Dimitar Rangatchew håller upp en vas av den franske glaskonstnären Émile Gallé och studerar sitt arbete. Han har fyllt i en nagg vid öppningen. Med blotta ögat är det svårt att se lagningen.
– Jag är perfektionist, säger han med ett leende. Jag lägger ner själ och hjärta och hela mitt kunnande på att återställa det jag arbetar med i så gott skick som möjligt.
Dimitar Rangatchew
Ålder: 77 år.
Familj: Hustrun Dorota, 67, och barnen Matilda, 40, och Filip, 35. Tre barnbarn.
Bor: I Malmö.
Gör: Konservator på Porslinsdoktorn.
Vi är i konservatorn Dimitars lilla ateljé, ett par hundra meter från skyskrapan Kronprinsen i Malmö. Det är en mycket liten lokal i gatuplan som är fylld till brädden med glas och keramik som väntar på att lagas.
Trots att Dimitar är, som han själv säger, på god väg mot 80 har han inga planer på att pensionera sig. Fortfarande kommer han, punktligt som en klocka, vid tiotiden varje förmiddag för att arbeta ett par timmar i sin ateljé.
LÄS ÄVEN: Lisa Larson – keramikern som blev en kultfigur
– Numera har det blivit mer som en hobbyverksamhet. Men jag kan inte vara utan det här. Min ateljé är den bästa platsen jag vet men det får du inte nämna för min fru, säger han med ett skratt och en blinkning med ena ögat.
Stor kundkrets i Malmö och Köpenhamn
Dimitar är en av få kvarvarande konservatorer som arbetar med restaurering av glas, porslin och keramik. Han har en stor kundkrets i både Malmö och Köpenhamn och bland hans kunder finns såväl privatpersoner som antikhandlare och stora auktionsfirmor.
I grunden är han skulptör, utbildad vid den ansedda Konstakademin i Moskva och verksam i hemlandet Bulgarien, innan han slog sig ner i Malmö och började laga trasiga konstföremål.
– Sedan dess har det blivit åtskilliga tusen konstföremål som jag har lagat, berättar han.
Dimitar kommer ursprungligen från Bulgariens huvudstad Sofia och växte upp under de oroliga åren efter andra världskriget. Hans far var tandläkare och det var väl egentligen den väg som han tänkt sig att även hans son skulle välja.
Men istället var det teckning, målning och de sköna konsterna som lockade honom. 1969 började han på den sexåriga utbildningen vid Konstakademin i Moskva.
LÄS ÄVEN: Camilla har väckt nytt liv i gamla stolfabriken – kika in i vintagebutiken
– Jag ville bli skulptör men fick även undervisning i att arbeta med andra material, som trä och metall, och jag fick lära mig kroppens anatomi och perspektivlära. I kursen ingick även konservering.
Startade företaget Porslinsdoktorn
Åter i Sofia arbetade Dimitar under några år med offentlig konst innan han och hustrun Dorota bestämde sig för att söka sig västerut. Av en slump blev det Sverige de hamnade i.
– Efter två veckor i Sverige fick jag arbete som konstlärare på Vuxenskolan. Där undervisade jag sedan fram till 2000.
Samtidigt som han undervisade arbetade han med sin egen konst.
LÄS ÄVEN: De förvandlar second hand-fynden till vackra plagg: ”Vi vill visa hur fint det kan bli”
– Men det är svårt att försörja sig som konstnär i Sverige och det var då tanken föddes på att arbeta som konservator.
Dimitar startade sitt företag Porslinsdoktorn 1985 och hade god hjälp av sina elever på Vuxenskolan de första åren.
– De spred ryktet bland sina kontakter om att jag var duktig på att laga konstföremål som gått sönder.
Tar inte mycket betalt för sitt arbete
Dimitar blev tidigt god vän med Jan Bäckman, en av de första experterna i SVT:s Antikrundan som avled 2012. Han anlitades av auktionsfirmor som Bukowskis och Uppsala auktionskammare och lärde känna Knut Knutson.
För 20 år sedan flyttade Dimitar sin lilla ateljé till den nuvarande lokalen på Skvadronsgatan i stadsdelen Slottsstaden.
På hyllorna i Dimitars ateljé finns många exempel på vad han arbetat med under den senaste tiden. Bredvid vasen av Gallé står ett verk av skulptören Hans Hedberg och bredvid den en drake av glaskonstnären Kjell Engman.
– Den senare hade fallit i golvet och gått sönder i flera delar. Bland annat var vingarna brutna. Den var ursprungligen värd 20 000 kronor. Det tog ett par dagar för mig att laga den och för det arbetet tog jag 5 000 kronor, berättar han.
Dimitar säger själv att han inte tar särskilt mycket betalt för sitt arbete. Men ändå kan hans restaurering i vissa fall kosta lika mycket som det ursprungliga värdet på föremålet.
– Det kan bli så om det till exempel är en vas som har ett stort affektionsvärde för ägaren, som har gått i arv från föräldrar och kanske till och med mor- och farföräldrar.
LÄS ÄVEN: Vintageproffset: Så hittar du superfynden på loppis
Han är noga med att tala om att han gjort en lagning eller en kopia av en sönderslagen skulptur.
– En lagning påverkar naturligtvis värdet och jag vill inte luras, säger han.
Lagade vas värd 120 000 kronor
Så var det med en figurin av Kongelig dansk från slutet av 1800-talet med två män som håller upp varsin glob, den ena förställande jorden och den andra universum.
– Den ena mansfiguren var helt krossad och jag fick gjuta en ny med den andra som förlaga. Tack och lov hade den detaljerade globen klarat sig. Den var målad med ett penselstrå och den hade jag inte kunnat återställa.
– Alla visste att den ena figuren var en kopia men den såldes ändå för 60 000 kronor på en auktion, berättar Dimitar.
Men det är med den stora, tunga glasvasen i skyltfönstret som besökarna får en första inblick i Dimitars yrkesskicklighet. Historien bakom hur den gick sönder och lagades är både personlig och speciell.
– Den är en bröllopsgåva till min dotter och hennes man från hans mamma. Det är en Lalique Bacchantes Vase Extra Large Edition som köptes för 120 000 kronor.
Men vid ett besök hos dottern och hennes familj i Schweiz lade Dorota ett Kinderägg i vasen för att överraska sitt treåriga barnbarn.
I ivern att få tag på godiset välte barnbarnet vasen som föll till golvet och krossades.
– Den gick i över 30 delar, både små och stora. Min dotter fick en ny vas på försäkringen men jag tyckte det var kul att laga den gamla. Det var som att lägga ett pussel.
LÄS ÄVEN: För Kerstin Neumüller är hantverk en del av vardagen: ”Jag vill sprida slöjdglädje till fler”
Inget av Dimitars barn har ärvt hans intresse och vill ta över verksamheten efter honom – även om sonen Filip på sätt och vis kan sägas arbeta med att skulptera. Han är plastikkirurg och arbetar i Köpenhamn med att behandla brännskadade patienter.
– Vi är inte så många som håller på med att konservera glas och keramik längre. Jag skulle ha behövt en lärjunge, säger Dimitar.
Artikeln publicerades först hos Hemmets journal.
