Från yrkeskriminell till pastor – Tommy blev frälst i fängelset

Vi kan börja berättelsen om Tommy Holmbergs kontrastrika liv och imponerande livsförändring ungefär i halvtid.

Då är vi i början av 2000-talet och den nyordinerade pastorn har precis fått arbete som fängelsepräst på kriminalvårdsanstalten i Borås. Samma anstalt där han några år tidigare avtjänade ett straff för bedrägerier.

– Men nu kom jag tillbaka i en helt annan roll och jag fick nycklar till alla dörrarna, säger han med ett skratt.

Tommy Holmberg är mannen som motbevisar tesen ”en gång kriminell, alltid kriminell”. Vi träffar honom och hans livskamrat Elisabeth i det lilla skånska samhället Bjuv där han, trots att han snart fyller 74 år, fortfarande arbetar deltid som pastor i Centrumkyrkan.

– Jag älskar att arbeta med ungdomar och leder konfirmationsundervisningar, men jag håller fortfarande predikningar också, säger han.

Hustrun Elisabeth har, vid sidan av det faktum att Tommy blev kristen, en stor betydelse i hans livsförändring. Men vi kommer till det senare.

Hamnade tidigt i kriminaliteten

Om vi ska ta allt från början får vi backa bandet till Göteborg och 1950-talet. Där växte den unge Tommy upp i ett av de nybyggda miljonprogrammen på Hisingen.

– Jag kommer från en arbetarfamilj. Farsan var sotare och morsan spårvagnskonduktör. Det var ett tryggt hem, men bostadsområdet var inte så tryggt. Det var mycket gängbildningar och många småbrott.

Tommy var inte mer än i 15-årsåldern när han kom i klammeri med rättvisan första gången. Tillsammans med några kompisar hade han på natten gått över den tunna isen till ett lager i Frihamnen och stulit en större mängd whiskyflaskor.

– Eftersom isen gick upp var det ingen som förstod hur stölden kunnat ske. Men så gjorde vi misstaget att sälja whiskyn på skolgården. Då kom polisen.

Det blev räfst och rättarting där Tommys föräldrar och hans äldre bror uppmanade honom att hålla sig på rätt sida av lagen, vilket han också gjorde under många år. Efter skolan fick han jobb som plåtslagare på varvet Götaverken.

– Jag träffade en två år yngre tjej och inom loppet av sju år fick vi tre barn tillsammans. Jag var bara 19 år när min äldsta dotter föddes.

Men i samband med varvskrisen på 70-talet slutade Tommy på Götaverken. Han omskolade sig till syokonsulent, vilket han jobbade med i Göteborgstrakten under några år.

Körde rånarbilen

Vid samma tid hade han separerat från sina barns mamma. Jobbet som syokonsulent, där han kom i kontakt med ungdomar på glid, brände ut honom och han blev långtidssjukskriven.

– Min ekonomi tog stryk när jag var sjukskriven. Jag hade underhållsbidrag för mina barn som skulle betalas och jag hade gått igenom ytterligare en separation från en kvinna jag bott tillsammans med några år och hade ensam ansvaret för hyran.

Det var då, i mitten av 80-talet, som det gick snett för Tommy. Det började med att han träffade en bekant som hade permission från Kumlaanstalten där han avtjänade ett fängelsestraff.

– Jag sa till honom att om du har något bankrån på gång så följer jag gärna med. Jag visste att han var genomkriminell.

När Tommys vän muckat från fängelsestraffet sökte han upp honom och berättade att han hade ett rån på gång och erbjöd Tommy att köra flyktbilen.

– Jag var aldrig med inne i banken som låg söder om Göteborg utan väntade en bit därifrån i bilen. Min uppgift var att ta hand om kläderna de haft på sig och vapnet.

Några dagar senare kom hans medbrottslingar hem till honom och de delade på rånbytet.

– Jag fick 70 000 kronor och jag tyckte det var otroligt lättförtjänta pengar. Där och då bestämde jag mig för att aldrig ta ett vanligt jobb igen.

Träffade fängelsepräst

Tommy åkte aldrig fast för det rånet, men det blev starten på några tumultartade år.

