Jag har turen att vara gift med en fantastisk man. Vi har varit tillsammans i tio år och jag är fortfarande mycket förälskad i honom. Vi har två fina pojkar som är 4 och 7 år.
Mitt problem är svärmor som aldrig har gillat mig. Och nu börjar det här missnöjet smitta av sig på min yngste son, han är väldigt lik mig till sättet. Svärmor gör stor skillnad på barnen. Den äldste får följa med på roliga utflykter och han får sova över hos henne ibland. Men hon är avvisande och avmätt mot den lille. Hon gör inte heller mycket för att dölja sitt ogillande. Fast han är en duktig och behaglig liten kille, precis som sin bror.
Svärmor talar också illa om mig inför min man. Hon kritiserar mitt sätt att uppfostra barnen och säger rent ut att jag är en dålig mamma. Vi har diskuterat det här inom familjen flera gånger, men hon har inte ändrat sitt beteende mot mig.
LÄS ÄVEN: Tina: ”Min man vill inte att jag reser med min dotter”
Min man är tack och lov ett stort stöd för mig. Han har förklarat för sin mamma hur mycket hon sårar mig, men hon verkar inte förstå och hon gör inget för att ställa allt till rätta. Jag har aldrig gjort henne något illa. Jag tror att hennes aversion mot mig bottnar i att hon inte kan förstå vad hennes son ser i mig, men jag tycker att hon borde vara glad att han är lycklig.
Vad ska jag göra?
Jag har mest lust att säga upp bekantskapen med henne. Jag mår så dåligt av att vara nära henne och av att lyssna på alla hennes grymma kommentarer. Hon har slitit mig i stycken med sina elakheter. Vad är bäst att göra, rent konstruktivt?
Stina
Vibeke svarar: Inte fel att bryta kontakten
Du skriver att din svärmor trots alla era försök inte förstår att hon måste ändra sitt beteende. Jag tror nog att hon förstår budskapet mycket väl, men därmed inte sagt att hon har någon lust att ändra sitt beteende.
För, varför skulle hon göra det?
Hon får ju ändå lov att styra och ställa. Hon får göra roliga saker med sitt favoritbarnbarn och hon får lov att kritisera dig – utan att det får några som helst konsekvenser.
Du och din man ska skynda er att göra något åt det. Jag tycker inte det är fel att bryta kontakten med henne. En period utan henne är nog bra för dig och din familj.
Men om du inte vågar säga upp bekantskapen med henne, gör något annat: Sluta försöka tala henne till rätta, sådant prat biter inte på en sådan människa. Era försök att vädja till sunt förnuft och empati, rinner av henne som vatten på en gås.
LÄS ÄVEN: ”Jag får ångest av mammas elaka kommentarer – ska jag bryta kontakten?”
Upprätta istället några väldigt tydliga regler och gör klart för henne att om hon inte följer dem är hon inte välkommen i ert hem längre.
Sätt alltså gränser.
En regel kan vara att hon inte får tala illa om eller till dig. Hon ska inte heller göra skillnad på sina två barnbarn utan behandla dem lika. Sätt också upp regler för när och hur ofta ni ska träffas.
Se också till att när hon bryter mot era regler – det kommer hon att göra i början – så får det konsekvenser. Kort sagt, belöna henne när hon gör rätt och ”straffa” henne när hon gör fel. Jag är ganska säker på att det är enda sättet att få henne att ändra beteende.
Vibeke
LÄS ÄVEN: Lotta bröt kontakten: ”Min mamma såg alltid fel hos mig”
Artikeln publicerades först hos Hemmets journal.
