Vi ses på Scalateaterns kontor som ligger i anslutning till den klassiska scenen i Vasastan i Stockholm. Det här är Henrik Dorsins hemmaarena, han är en av ägarna av Scalateatern, dessutom bor han bara ett stenkast härifrån. Om familjen har svårt att komma på vad de ska äta till middag så slinker de allt som oftast ner till teaterrestaurangen.
– Scala mitt andra hem. Det är så jäkla skönt att ha ett ställe som är mitt, där jag bestämmer vad jag ska göra. Det ger mig en frihet gentemot resten av livet. Det är min tillflyktsort kan man säga.
Henrik Dorsin
Ålder: 46 år.
Yrke: Skådespelare, komiker, sångare, revymakare.
Bor: I Stockholm.
Familj: Hustrun Hanna Dorsin, skådespelare, barnen Frank, 18 år, och Sigge, 15 år.
Karriär: En av medlemmarna i humorgruppen Grotesco. Har synts i TV4:s ”Parlamentet”, spelat Ove Sundberg i Solsidan, sommarpratat (2012) och varit julvärd i SVT (2014). Har fått Povel Ramels Karamelodiktstipendium (2007). Delägare i Scalateatern i Stockholm.
Aktuell: Med ”Svenska revyn – en nationell angelägenhet” som han både har skrivit och själv medverkar i. Premiär 7 september.
Vid intervjutillfället har Henrik Dorsin har just avslutat skrivandet av den nya föreställningen, och nu håller de som bäst på att repetera. Den nya revyn kretsar runt nationalromantik, folkkultur och, inte minst, svenska värderingar, förklarar han.
– Men jag satte upp vissa regler för mig själv. Jag vill inte skämta om det som det alltid skämtas om när vi svenskar kommer på tal, typ Ikea och att vi är blyga.
”Svenska revyn” på Scalateatern utforskar svenska värderingar
Istället tar Henrik Dorsin avstamp i Hugo Alfvén, folkhemmet, Nato, morföräldrar, och Karl XII:s likfärd. Men vad är egentligen svenska värderingar? Ja, det är ju vad hela förställningen ska utforska, men Henrik Dorsin försöker ändå formulera ett svar.
– De vilar väl på en kristen grund. Eller på en protestantisk kristen grund. Men när man säger så är det ju med en udd riktad mot dem som har kommit hit… Som inte är födda i Sverige, och kanske även de som är barn till utrikesfödda. Som har en annan religion, där det kanske förekommer hedersförtryck… För det är väl inte en svensk värdering? Vi tycker ju att man ska respektera varandra. Men att respektera är ju inte en svensk värdering? Du ser, när man börjar pilla i det här, upptäcker man hur svårt det är.
Och svenska värderingar betyder olika saker beroende på vem du frågar, påpekar Henrik Dorsin. Han påminner om när politikerna – under pandemin – plötsligt prydde kavajen eller klänningen med en pin.
– Den betydde helt olika saker beroende på vem som bar den. När Jimmie Åkeson pratar om svenska värderingar så menar han en sak, och när Magdalena Andersson säger svenska värderingar så menar hon något helt annat. Dessutom förändras ju värderingarna hela tiden. Vi har ju inte samma värderingar nu som vi hade på vikingatiden.
Politiska teorier i all ära, men det viktigaste när han skriver en föreställning är att den ska vara rolig.
– Det är ju inte utbildningsradion som ligger bakom den här revyn. Folk ska ha kul, det måste kännas inkluderande. När jag var lite gick hela familjen, inklusive mormor och morfar, och såg ”Galenskaparna och After Shave”, och alla tyckte att det var lika skoj. Det är målsättningen med den här revyn. Att människor från olika generationer kan ha roligt tillsammans.
Vanna Rosenberg och Johan Ulveson är med i revyn
Det är ju en sådan guldensemble. Vanna Rosenberg, Johan Ulveson och du.
– Ja, vi funkar väldigt bra tillsammans. Både på och av scenen, vilket jag tycker är viktigt. Om vi har en rolig kemi mellan oss så smittar det av sig. Det är så kul att skriva manus till Vanna och Johan, för jag vet att de kommer att förvalta det jag skriver och göra det ännu roligare. De tillför mycket eget.
Fungerar du som gruppens ledare?
– Dynamiken mellan oss bygger väl på att jag är någon slags pådrivande kraft. Det är jag som har skrivit manus, och på scenen spelar jag rollen av en ganska självgod lustigkurre som ändå faller på eget grepp. Johan är den gnällige och motsträvige, och Vanna är lite uppe i det blå. Hon är självupptagen, och inbillar sig att hon gör gott.
Också föreställningens musik är ny.
– Ja, allt är nykomponerat. Jag har skrivit sångtexterna och Per Ekdahl musiken. Vi jobbar i tandem. Ibland har jag skrivit en text som han sätter musik till, ibland har han gjort någon struttig jazzlåt som jag ska skriva texten till. Jag vill att det ska vara en viss nivå på musiken, det är ingenting som vi stoppar in bara för att. Bland annat har vi inspirerats av ”Gals and Pals”, jag gillar den gamla tidens underhållning. Jag fick ju aldrig se de där legendariska föreställningarna med Povel Ramel, Hasse och Tage. Jag var för ung, så om jag ska få uppleva något i den stilen får jag försöka göra det själv.
Henrik Dorsin är musikalisk och en retsticka
Henrik Dorsin är musikalisk, men spelar inget instrument. Däremot kan han, otippat nog, noter, tack vare en välvillig musiklärare i grundskolan. Musikalitet hänger ihop med tajming och humor, tror han. Men hans sinne för humor hänger också ihop med att han i grund och botten är en retsticka.
