kompromissa så mycket.
Läs även: Alex Letic om den omvälvande resan till Brasilien: ”Hjärtskärande”
– Om han till exempel skulle älska skidsemestrar och jag inte gör det så ska han få åka på sina skidsemestrar utan att alla måste följa med.
Rollen som mamma är en fråga som Malin brottats en del med.
– Jag har ett frihetsbehov och det har alltid varit viktigt för mig att göra min grej. Och jag har, i samband med serien Curry med korre, märkt att jag delar den här känslan med flera korrespondenter. Vi är alla passionerade i vårt jobb och vill göra så mycket. Tack och lov var Stephan cool med att följa med till Indien och barnen var positiva till att bo i ett annat land när de var små, vilket gjorde situationen så mycket lättare för mig än vad den kanske är för många andra. Jag har lyckligtvis kunnat vara mig själv och ändå vara mamma.
Malin Mendel om mammarollen
Malin beskriver att i början försökte hon att, likt sin mamma, vara mer traditionell i sin roll.
– Jag var rätt självuppoffrande och kände mig ganska kvävd av att leva så. Idag känner jag mig otroligt nära mina barn. De pratar öppet om allt, vi har tack vare alla vistelser i Indien, varit med om så mycket tillsammans. Vi har prioriterat tid ihop och jag kan idag se att de har blivit fina personer trots mitt frihetsbehov.
Under sina bästa dagar beskriver Malin sig själv som en sprallig, mjuk, snäll och intresserad mamma. Men de dagar då hon känner sig stressad och trött, ja då vill hon bara vara ifred.
– Jag är absolut ingen hönsmamma. Jag är uppmuntrande och vill att de ska våga testa nya saker. Kanske för att jag själv är ganska orädd.
Att vara orädd är en egenskap som enligt Malin är ett måste i hennes jobb.
Läs även: Jenny gör politikerdockorna till Herr Talman: ”Jag har världens roligaste jobb”
– Det som jag och mina kollegor i andra länder går igång på är sådant som de flesta andra kanske skulle undvika och tycka är fruktansvärt jobbigt. Man behöver vara beredd på att ständigt dimpa ner på nya platser och lita på att det mesta löser sig. Det är bra om man inte har så stort kontrollbehov.
År 2019 tilldelades Malin Stora journalistpriset i kategorin Årets förnyare för sitt arbete med Världens sämsta indier där hon med hjälp av sina erfarenheter som korrespondent i landet hjälpte David Batra att bättre förstå sitt indiska ursprung.
– Det är så få utrikeskorrespondenter som får ta emot den typen av pris så jag var helt i chock. Det kändes såklart helt otroligt kul, men egentligen tycker jag att David Batra och
Karin af Klintberg skulle vara med och delat på det där priset.
Malin säger att har man rest ihop med en annan person i Indien kommer man den personen nära på ett sätt som man inte skulle göra annars. Och resorna med David till Indien fick dem att bli väldigt nära vänner.
– Jag älskar David som min bror, han kan vara jätterolig men också jättejobbig när han sjåpar sig.
Rädd att bli bortvald
När Malins föräldrar skilde sig och Malin gick i högstadiet vändes hennes liv upp och ner. Från att ha varit väldigt skötsam i skolan och tävlat i friidrott började hon tänja på gränser.
– Under de där åren blev jag destruktiv och testade både det ena och det andra. Jag blev ihop med gangsterkille och bråkade mycket med mina föräldrar. De i sin tur var mitt uppe i sin separation, och gjorde väl så gott de kunde.
Det dröjde några år, men sedan lugnade Malin ner sig.
– Jag tror att föräldrarnas skilsmässa påverkat mig på så vis att jag känt en oro över att bli ensam eller lämnad.
Läs även: Ukrainakorrespondenten Elin Jönsson: Barnen är både oroliga och stolta
Malin säger att hon har svårt att hantera känslan när hon misstänker att någon är arg eller besviken på henne.
– Jag är rädd för att någon ska välja bort mig. Hela min uppväxt identifierade jag mig med pappa och levde så nära honom. Han var inte lika närvarande efter skilsmässan som innan, säger Malin.
Höll på att dö i Nepal
Men hennes pappa har funnits där när det verkligen gäller. Som till exempel när hon gjorde en reportageresa till Nepal och hennes blindtarm sprack.
– Jag höll på att dö och blev jättesvag. Efter den resan flyttade jag hem ett tag till pappa och hans fru, så jag har ändå alltid känt att han funnits där.
Malin berättar att både hon och Stephan kan identifiera sig i rädslan i att bli lämnade.
– Min mans pappa tog livet av sig när hans föräldrar skilde sig. Kanske har det bidragit till att vi blivit så tajta. Vi är båda påverkade av våra respektive föräldrars skilsmässa. Därför har det varit viktigt för oss att hålla ihop, säger Malin.
Läs även: Prästparet jobbar i hela Asien: ”Ingen uppskattar oss mer än svenska fångar”
Och är det är något som krisar mellan Malin och hennes man tar de itu med det på en gång. Att visa sig svag, sårbar eller beroende av en annan människa var något som båda behövde lära sig.
– Vi har en överenskommelse att vi ska säga allt till varandra, hur fånigt eller litet det än må vara. Vi kan verkligen vara små och sköra inför varandra och Stephan är den person som, förutom barnen, betyder allra mest för mig.
Öppnar kanske restaurang
Malin älskar Indien och Sverige lika mycket och kan inte välja ut endast ett av dessa länder. Hon har sina vänner och sitt liv på båda dessa olika platser på jorden. Samtidigt är länderna så olika att de kompletterar varandra väldigt bra, båda platserna ger henne perspektiv på livet. Däremot vet Malin att hon vill fortsätta att jobba med Indien resten av sitt liv. Och hon skulle gärna, på ett eller annat sätt, få in sin familj mer i Indien.
– Jag vet inte hur det ska gå till, men tänk om vi kunde starta en restaurang tillsammans? Min man har ju blivit bartender på senare år och båda barnen jobbar extra på restaurang så kanske skulle det kunna bli ett reality-drama av det hela, haha!