Tänk att broderikonst från 1700-talet fortfarande kan väcka intresse och locka brodöser att plocka fram garn och nål. Extra kul blir det när någon dessutom lockas att likt den gamla bröllopsversen ”något nytt, något gammalt och något lånat” uppdatera ett hantverk så att det kan platsa i vilket modernt hem som helst. Det är precis vad Cecilia Persson i Skanör gör.
– Ja, har man lagt ner sin själ, tid och energi och broderat länge på en kudde vill man gärna att den kan användas och få synas, även om man har ett modernt hem, skrattar Cecilia.
Cecilia har alltid stickat och knypplat men när hon 2006 fick syn på en kudde som var broderad i skånskt yllebroderi var förälskelsen total och omedelbar.
– Jag anmälde jag mig direkt till en kurs, sedan dess har jag broderat, säger hon.
Kurser i broderi
Det var brodösen Ingegerd Hansson i Hötofta utanför Vellinge i Skåne som tog Cecilia under sina vingars beskydd. Hon är välkänd i broderikretsar och har gjort en stor gärning för det skånska yllebroderiet genom att åka runt på gårdarna på Söderslätt och rita av gamla dynor. Ingegerd har dessutom komponerat många egna mönster.
– Jag blev som besatt när jag hade gått de första kurserna hos Ingegerd, säger Cecilia. Jag ville verkligen brodera allt! Något av det första jag gjorde var att beställa ett brudtäcke. Visserligen tog det åtta år att få det färdigt, men jag gjorde förstås annat också emellan.
I Cecilias tankevärld kunde det efter detta magnifika brudtäcke inte bli svårare, bara lättare.
– Efter ett tag tyckte Ingegerd att jag hade lärt mig tillräckligt och uppmuntrade mig att starta en egen broderikrets här i Skanör. Jag såg mig inte som lärare och kunna undervisa, men kurser blev det och det har jag haft sedan 2012. Tänk, det är mer än tio år nu! Idag har jag tre kurser med ungefär 50 elever.
LÄS ÄVEN: Ny slöjdtrend – men kunskapsnivån inom textilt hantverk sjunker
Som på många andra platser är det mest pensionärer som har tid att gå kurser, men Cecilia har en kvällskurs med yrkesverksamma som gärna vill jobba med händerna.
– Den gruppen säger att jag aldrig får sluta! De tycker att det är så roligt att delta i ett sammanhang, och vi har alla broderiet som ett gemensamt intresse.
Skånskt yllebroderi är fritt
Det skånska yllebroderiet uppmuntrar verkligen till ett fritt skapande enligt Cecilia.
– Allt det du gillar kan du brodera. Jag brukar säga att jag målar med nål och tråd.
De klassiska skånska motiven har ofta ett symmetriskt mönster som är lite bondskt i sitt uttryck. Ofta är det en krans eller vas i mitten och sedan är höger- och vänstersida en spegling av varandra. Det kan vara hästar, hjortar, mer eller mindre fantasifulla blommor och till det några ryttare eller något annat som brodösen kände för i stunden.
– När jag lärde mig brodera var det väldigt noga med det gamla, att stygnen gjordes på rätt sätt. Ingegerd bara suckade och sa att jag sydde klyvsömmen bakvänt, men det blev ju rätt ändå. Och inte blev hon glad när jag bytte om färgerna heller!
I de skånska yllebroderierna är det en handfull stygn som används, de vanligaste är klyvsöm, stjälkstygn, schattersöm, knutar och enkelsidig plattsöm. Och av dessa är just klyvsömmen Cecilias favorit. Men det finns en speciell sak som gör att det kallas just skånskt.
– I Skåne sydde man ekonomiskt på så sätt att plattsömmen syns endast som små stygn på baksidan, eftersom den är enkelsidig och det gällde ju att spara på tråden, förklarar Cecilia.
Skånskt yllebroderi
- Yllebroderier fanns i hela Skåne. Kring de större städerna Malmö, Lund och Kristianstad har det annars folkliga allmogebroderiet fått influenser från högre stånds textilier.
- Längs västra kusten i Skåne hade broderierna en mängd bottensömmar, som sägs ha danskt påbrå.
- De broderade dynorna ingick i hemgiften, särskilt bröllopsdynan, som användes som åk- och sittdyna på bröllopsdagen.
Starka färger i gamla broderier
En annan sak som många kanske tror är typiskt för gamla broderier är att man använde dova färger förr i världen. Men det stämmer inte alls!
– När man tittar på baksidor som inte exponerats för ljus visar det sig att man istället använt kraftfulla, starka färger! säger Cecilia och plockar fram ännu fler kuddar.
Vi sitter i Cecilias kurslokal. På hyllplan runt hela rummet finns ett stort antal kuddar, den ena mer praktfull än den förra. De är sydda på röda eller svarta bottnar, och de klassiska motiven är broderade i klara, tydliga färger.
Men här och där hittar vi mer moderna inslag som citroner, zebror och så en praktfull kudde i ljusa pasteller. Cecilia lyfter ner två kuddar med samma motiv, den ena har röd botten och den andra är vintervit.
– Min dotter valde de här ljusa pastellfärgerna så att det skulle passa hemma hos henne. Jag har verkligen lekt med bakgrund och färger för jag ville visa hur annorlunda resultatet kan bli.