– Jag hade lärt mig spränga bankboxar och samtidigt hade jag lärt känna många andra kriminella. Vi var ute på turnéer i olika konstellationer och sprängde bankboxar. Samtidigt blev jag narkotikamissbrukare. Amfetamin var min drog.

Tillsammans med en man från Stockholm var han inblandad i ett smugglingsförsök av 30 kilo amfetamin från Holland. Han åkte fast och dömdes i Danmark, men överflyttades sedan till Kumla där han avtjänade två år av ett fyraårigt fängelsestraff.

– Det var där jag träffade fängelseprästen Olle Eriksson som är pastor i Pingstkyrkan. Jag arbetade då med kåkradion som låg vägg i vägg med andaktsrummet och pratade mycket med honom.

Tommy Holmberg säger själv att han var en benhård ateist på den tiden, men samtalen med fängelseprästen väckte hans nyfikenhet och han började läsa böcker om religionspsykologi.

– Jag tyckte att jag borde ta reda på vad det var som gjorde att folk var så dumma så att de blev troende, säger han med ett leende.

När han muckade från Kumlaanstalten var han, som han säger, inte ett dugg troende. Men ett frö hade ändå såtts. Och när han senare avtjänade ett straff för bedrägeri på Boråsanstalten var han mer mottaglig.

Tog itu med sitt liv

Han började gå på kyrkans sammankomster och träffade en besöksgrupp från Missionskyrkan i Sjömarken. En av kvinnorna i besöksgruppen var Elisabeth.

– Vi pratade mycket med varandra och jag blev intresserad av henne, men samtidigt insåg jag att jag inte var något för henne. Jag hade inte mycket att erbjuda.

Efter en andakt gick Tommy ner på knä i sin cell och bad till Gud. Inget hände då, men Tommy är själv övertygad om att det var det som var första steget på vägen mot hans frälsning.

– Jag muckade från Boråsanstalten till jul 1992, men inget hade förändrats. Tre månader senare var jag tillbaka där, dömd för nya bedrägerier.

När besöksgruppen från Missionskyrkan kom dit en dag mötte han Elisabeth på nytt.

– Jag blev inte så chockad av att se honom igen. Jag gillade honom och det fanns ett intresse från min sida, säger hon.

Efter avtjänat straff bestämde Tommy sig för att ta itu med sitt liv. Han tillbringade ett halvår på ett behandlingshem och när han kom tillbaka till Borås flyttade han hem till Elisabeth och blev aktiv i församlingen i Sjömarken. Men det höll på att sluta med en katastrof.

– Jag blev misstänkt för en stöld som jag inte var inblandad i och satt häktad flera veckor. Då trodde jag det var slut, att Elisabeth skulle lämna mig.

Men hon trodde på honom. Det gjorde även tingsrätten som friade Tommy helt. Samma sommar gifte de sig.

Många kriminella vill förändras

Hans arbete och amatörpredikningar i Missionskyrkan uppskattades av många och fler och fler tyckte att han skulle utbilda sig till pastor. En av dem var Elisabeth:

– Tommy har naturligt talets och skrivandets gåva, vilket märktes när han berättade om sitt tidigare kriminella liv och sin frälsning, säger hon.

Till slut övertalades han och sökte in på Teologiska högskolan i Stockholm. Han blev klar med utbildningen 2002 och ordinerades till pastor inom Equmeniakyrkan.

– Jag jobbade i församlingen i Sjömarken i 13 år. 2019 blev jag erbjuden ett vikariat som pastor i Centrumkyrkan i Bjuv. Jag var egentligen pensionär, men tog jobbet om de lovade att fortsätta sökandet efter en annan pastor.

Det har kyrkan gjort idag, men Tommy och Elisabeth trivdes så bra i Skåne att de för några år sedan sålde huset i Borås och flyttade till Bjuv.

– Det har under åren hänt att jag träffat bekanta från mitt tidigare liv, framför allt under åren jag arbetade som fängelsepräst. De tycker det är häftigt att jag har blivit pastor. Oftast vill de som är kriminella själva förändra sina liv.