Prästparet jobbar i hela Asien: ”Ingen uppskattar oss mer än svenska fångar”

Fångar som längtar efter och en pratstund. Turister som hamnat på sjukhus. Vigslar och dop. Och gudstjänster såklart. Prästparet Olof och Marie har fullt upp.

Det svenska prästparet Olof och Marie Olsson sitter på en restaurang i centrum av Thailands huvudstad Bangkok. De nordiska flaggorna ståtar på ett bord vid ingången. Menyn lockar med köttbullar och andra svenska specialiteter. Det är tydligt att det är en skandinavisk restaurang, men det finns inte många tecken på att det även är ett provisoriskt svenskt församlingshem.

– Varje tisdag träffas ett 20-tal svenskar här, säger Marie.

Sedan 1989 har Olof, som är präst, och Marie, som är assistent, tillbringat mesta tiden utomlands som Svenska Kyrkans representanter. Sedan början av 2023 är de ett mobilt prästpar med Bangkok som bas. Staden känner de sedan tidigare. De var nämligen stationerade där från 1995 till 2000.

Läs även: Karolina är bartendern som blev präst: “Yrkena påminner ganska mycket om varandra”

– Men då hade vi en registrerad kyrka och en församling med kyrkoråd, stadgar, lokal med mera. Det har vi inte längre. Nu är vi Svenska Kyrkan i hela Asien, säger Olof.

Även deras boende, i en hyreslägenhet, är temporärt. Under coronapandemin stängde Svenska Kyrkan verksamheten i Asien. Nu ska den återupptas. En av paret Olssons uppgifter att undersöka i vilken form och på vilka platser.

– Vi gör rundresor i Asien och undersöker vart svenskarna har återvänt efter pandemin, säger Marie.

Olof och Marie Olsson

Ålder: 63 respektive 60 år.
Familj: Döttrarna Filippa och Kajsa samt ”extradottern” Pam.
Gör: Mobilt utlandsprästpar med hela Asien som arbetsfält. Olof är präst och Marie är församlingsassistent.

Svenska kyrkan i Thailand

De uppsöker svenskar i alltifrån fängelser till skolor och företag för att kolla intresset för att ha en svensk kyrka i landet. I Thailand finns flest svenskar. Cirka 15 000 bor där. Ytterligare 350 000 besöker årligen landet som turister.

– Vi har fullt upp enbart i Thailand, så vi anser att en av kyrkans baser ska vara här, säger Olof.

Först när kyrkan har registrerats kan de börja med laglig kyrkoverksamhet.

– Därför har vi nu gudstjänster i den svenska ambassadörens residens, eftersom det räknas som svensk mark, eller i en annan kyrka som är registrerad, till exempel i den danska eller anglikanska.

Läs även: Prästen Cecilia Wikström: ”Män och kvinnor ser helt olika på sin egen dödlighet”

För tillfället är de knutna till ambassaden i Bangkok där de jobbar konsulärt.

– När svenskar råkar ut för olyckor blir ambassaden inkopplad. Då blir vi det indirekt också, säger Olof.

Framför allt svenska ungdomar hamnar i trubbel i Thailand. Olof och Marie blir ofta länken till anhöriga i Sverige.

– Det kan gälla att vi håller kontakten med oroliga föräldrar till en kille som ligger på sjukhus efter att ha krockat med motorcykeln. En del saknar försäkring och kan tvingas betala 700 000 kronor för en operation. Det är tyvärr väldigt vanligt. Jag kan inte nog betona vikten av att ha en bra försäkring, suckar Olof.

Livet i Asien bjöd till en början på många kulturkrockar.Foto: Bengt Sigvardsson

Svenska fångar uppskattar prästens besök

Ibland kontaktas de av panka svenskar som vill ha pengar, vilket de inte kan bistå med.

– Men vi kan prata med dem och kontakta någon i Sverige som kan föra över pengar. Vi hjälper till att hitta lösningar, säger Olof.