– Du kan fråga min familj, framför allt min bror. Jag är en retsticka, det är det jag är. Jag retas.
Du är lillebror?
– Nä, jag är äldst. Men brorsan var coolare än vad jag var. Jag är och var en sådan som påpekar saker. I värsta fall blir folk arga. Eller bästa fall, om du frågar retstickan. Det är ju så roligt när folk blir sådär Kalle Anka-aktiga. Haha, men om vi ska vara lite allvarliga så tycker jag att man måste kunna skämta. Det är ett grundkriterium för ett fungerande samhälle. Vissa människor, framför allt politiker, måste tåla ett skämt.
LÄS ÄVEN: Johan Ulveson har alltid varit blyg: ”Jag klarar mig genom att fåna mig”
Förra revyn sågs ju av Stefan Löfven, och han lär ha skrattat åt din imitation av honom?
– Jag visste inte att han satt i publiken, men jag träffade honom efteråt. Han sa att det var lite jobbigt att se sig själv, men att vi hade gjort det bra. Han hade skrattat. Men det är nog dubbelt, i en imitation blir man ju trots allt lite avklädd.
”Jag vill slå brett – över partigränserna.”
Och imitationer blir den också i den här revyn. Johan Ulveson gör comeback som Ulf Kristersson. Vanna Rosenberg ska vara Jimmie, och Henrik Dorsin kommer att imitera Gunnar Strömmer.
– Han ger ett snällt intryck, och så höjer han på ögonbrynen hela tiden. Men han kommer inte att skonas för det… haha! I förra revyn gick vi kanske politiskt hårdare åt socialdemokraterna, inte minst Stefan Löfven. Den här gången låter vi Tidöpartierna vara lite mer offensiva i sin kamp för svenskheten. Jag vill slå brett – över partigränserna. Det är makten vi ska göra oss lustiga över, inte den ena eller andra sidan. Jag vill att folk ska skratta tillsammans oavsett vilket parti de röstar på. Det kanske låter lite pretentiöst, men ingenting skulle göra mig gladare än om människor kan ha kul ihop.
Ensemblens egna politiska åsikter är inte i centrum, det är inte sakpolitiken, eller att skjuta ner vissa specifika partier, som är det viktiga.
– Min generella inställning är att alla politiker bara ska skärpa sig. Jag efterlyser sunt förnuft och en vänlig ton. Sluta håll på och tjafsa! Var är det genuina? Förståelsen för varandra? Samarbetsviljan?
Det är roligt att intervjua Henrik Dorsin. Han är snabb i skallen och har en sympatisk självdistans. Som komiker skulle han nog beskriva sig som mer orienterad mot samtiden, än sig själv. Och möjligtvis gör det att det är lättare att åldras som komiker.
– När man är ny som komiker så är man i kontakt med verkligheten. Man har sin familj, sina rötter och sina gamla polare. Men om man blir framgångsrik och känd så kommer ens upplevelser inte längre vara samma som publikens. Därmed blir det allt svårare att skämta om sig själv: ”Visst är det jobbigt att stå i kö på Disney World?” ungefär. Plötsligt är det man själv som blir spanad på på Ica, man kan inte längre i lugn och ro gå runt och kika på de andra kunderna och försöka hitta material till sina skämt.
LÄS ÄVEN: Kulturhöst 2024: 20 kulturtips runt om i landet
Men om man är en samhällsintresserad komiker och utgår från nyheter och det som händer i världen, då spelar inte det där lika stor roll.
– Du kan förstås ändå förlora verklighetsförankringen. Då och då kommer ju kritik om att humorsverige har för mycket Nytorgsperspektiv, eller i alla fall ett priviligierat perspektiv. Som komiker är det nog bra att gå på släktträffarna och höra hur snacket går bland människor som befinner sig väldigt långt från Södermalm.
”Det är jätteroligt när mina barn berättar hur dålig jag är”
Själv hänger han med i nyhetsflödet, och tittar gärna på dokumentärer.
– Jag älskar kunskap, det har kommit med åldern. När jag var yngre var det mer: ”Kommer det på provet?”, ”Nej, det är bara för att det är kul att kunna”, sa läraren. ”Jaha, men då är det ju skitsamma”.
Kan du skratta åt dig själv?
– Ja. Jag har varit tvungen. Som retsticka vet man ju hur andra retstickor tänker. Så jag har blivit duktig på att förekomma. Standup-manualen 1A är att inleda giget med att ta ner sig själv, därefter kan man slå åt alla håll. Jag vet ju att jag själv är ett öppet mål på många sätt, så jag har lärt mig att skratta åt mig själv. Och jag tycker att det är jätteroligt när mina barn berättar hur dålig jag är.
Ja! Varför är det så kul?
– Jag kan få blodsockerfall ibland, och det skämtas det mycket om. Ett klassiskt exempel är att vi är på semester och inte hittar någon restaurang och blir jag, som barnen säger, ”hangry”. ”Hitta en restaurang ni då”, säger jag till slut – väldigt irriterat. Jag skjuter liksom ut mig ur gruppen, men står ändå på andra sidan gatan och övervakar vilken krog de väljer. Just i den situationen har jag kanske svårt att skratta, men sen… Och som förälder är man ju glad över att barnen kan skämta om en. Man vill ju inte vara en auktoritär pappa som de är rädda för.
”Svenska revyn – en nationell angelägenhet”
Scalateatern, Stockholm
Premiär 15 september
scalateatern.se
