Det har gått över tjugo år sedan Lotta bröt kontakten med sin mamma. Hon är glad för att hon lyckats bryta den negativa spiralen och har en bra relation med sitt eget barn.
– Jag klarade inte av att ha så mycket negativ energi i mitt liv som fick mig att må så dåligt och det är extra smärtsamt när det rör sig om ens egen mamma, säger Lotta.
Grundproblemet var att det alltid var mamman som skulle vara i centrum: det var henne det var synd om och omgivningen skulle vara tacksam för vad hon gjorde för den. När det inte blev som hon ville så blev hon otroligt upprörd.
En narcissist som gjorde att jag alltid var på helspänn
– Hon var en narcissist i mammakostym. Jag växte upp ensam med henne och hon hade mig i ett järngrepp. Hon hade ingen kärlek över till någon annan än sig själv och hon såg alltid fel hos mig. Hur jag än försökte så dög jag inte. Jag var alltid på helspänn som barn. Eftersom jag har barn själv nu blir hennes beteende än mer obegripligt. Faktiskt så fick jag hjälp och insåg att problemen inte berodde på mig när jag läste en bok jag hittade av Randi Fine med titeln ”The narcissistic abuse survivor’s comprehensive guide to healing and recovery”.
I Lottas vuxenliv har det framför allt visat sig som en vilja att ständigt vara till lags i kärleksrelationer.
Vill vara till lags
– Jag fick tidigt lära mig att anpassa mig och blev en så kallad ”people pleaser”. Jag har haft svårt att säga ifrån, till och med till sådana som inte varit speciellt snälla, säger Lotta.
LÄS ÄVEN: Så säger du nej till energitjuven – och då ska du bryta kontakten helt
Varje samtal med mamman gjorde henne känslomässigt upprörd, trött, dränerad på energi och nedstämd. När hon till sist konfronterade sin mamma med hur hon kände, vändes det emot henne.
– Hon frågade vem som indoktrinerat mig och jag insåg att hon inte var mottaglig. Att hon inte förstod. Jag ville ha en relation, men den var inte ömsesidig. Något som gjorde mig ledsen var när jag insåg att mammas vänlighet inte handlade om mig, utan om henne. Hon var ensam och jag fanns där för att lyssna och tillgodose hennes behov, säger Lotta.
Att bryta kontakten var enda utvägen
Till sist blev en brytning den enda utvägen, hur mycket den än smärtade. Det är också oerhört viktigt att stå upp för sig själv. För sin egen skull har hon varit tvungen att släppa, säger Lotta, som efter brytningen hamnade i en djup depression.
– Jag sökte hjälp för att jag var förkyld för jämnan, men jag fick hjälp av en jättebra läkare som såg det jag inte förmådde se. Jag led av skuldkänslor och ångest för att jag tänkte på mig själv. Så gör man inte mot sin mamma, hon var ensam och hade inga vänner. Det kändes skönt att få ett namn på det och inse att det inte är mig det är fel på. Jag insåg att mitt eget välmående var lika viktigt som andras välmående.
