Författaren Emelie Schepp: ”Vi satsade alla pengar på min bok”

Det blev ingen altan till huset. Det blev en egenutgiven bok istället. Med facit i hand kan det vara den bästa investering Emelie Schepp och hennes man någonsin gjort – idag har hon sålt över tre miljoner böcker. ”Jag är stolt över att jag aldrig gav upp”, säger hon.

Ingenting är omöjligt, heter det ju. Och kanske är det så att om du verkligen,verkligen har bestämt dig, så går det att lyckas med det mesta. Fråga bara succéförfattaren Emelie Schepp.

Istället för att vänta på att telefonen skulle ringa, så tog hon bokstavligen sin första roman i egna händer och lyckades sälja otroliga 40 000 exemplar på bara sex månader – utan ett förlag i ryggen.

Emelie Schepp

Ålder: 45 år.
Familj: Maken Henrik, Filippa, och Filip. Bonusbarnen Ida och Hanna.
Bor: I Motala.
Yrke: Författare. Har skrivit sju böcker om åklagaren Jana Berzelius. Årets Deckarförfattare 2016, 2017 och 2018.
Beskriv dig själv med tre ord: Nitisk, velig och optimistisk.
Historisk person jag skulle vilja träffa: Den jag saknar mest, min mamma, som hastigt rycktes bort från oss för ett år sedan. Hon fattas oss.
Aktuell: Med boken “Hundra dagar i juli”, Norstedts. Och med tv -serien “Jana – märkta för livet” som går att se på Amazon Prime och som köpts av BBC.

Böckerna blev tv-serien ”Jana – märkta för livet”

Idag är hon en av Sveriges mest lästa deckarförfattare och nyligen blev böckerna också en påkostad tv-serie, ”Jana – märkta för livet”.

Men. Som vanligt är det aldrig fullt så enkelt som det kan verka och när vi möts över zoom sitter Emelie i mjukisbyxor, inlåst (höll jag på att skriva efter all deckarläsning) i familjens källare i skrivarlyan där Emelie disciplinerat tillbringar många timmar framför datorn varje dag.

Bakom de fantastiska siffrorna döljer sig hårt slit och många oglamorösa timmar på regniga parkeringar, medan Emelie lastade över sin första bok från bilen till bångstyriga kundvagnar – allt för att kränga böcker på någon stormarknad.

– Ibland när jag ser till­baka, fattade jag inte hur jag orkade. Men på något vis hade jag bara bestämt mig för att lyckas, säger hon.

Emelie packade bilen full och fixade egna boksigneringar på stormarknader. Foto: Privat

Under intervjun förstår man att Emelie Schepp nog har ett driv utöver det vanliga och själv tror hon att det kommer från mamma och pappa.

– Ja, jag skyller allt på dem, säger hon och skrattar, men jag kommer verkligen från en riktig entreprenörsfamilj. Mina föräldrar sa upp sig från sjukvården, startade eget och började sälja cd-skivor och kassetter. Jag fick tidigt lära mig att det inte spelar någon roll om det är kallt eller regnar – vi är alltid där för kundernas skull.

Älskade att skriva uppsatser i skolan

Själv drömde hon om att bli journalist, hon älskade att skriva uppsats i skolan och skickade regelbundet in små texter som också publicerades i lokaltidningen. Planen var att flytta till Sundsvall för att läsa journalistik efter skolan. Men ett krogbesök i Vadstena förändrade framtiden.

– Jag var 22, nybliven singel och hade bestämt mig för att aldrig mer ha en man. När jag stod i toalettkön kom Henrik förbi och sa ”du är det sötaste jag någonsin sett”.

– Visst är det en urusel raggningsreplik, jag håller med!


LÄS ÄVEN: Krimkungen Jens Lapidus om böcker, brott och en sumpad filmkarriär


Men innan de skildes åt fick Henrik Emelies nummer och han skickade ett sms redan i taxin för säkerhets skull.

– Och sedan dess har det varit vi, sammanfattar Emelie deras över 20 år långa förhållande.

I stället för journalistik blev det information, reklam och eventverksamhet tillsammans med Henrik i hans firma.

– Vi jobbade också med provsmakningar i butik, du vet ”smaka på vårt nya knäckebröd”. Jag trivdes ­direkt. Hårt arbete, men väldigt roligt.