LÄS ÄVEN: Maria brinner för att skapa nytt av gammalt: ”Det är kul att sy av gardiner och dukar”
Kuddarna har sannerligen helt olika uttryck. Båda är vackra, den ena klassiskt röd och med allmogekänsla. Den andra modern i somriga, sirliga pastellfärger – båda väcker säkert mångas habegär.
Lustfyllt och inspirerande broderi
Och det är detta som är Cecilias motto och mission. Hon vill särskilt lyfta det skånska yllebroderiet och menar att vill man få de unga att bli intresserade måste man tillåta ett nytt uttryck och att frångå reglerna något för att broderandet ska kännas lustfyllt och inspirerande. Och för att kuddarna ska platsa också i de modernare hemmen.
– Som nutida människa vill och får man sätta sin egen prägel på sitt broderi. Och så gjorde man ju säkert förr också. De hade en handfull garner, som ju var dyrbara, och sydde med dem som lusten och fantasin inspirerade dem, spekulerar Cecilia.
Bland alla kuddar med klassiska eller moderna motiv hittar vi också några med den mexikanska konstnären Frida Kahlo. Inspirationen till dessa fick Cecilia på en konstutställning med hennes tavlor. Hon blev så tagen att hon genast broderade Fridas självporträtt. En av dessa Kahlo-kuddar blev till och med utvald till en jurybedömd vandringsutställning, som dessutom visades i Tyskland.
LÄS ÄVEN: I sashiko finns inga rätt eller fel: ”Spelar inte så stor roll hur det ser ut”
Ytterligare framgångar har Cecilias kuddar rönt när de hittade vägen till en utställning på svenska ambassaden i Washington 2016. Det var Next Level Craft som lyfter fram slöjdtraditioner, och där fick Cecilia representera med fyra skånska långa kuddar, så kallade agedynor.
– Det var riktigt mycket pappersarbete innan kuddarna kunde åka iväg, men visst är jag glad över uppmärksamheten och smickrad över att de frågade mig. Då hade jag ändå inte broderat så länge!
Broderar lager på lager
Tunt, tvåtrådigt garn är Cecilias favorit. Hon modellerar fram sina motiv genom att brodera i flera lager för att få ett djup i bilden, och det ger också broderiet en 3D-effekt som känns när man låter fingrarna löpa över ytan.
– Jag lägger ofta ifrån mig broderiet för att betrakta det på lite håll. Då ser jag bättre var jag behöver bygga på ytterligare så att bilden får rätt dimensioner, förklarar Cecilia.
Inspiration till mönster kan Cecilia hitta på många olika ställen, det kan till exempel vara en del av ett vykort som hon förstorar. Likaså bilder från böcker eller tidningar, särskilt konstböcker är en tacksam källa att ösa ur.
– De här böckerna är till för dem som vill lära sig måla, här står alla mått, alla färger och visar hur bilden är uppbyggd. Precis på samma sätt som man gör med ett broderi. I de här böckerna finns hur mycket som helst att brodera!
Meditation i skapandet
Vad är det då som får människor att börja brodera, sticka eller arbeta med händerna på olika sätt?
– När jag syr tycker jag att det är meditativt, jag rensar tankarna när jag är koncentrerad på det jag har i händerna. Det är som en meditation samtidigt som jag skapar något.
LÄS ÄVEN: Malin skapar konst med motorsåg: ”Jag kände direkt att det här var min grej”
Till vardags arbetar Cecilia som tapetserare och klär om möbler i den egna verkstaden på innergården. Också det en handfast och kreativ sysselsättning. Ibland händer det att hon växlar broderandet med att sticka tröjor, men sedan är det ändå broderiet hon återvänder till. Cecilia syr däremot aldrig med enbart en färg.
– Nej, aldrig, skrattar hon. Det måste ju hända något, man blir ju jättetrött på bara en färg!
När vi tittar runt i kurslokalen möts vi av en färgglädje med alla kuddarna på hyllorna. I skåpen finns generösa högar av garn i regnbågens alla kulörer. På ett bord ligger några elevers arbeten uppspända. I ett par korgar trängs små garnhärvor, redo att plockas och kombineras i nya färgglada kompositioner. Hela lokalen andas kreativ lust och inspiration. Här kan Cecilia verkligen plocka fram skaparglädjen, även hos de mest motsträviga.
– Jag har faktiskt fått några att börja även om de inte ville eller trodde att de kunde, säger Cecilia och ler nöjt. ”Testa en gång”, brukar jag säga, och när de väl är fast undrar de vad de gjorde innan, ”det här är ju det bästa jag någonsin har gjort!”
”Att handarbeta ska vara fritt”
Dagens människor är så tidsstyrda och har både bråttom och mycket att göra. Att få ha en egenstund och få känna skaparglädje kan vara lyxigt och mer betydelsefullt än man kanske tänkte sig från början.
– Att handarbeta ska vara fritt! Det kreativa ska väga över det tekniska! Får man lov till det, då växer man och då blir det bra till slut. Man ska få lov i sitt fria sinne att få utveckla sig själv och vara stolt över det man gör.
Vill du lära dig skånskt yllebroderi?
Kurser ordnas på flera ställen, bland annat genom Hemslöjden i Skåne. Mer info hemslojdeniskane.se
