Solen skiner på uteplatsen utanför Kerstin Neumüllers verkstad och hem i Mellösa, en bit utanför Flen. Byggnaden har tidigare varit en tumstocksfabrik, men numera inhyser den ett gäng hantverkare och konstnärer. Innanför de grönmålade dörrarna står huggkubben och vävstolen redo när Kerstins slöjdlust faller på. Och det gör den ofta. I eftermiddag ska hon slipa täljknivar inför en kurs i att tälja bandgrindar som hon snart ska hålla i. Bandgrinden är ett redskap i trä som används för att väva band och bälten.
För två år sedan gav Kerstin ut boken ”Simple Weave – väv utan vävstol” som visar hur man tillverar en bandgrind och hur man väver med en sådan. Sedan dess håller hon regelbundet kurser i hantverket. Det var under dessa kurser som idén till hennes nya bok ”Vardagsslöjd” föddes.
Kerstin Neumüller
Ålder: 35 år
Bor: Mellösa i Södermanland.
Yrke: Författare, hantverkare och herrskräddare.
Bakgrund: Utbildning från Stenebyskolan, Uppsala Universitet och Sätergläntan – institutet för slöjd och hantverk i Dalarna. Gett ut en rad böcker om hantverk, bl a ”En handbok i indigo”, om att färga textil, ”Lappat och lagat” med olika tekniker för att laga kläder.
Aktuell: Med boken ”Vardagsslöjd”, Natur & Kultur, där hon lär ut 18 olika slöjdprojekt.
I ”Vardagsslöjd” ryms många olika typer av hantverk
Kerstin sitter med en kopp kaffe i solgasset utanför verkstaden och berättar:
– När jag är ute och håller hantverkskurser säger ofta deltagare att de önskar att de var händiga. Jag upplever att det finns ett sug – en odefinierad längtan till en hantverkspraktik. Det var det jag försökte ta fasta på i den här boken.
Medan hennes tidigare böcker har fokuserat på en eller några specifika hantverkstekniker beskriver hon ”Vardagsslöjd” mer som ett smörgåsbord. Exempelvis kan man få lära sig att sy ett lapptäcke, göra en knopplist, spinna garn eller skapa en krona av linfrökapslar.
– Jag valde framför allt grejer som jag redan håller på med och sådant som jag själv var sugen på att göra. Jag är glad att jag fick in flera olika slöjddiscipliner i boken. Annars är slöjdvärlden ofta så att sömnad ska vara för sig och trähantverk för sig. Det är lite begränsande tycker jag. För mig är det viktigt att skapandet är det relevanta, inte vilket material man använder.
Sysslat med slöjd sen tonåren
Kerstin är uppvuxen på en gård ett par mil utanför Nyköping. Med morföräldrar som var slöjdare och en mamma som jobbar inom textilt hantverk blev slöjden tidigt en självklar del av livet.
– Jag har sysslat med hantverk av olika slag sedan jag var tonåring.
Hon berättar om hur hon i brist på annan underhållning därhemma på gården brukade ge sig i kast med att sy och skapa. Ofta hittade hon material i skogen eller i något av gårdens uthus.
– Jag tror inte att jag är en jägare, utan en samlare. Jag tror alla människor håller på med jakten på något roligare, finare och godare än det man redan har. För mig handlade det oftast om att hitta saker som jag kunde skapa något av.
Flera hantverksutbildningar
Via hantverksutbildningar i Dalsland och Dalarna hamnade Kerstin så småningom i Stockholm. Där fortsatte hon att utbilda sig och tog ett gesällbrev som herrskräddare. Dessutom blev hon delägare i en jeansbutik och skrev också sina två första hantverksböcker.
LÄS ÄVEN: Per-Åkes halmkronor håller gammalt hantverk vid liv
Att beskriva något praktiskt i text ser hon som en utmaning.
– Det är det roligaste med skrivandet, att lyckas beskriva handens arbete med ord. Läsare hör ofta av sig till mig och säger att de gjort saker ur mina böcker och att de förstått vad jag menat. Det gör mig glad, säger Kerstin.
Var beredd på att misslyckas
Detta synsätt på skapandet är något hon tycker utmärker slöjdandet i stort.
– Slöjd handlar om att lösa problem. Jag behöver en korg, då fixar jag en korg. Det viktigaste är inte att den blir jättevacker, det viktigaste är att den funkar.
Kerstin vill också att alla nybörjare ska göra sig beredda på att misslyckas, inte bara en, utan flera gånger.
– Det går inte att lära sig ett praktiskt moment genom att göra det en gång. Man måste lämna utrymme och tid för att försöka flera gånger – och att misslyckas. Man gör sig själv en otjänst om man säger att man inte har tålamod med något nytt, då lär man sig ingenting.
För några år sedan återvände Kerstin till Sörmland. Och här i Mellösa trivs hon bra. Badbryggan ligger bara några minuters promenad bort och i den stora verkstaden har hon utrymme för alla sina projekt. Betonggolvet är strösslat av träspån och på hyllor längs väggarna trängs garn i olika färger.
Pysslar till frukost
– Jag lever med hantverket hela tiden. För mig funkar det bäst. När jag kliver upp på morgonen och äter frukost vill jag ha något att pyssla med. Det ger en fin start på dagen och det gör att jag landar i världen, säger Kerstin.
Kerstin vill förmedla att det varken behöver vara svårt eller krävs några speciella redskap för att börja slöjda.
– Jag vill avdramatisera hantverket. Man behöver ingen speciell lokal eller dyra verktyg, det är bara att börja. Kan man få in skapandet i sin vardag tror jag att det ger ett självförtroende. Man kanske känner sig lite mer kompetent. Jag hoppas att den som är nyfiken på hantverk ska få en känsla av att det här är möjligt, att slöjd inte är otillgängligt.