Skrev filmmanus

Efter tio år kände Emelie ändå att hon ville utvecklas och skriva lite längre texter. Hon gick en tvådagars-kurs i filmmanus och bestämde sig snabbt.

– Jag lärde mig massor om dialog och hur man bygger upp karaktärer och tyckte att ”det här var ju min grej!” (vilket kanske var lite optimistisk efter två dagar, erkänner hon i efterhand).

Snabbt fick hon ihop två filmmanus, en ungdomsfilm och en romantisk komedi som hon skickade in till olika filmbolag. Sedan väntade hon på att telefonen skulle ringa.

Det gjorde den inte.

– Lite senare läste jag en intervju med regissören Peter Dalle som sa att det var väldigt svårt att få finansiering in till svenska långfilmer. Jag insåg att om inte ens han kan få det, vem skulle då satsa på mig?


LÄS ÄVEN: Författaren Emma Hambergs liv är som hämtat från en roman


Emelie tänkte om.

Hemma hade hon röda ­rader av Kitty-böcker och hon hade alltid snott deckare från mammas nattduksbord. Så en deckare fick det bli. Snart tog en kvinnlig huvudkaraktär form.

Emelie Schepp har läsare i över 30 länder

– Jag hade läst om så många coola och starka män, så nu ville jag ha en tuff och udda kvinna i huvudrollen.

Åklagaren Jana Berzelius var född. Å ena sidan en framgångsrik åklagare som gör allt för att upprätthålla lagen, å andra sidan är hon en hänsynslös kvinna som inte drar sig för att överträda lagar och regler för att dölja sitt våldsamma förflutna.

Just den där motsägelse­fullheten gör Jana till en ovanligt spännande karaktär, och läsare i över 30 länder håller ­uppenbarligen med.

Emelie håller som bäst på med den åttonde delen, och mellan raderna går det att förstå att det blir fler böcker i serien.

– I sista boken kommer jag att avslöja vilken sida hon väljer, den onda eller goda, säger Emelie som en cliffhanger till alla Jana-fans.

Nyligen skrev hon på ett flerboksavtal med Norstedts och det är en revansch som heter duga. För när Emelie skickade in sitt första manus hörde ett enda förlag av sig – med ett refuseringsbrev.

– Jag hoppades ju varje dag att någon skulle ringa och säga ”vilken fantastisk bok du har skrivit”.

Satsade på egenutgivning av bok

Efter sex månaders väntan med olika påstötningar, tröttnade Emelie. Hon började undersöka hur egenutgivning fungerade och till slut ringde hon förlagen och sa ”vet ni vad, kasta mitt manus, jag kör själv”.

– Jag var ju van att sälja knäckebröd och yoghurt till folk. Nog skulle jag kunna sälja min bok, tänkte jag.

I samråd med sin man Henrik tryckte Emelie upp 4 999 pocketböcker (var upplagan under 5000 kunde man få ett tryckbidrag hade Emelie läst).

– Men jag måste erkänna att när det kom hem tre stora lastpallar med böcker till vår uppfart, så tittade jag och Henrik på varandra och sa ”Vad har vi gjort?”


LÄS ÄVEN: Jonas Jonasson debutroman sålde som smör: ”I det familjekaos jag hade, betydde boken ingenting”


Hur mycket hade ni satsat?

– Förutom all min tid, så kan jag säga att det blev inget altanbygge det året. Pengarna vi sparat la vi på min bok.

Målmedvetet började Emelie söka upp presumtiva läsare.

– Jag visste till exempel att de skulle ha ett grillevent på en stor Ica i Linköping. Så ringde jag och sa, ”grillar och deckare passar jättebra ihop. Får jag komma och signera?”

– Efter det ringde jag till Norrköping och förklarade: ”Jag hade en lyckad signering i Linköping nyss. Får jag komma och signera hos er också?”.

”Om inte jag trodde på min ­berättelse, vem fasen skulle då göra det?”

Men det var också många tröstlösa dagar.

– Jag minns såväl en beck­svart novemberkväll. De spöregnade och jag hade väl sålt två böcker och stod på parkeringen och kände mig som en dränkt katt, på väg till vandrarhemmet som jag hade bokat. Då undrade jag faktiskt om jag skulle orka.

Så vad fick dig att orka?

– Jag kände någonstans att det här bara måste gå. ­För om inte jag trodde på min ­berättelse, vem fasen skulle då göra det?

Så Emelie höll ut. Första boken om Jana ”Märkta för livet”, sålde slut och Emelie fick trycka nya. Ryktet spred sig och äntligen ringde telefonen. En agent hade köpt boken på en marknad och ville ta med den till bokmässan i Frankfurt, en av världens största, och lyckades sälja den till 10 länder. Och nu ringde även de svenska förlagen.

Kändes det som en ­revansch?

– Framför allt kändes det som ett kvitto på att jag gjorde rätt som satsade på Jana.

Skrev ”Hundra dagar i juli”

Tv-serien hade premiär förra våren och Emelie passade på att ta en tillfällig Jana-paus. Istället påbörjade hon på ett annat projekt.

Nya boken ”Hundra dagar i juli” kom i september förra året med helt nya karaktärer, poliserna Maia Bohm och Greg Wallin.

– Det är en historia om ­organdonation som jag burit på så länge. Den har helt ­enkelt inte passat in i Jana-­världen, förklarar Emelie.


LÄS ÄVEN: Fanny Klang jobbade på tung anstalt inom kriminalvården – nu kommer hennes kritiska bok


Bokens huvudperson Maia jagar en mördare, samtidigt som hon gör hon allt för att hjälpa sin trettonåriga son Tim som ligger på sjukhuset, i akut behov av ett nytt hjärta.

– Jag har en god vän som är polis och de ställs hela tiden inför det här dilemmat som boken tar upp: Måste hela kroppen alltid obduceras på ett förmodat brottsoffer? Eller kan offrets organ rädda andra människors liv först?

– Det är ett väldigt komplext ämne.

Som vanligt har Emelie gjort en gedigen research och intervjuat överläkare, rätts­läkare och poliser.

– Det är så otroligt många svåra frågor att ta ställning till. Jag har ingen personlig erfarenhet, det vill jag understryka, men kan bara ana vilken fruktansvärd situation det måste vara att stå inför samma situation som Maia gör i boken.

– Det är nog det mest gripande jag har skrivit. Min ­redaktör säger att hon gråter varje gång hon läser den…

Skriver i källaren

Det har med andra ord blivit en hel del skrivtimmar i källaren framför datorn för Emelie och hon medger att ­familjen ibland nästan får sparka ut henne.

Har du unnat dig något efter framgångarna? Jag antar att altanen är färdigbyggd?

– Ja, det är den! Och vi har köpt ett sommarhus här i Motala, bara några kilometer härifrån. Det är underbart att bara kunna cykla dit hela familjen på några minuter. Det är min fristad.

Idag är det maken Henrik som jobbar i Emelies bolag. Han tar hand om allt det praktiska och sköter avtal och marknadsföring.

– Utan Henrik hade jag aldrig nått hit! Han har hela tiden trott på och stöttat mig. När jag först ville börja skriva sa han bara ”kör”. Han är min partner in crime och vi jobbar otroligt bra tillsammans fortfarande, efter 22 år.


LÄS ÄVEN: Margareta, 93, har översatt 500 böcker: ”Disciplin är det viktigaste”


Har du råd till andra med författardrömmar?

– I början försökte jag gå upp och skriva 04.30 innan barnen hade vaknat, och det fungerade bra – i två dagar. Sedan var jag helt slut. Istället skrev jag på kvällarna när barnen sov. Ofta scrollar du på telefonen eller paddan flera timmar varje dag. Avsätt en av dem och gör det du drömmer om.

– Sedan måste du vara jäkla uthållig och fortsätta skriva, trots att det flera gånger känns som du bara vill ge upp.

Vi måste också prata om dina andra drömmar …

– Du menar att jag slåss? Jo, så är det. Jag är fantastisk på att slåss – i mina drömmar. Jag kan klättra på väggarna också, och simma i luften.

– Jag har ingen aning vad det kommer ifrån, men ofta är jag helt slut när jag vaknar.

– Men jag lovar, jag är definitivt inte bra på att slåss i verkligheten.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top