Sashiko uppstod ur nöd och fattigdom i Japan fram till mitten på 1900-talet. Kläder lappades och lagades i generationer och tygbitar syddes ihop av trasiga textilier som annars skulle slängas, så kallade boro.
– Det var en sån nöd, man var tvungen att göra så. I andra delar av Japan där de hade det bra ställt behövde de inte använda tekniken, som är en lagningsteknik bestående av enkelstygn. Ganska ofta säger folk att det är broderiteknik, men så är det inte. Det är sömnad. Boro är själva materialet och boro betyder ”saker som inte kan användas längre”, berättar Takao.
Takao Momiyama
Ålder: 72 år.
Bor: I skånska Glimminge.
Yrke: Textilkonstnär.
Bakgrund: Född i Japan och flyttade till Sverige när han var 28 år. Har använt tekniken sashiko sedan han var ung och förfinat den med åren. Har ställt ut på bland annat Vandalorum och Helsingfors designmuseum.
Intresse: Kampsporten budo.
Instagram: @momiyamatakao
Aktuell: I höst kommer boken ”Laga med sashiko”, Natur & kultur, som han skrivit med Kerstin Neumüller.
Ur den fattigdomen lever traditionen kvar än idag. Allt ska återanvändas och det finns fortfarande lumphandlare i Japan som under lång tid har samlat in de gamla textilierna som aldrig kastades.
– Vi har antikmarknader och loppisar där man fortfarande kan handla gamla textilier. Jag åker till Japan ganska ofta och då köper jag mitt material. Jag är också kampsportstränare och min mästare bor nära Tokyo, så det är perfekt för mig att kunna handla på helgerna när jag inte tränar.
LÄS ÄVEN: För Kerstin Neumüller är hantverk en del av vardagen: ”Jag vill sprida slöjdglädje till fler”
Textil och framförallt sashiko har alltid varit en naturlig del av Takaos liv. Han föddes 1951 i Japan och flyttade till Sverige när han var 28 år.
– De flesta japanerna är uppvuxna med sashiko och speciellt jag som är son i en bondefamilj och levde med hampa, silke och kokong. Själva praktiserandet av sashiko började med kläder och inneskor för min kampsportsträning. Kläderna blir väldigt slitna på knän, armar och speciellt i nacken så jag började laga dem. Sedan fortsatte jag med att laga mina trädgårdskläder.
Även om Takao är uppvuxen med sashiko har han lärt sig tekniken själv.
Håller workshops
– Jag studerade textil på Konstfack i Stockholm mellan 1994 och 1999, så jag sydde ganska mycket redan innan jag lärde mig sashiko. I mitt fall har det inte varit svårt att lära sig eftersom min inställning är att när jag lagar mina egna kläder är målet funktion. Om lagningen fungerar spelar det inte så stor roll hur det ser ut.
Takao fortsätter:
– När jag började med mina lagningar var det säkert något som var fullständigt fel. Men åren gick och nu tycker jag att när det gäller textil och lagning finns det inga rätt eller fel, bara det uppfyller funktionen. Naturligtvis är jag ganska duktig på att laga nu. Det är precis som med kampsportens upprepade moment. Man övar och övar på samma sak.
Efter studierna på Konstfack jobbade Takao som mönsterdesigner i sjutton år och så småningom gick flytten från Stockholm till Österlen i Skåne. Där har han nu sin konstateljé och håller även i workshops för att lära ut tekniken.
LÄS ÄVEN: 28-årige Carl-Johan väver för hand – till kungen och Nobelfesten
Han berättar om en kille som var på hans workshop för första gången, och som aldrig hade sytt i hela sitt liv.
– Han lagade en jacka och jeans som hade massor av hål. Det var första gången han sydde och resultatet var katastrofalt. Men jag sa bara åt honom att fortsätta och sen blev det bra, det blev supersnyggt!
Det går givetvis att använda olika material till sashiko, men Takao tycker att bomull fungerar bäst.
– Mest användbart för mig att laga med är bomull, både i tyg och trådar. Sen använder jag ganska långa nålar för att göra många stygn på en gång. Man kan använda kortare nålar också, det beror på vilket material man använder.
Takao berättar att det finns saker han inte lagar.
– Vissa hål, till exempel runda små hål i jeans lagar jag inte. Jag bara låter dem vara kvar. Jag har som princip att inte laga små hål.
Traditionellt sashikobroderi
- Ett sashikostygn ska vara dubbelt så långt som ett mellanrum.
- Två stygn får aldrig korsa varandra.
- Tråden ska vara vit.
- Inget stygn ska vara längre än ett risgryn.
- Stygnen ska fördelas jämnt över ytan, gärna i geometriska mönster.