Alla har rätt att vara sig själv – men så har det inte alltid varit

Sexualitet har intresserat lagstiftare genom alla tider.

Dubbelt hor – sex mellan två personer som var gifta, men inte med varandra – kunde på 1600-talet leda till dödsstraff och fram till 1937 var otrohet förbjudet i lag.

Och så sent som på 1940-talet var de lagar som reglerade sexuella relationer mycket stränga.

• Damfrisörskan Helga Månsson i Stockholm dömdes 1941 till straffarbete i två år och sex månader för fosterfördrivning. Hon hade utfört aborter.
• Folkskolläraren Emanuel Forke i Malåträsk låstes 1942 in på sinnessjukhus eftersom han ansågs lida av ”konstitutionell psykisk abnormitet”, det vill säga homosexualitet.
• Kondomförsäljarna Nils och Karin Adamsson dömdes i början av 1910-talet till fängelse för att de hade gjort reklam för sina produkter.

Abort var förbjudet

Abort har varit förbjudet i Sverige mycket längre. De kvinnor som hade störst anledning att göra sig av med fostret var de ogifta, eftersom de kunde drabbas dubbelt om de fick barn. