Ida Engvoll är skådis, getbonde och mamma: ”Hollywood är inte för mig”

Vi ses på filmbolagets kontor i Gamla stan, alldeles i när­heten av där succéserien ”Kärlek & anarki” utspelade sig. Ida hade huvudrollen i tv-dramat som den inledningsvis iskalla konsulten Sofie. Men efter en stunds samtal visar det sig snart att den rollen ligger så långt ifrån den privata Ida Engvoll som det nästan är möjligt. Inte ens stockholmskan i serien var äkta, istället anas ett svagt hälsingemål.

Vid ett snabbt ögonkast ser Ida också ut som en vanlig tjej på stan – kanske är det flätorna som luras? Men så fastnar du liksom med blicken och sugs in i hennes omisskännliga utstrålning. Den där som fått publiken att stanna framför tv-serier som just ”Kärlek & anarki”, ”Vår tid är nu” och  ”Rebecka Martinsson”. Eller i den aktuella filmen ”Paradiset brinner”.

Ida Engvoll bor i Hälsingland

Att Ida är 38 år och ganska nybliven mamma är både svårt och lätt att få ihop. Svårt – därför att hon är helt osminkad och ändå ser ut som om hon sover gott om nätterna. Lätt – därför att hon utstrålar en trygghet, det känns att hon står med båda fötterna på jorden och att ingenting kan rubba henne just nu.

Ida är på besök i Stockholm ”i sommarstugan” som hon skojar om. Hemma, det är numera i Hälsingland, där hon bor med sin lilla familj. Det handlar inte om någon flykt från Stockholm, utan om att återvända hem.

– Tidigare åkte jag alltid till Hälsingland från Stockholm när jag var ledig, säger hon. Till slut blev det tröttsamt att bo på en plats som du hela tiden längtade ifrån.

– Så när det blev dags för familj fick jag bestämma mig. Var ville jag att mitt barn skulle växa upp någonstans? Nu får jag istället längta till Stockholm, ha ha.

Det här med rötterna är viktigt för Ida och även om hon idag ser lite storstadscool ut i svarta kläder och stor hals­kedja, så trivs hon egentligen bäst i kängor och stickat.  

Ida är uppvuxen i Stråtjära i Hälsingland (närmaste stora stad är Bollnäs) och det är där hon har sin ”hemskog”. Det är i naturen hon har sin ”kontakt och sanning” som hon uttrycker det.

Som liten kunde hon ligga länge i en snödriva, titta på natthimlen och längta och drömma.

– Jag kanske sökte svaret på något stort, jag vet inte riktigt, säger hon. Men det var också tankar kring vem jag var och vem jag skulle bli.  

Hittade hem på scenskolan i Stockholm

Länge var drömyrket arkeolog.

– Ja, den bilden var väldigt stark tills jag förstod vad de mest sysslade med till vardags. Jag ville ju helst åka till Tutanchamons grav och hitta mystiska världar och skatter.

Det blev senare estetisk linje och folkhögskola och Ida sjöng, filmade och letade olika kreativa uttryck. På scen­skolan i Stockholm kom hon in på första försöket.

–  Jag kände att det var här jag hörde hemma. Här hade jag hittat mitt uttryck.

Genombrott i ”En man som heter Ove”

Sedan dess har Ida haft en lång och framgångsrik karriär, det stora publika genombrottet kom med ”En man som heter Ove”, där hon spelade Oves unga hustru Sonja. Filmen Oscarsnominerades och är med sina 1,7 miljoner biobesökare den tredje mest sedda svenska filmen genom tiderna. Ida fick åka till Hollywood och röda mattan på Oscarsgalan.

–  Visst hade vi väldigt roligt, men det var också en nästan absurd upplevelse, berättar Ida. Jag förstod inte den världen, jag tyckte ibland att vi nästan inte jobbade i samma bransch. 

Hon berättar väldigt underhållande om kändisminglet, om hur en filmagent glider fram och utropar ”Have you met Meryl, she’s a client of mine! You would love her!”

– Eeh, vad ska jag liksom svara på det? ”Du menar Meryl Streep?” Där kände jag mig rätt obekväm, att hålla på att sälja in sig själv – den karriären är inte för mig. 

Fäbodliv under somrarna

Istället citerar Ida Astrid Lindgren:

”Vad som inte är livets mening vet jag. Att samla pengar och prylar och grejer, att leva kändisliv och flina upp sej på damtidningarnas kändissidor, att vara så rädd för ensamhet och tystnad att man aldrig hinner i lugn och ro tänka efter: Vad gör jag med min korta stund på jorden?”

–  ”Astrid, I hear you!” Tänk att vara så säker! 

Att det inte bara är ord för Ida bevisas också av att hon varje sommar hoppar in som avbytare på en fäbod, en fäbod­jänta helt enkelt. Hon sover i fäboden, vallar djuren, mjölkar dem och sätter ost. Namnet Engvoll kommer från Norge, där hennes gammelfarmor drev en getgård.

– Så jag har alltid haft en dragning till getter, det ligger väl djupt i mina gener, tror jag.

Att leva utan el och vatten

Egentligen vill hon inte prata så mycket om sitt fäbodliv, det riskerar nästan att ta över bilden av skådespelaren Ida, menar hon.

– Det är ju en väldigt liten del av mitt liv. Jag är ingen hjälte på något sätt, jag leker ju bara lite getbonde några månader på sommaren. Däremot beundrar jag dem som gör det på heltid. 

Ändå går det inte att komma ifrån att veckorna på vallen gör något med Ida. Det får henne att landa och hitta kontakt med något nästan existentiellt. Att leva enkelt nära naturen, utan el och vatten, påverkar sinnet.  

”Det händer något i tystnaden”

– I somras hamnade vi mitt i stormen Hans, då var vi mest inne, både jag och djuren. Lyssnade på åskan. Det var väldigt speciellt. 

– Det händer något i tystnaden. I grunden är det väl en djup längtan efter att höra hemma och känna att man är ett med något, säger hon.

Men även i ett större perspektiv tycker Ida att det är viktigt att fundera över det liv vi lever.

– Klimatet är ju vår tids stora fråga som ibland känns övermäktigt att orka tänka på. Klimatkrisen är en jättestor sorg.

Idag förlitar vi oss på ett väldigt skört system, menar Ida. Vad händer till exempel när elen eller den digitala världen kollapsar. Vem ska producera vår mat?

– Det är otroligt viktigt med den här kunskapen som går i arv. Varje gång som en äldre person som håller på med jordbruk försvinner, försvinner enorma mängder kunskap.

Känner sig lika hemma som skådespelare

Ida menar ändå att hennes båda världar hör ihop. Att fäbodlivet och skådespeleriet har samma existentiella grund.

– Konsten och kreativiteten kan vara lika magisk som naturen. Jag känner mig lika hemma på båda platserna. Skådespeleriet måste kännas absolut sant, precis som arbetet med djuren gör.

Som sagt, kanske är det bara den stickade mössan som Ida har på sig, som bär likheter med konsultrollen i ”Kärlek & anarki”. Trots att det var några år sedan serien kom är det fortfarande en snackis bland många. 

Kul att bli Sofie i ”Kärlek & anarki”

Ida spelade Sofie, en stenhård ekonom som hyrs in för att förändra ett gammalt anrikt bokförlag. Men där mötte hon unge it-konsulten Max som utmanade henne på flera sätt.

– Det var väldigt underhållande att bli den personen, säger Ida. Jag minns när jag flyttade hit och åkte tunnelbana, och mötte de här coola affärstjejerna. Hur de alla pratade på samma sätt. Jag tyckte att det var väldigt fascinerande. 

Serien fick enorm uppmärksamhet och den har också erövrat världen. Ida säger att hon nästan varje dag får brev från tittare som kommenterar serien på olika sätt.

– Den handlar om olika saker för många olika människor. En del tycker den handlar om den fria tankens upprättelse, andra om psykisk ohälsa, en tredje menar att det är en kärlekshistoria. Eller till och med om dåliga chefer! Den har flera lager.

Vad tycker du den handlar om?

 – Om att göra uppror i människobyn, mot de här reglerna som vi har satt upp för att vara människa i samtiden. En hyllning till det analoga!  

– Världen är så global idag, så den borde vara större. Istället har den bara blivit mindre och mer och mer mainstream på många platser, säger Ida.  

Normen för ett ”rätt” liv utgår ofta från storstäderna idag. Men Ida menar att alla inte alls längtar hit, utan tycker det är skönt att slippa bo trångt, ha nära till naturen och inte tvingas låsa ytterdörren med flera lås.

– Min mormor till exempel, hon är ­jätte­smart och en fantastisk person som klarar sig utmärkt utan att veta vad ”vaska” och ”traska” är.

Vad ÄR traska?

– Att beställa champagne, och sedan gå därifrån utan att dricka den… haha, men sånt gör väl ingen längre?

(Vaska är att hälla ut champagne utan att smaka den.)

”Paradiset brinner” prisad på Venedigs filmfestival

Ida är just nu aktuell i filmen ”Paradiset brinner” i regi av Mika Gustafson. Filmen har bland annat prisats på Venedigs filmfestival och var en av kandidaterna till att bli svenskt Oscars­bidrag. Nyligen fick filmen också debutpriset på Londons filmfestival. 

”Paradiset brinner” handlar om tre systrar, 7 till 15 år, som får lösa det mesta av vardagslivet själva. När socialen kräver ett familjemöte måste äldsta systern Laura hitta någon som kan låtsas vara mamman –  och det blir Hannah (som spelas av Ida).

Med sina framgångar i ryggen väljer Ida numera sina roller noga, och nu lockade både historien och att få arbeta med Mika Gustafson.

– Jag fick direkt en bra känsla för projektet, säger Ida.  

– Jag tycker inte om att definiera Hannah som karaktär. Hon existerar ju bara genom Lauras blick och vi lär känna henne så.  

Blivit mer rädd om sig själv sedan hon blev mamma

Ida Engvoll hade precis fått reda på att hon var gravid när filmen spelades in, så  ”det syns ingenting”.  

Hur var det att bli mamma? Var det som du trodde?

– Både ja och nej. Jag säger som Sara Stridsberg att ”mina barn har öppnat ett fönster mot döden som aldrig kan stängas igen”. 

– Jag har blivit mer rädd om mig själv än jag var innan. 

Hon har också funderat en del kring mammarollen och konstnärskapet. Ramarna kan vara snäva, som om du som konstnär skulle riskera att slukas upp av ett barn.   

– Det är som om moderskärleken är ointressant. Helst ska det inte synas att du fått barn, istället ska du upp och jobba så snabbt som möjligt med en mage lika platt som innan.

Ida blir upprörd över Instagram­konton som premierar just detta.

– Det kanske inte finns något mer ­ointressant i hela världen!   

– Men samtidigt är de som lägger ut sådana bilder också offer för ett sam­hälle där det här premieras… 

Föräldraledig

Ida har redan hunnit spela in en film som Sigge Eklund regisserat ”En del av dig”, med bland andra sångerskan Zara Larsson. Annars är hon föräldraledig och försöker ta vara på tiden, ”hur gör man det egentligen”?

– Det är som du möter dig själv i livet genom ett barn, säger Ida och fortsätter:

– Det är verkligen en fundamental förändring. Du tror att du är samma person år ut och år in, och så på en enda sekund har hela ditt liv förändrats. Det är otroligt.