Majoriteten hör dock av sig för att delta i kyrkliga aktiviteter, döpa sina barn, söka tröst eller diskutera andliga frågor. Mötet med människor är största glädjen i arbetet.

– Det gäller inte minst våra möten med svenska fångar. Ingen uppskattar oss mer än de gör. Den timmen vi får tillsammans betyder jättemycket för dem, säger Olof.

De besöker svenskar som har dömts till långa fängelsestraff i hela Sydostasien.

Läs även: Från yrkeskriminell till pastor – Tommy blev frälst i fängelset

– Våra samtal kan vara djupa och andliga, men det kan även handla om att de bara vill prata svenska med någon eller att vi tar med oss Ahlgrens Bilar, Marabouchoklad eller något annat svenskt.

Att nå människor utanför kyrkan har alltid varit en drivkraft hos Olof. Han växte upp i Örby i Västergötland och bestämde sig tidigt för att bli präst. Han tyckte dock att kristendomen i hans hembygd var ganska trist.

– För att använda världsliga termer så tyckte jag att produkten var jättebra, men inte marknadsföringen. I utlandskyrkan når jag ut till människor som vanligen inte går i kyrkan, säger han.

Turistpräster på Kanarieöarna

I början av 1980-talet började Olof plugga teologi på universitet i Lund. Där studerade även Marie, som kommer från Malmö, till ämneslärare.

– Det låter torrt och oromantiskt, men vi träffades i universitetsbiblioteket, skrattar Olof.

Det sa klick och 1987 ringde bröllopsklockorna. De slog sig ned i Halmstad där Olof var präst medan Marie var lärare i Laholm. När Svenska Kyrkan utlyste präst- och assistenttjänster på Kanarieöarna 1989 nappade de. I två år var de ”turistpräster” på Kanarieöarna. Det gav mersmak. 1995 blev de Svenska Kyrkans representanter i Thailand.

– Det var väldigt annorlunda att komma hit – kulturen, kaoset, bilarna, avgaserna, oändliga köer och ett språk som man inte begrep. Det blev kulturkrockar varje dag.

I Bangkok adopterade de sina döttrar, Filippa och Kajsa, som idag är 26 respektive 24 år och bor i Halmstad. Samtidigt tog de även en fattig flicka vid namn Pam under sina vingar.

– Pam har funnits i våra liv sedan dess och vi räknar henne som vår dotter, även om vi aldrig adopterade henne. Idag bor hon utanför Landskrona och har tre barn, säger Marie.

Olof och Marie har än så länge inga planer på att bosätta sig permanent i Sverige igen. Foto: Bengt Sigvardsson

Gudstjänster på sociala medier

Efter fem år i Thailand jobbade de 11 år i Brasilien, Argentina och USA. Efter USA var de i Sverige i fem år. 2019 gick flyttlasset till Rom. Efter endast ett halvår bröt coronapandemin ut. Då infördes tuffa karantänsregler. Paret fick lägga ut sina gudstjänster på sociala medier. Det har blivit en viktig del av verksamheten sedan de kom till Asien 2023 eftersom de sällan är på en plats mer än i några dagar. Många svenskar i Thailand vill att Olof och Marie ska vara där oftare.

– Att inte räcka till är den största utmaningen nu, men på sikt kommer vi att få fler kollegor i Asien. Vi hoppas att bli sex personer uppdelade på två länder, säger Olof.

De saknar sina barn, släktingar, vänner och årstiderna i Sverige.

– Till exempel att gå ut i skogen och plocka svamp på hösten. Eller på våren när det börjar spira i naturen igen, men även om saknaden finns så har vi valt detta liv och älskar det, säger Olof.

Varje sommar tillbringar de några veckor i Halmstad, men vet inte när de bosätter sig där permanent igen.

– Jag hoppas att vi stannar några år till, men vi får se vad våra barn tycker. De är viktigast, avslutar Olof.

Scroll to Top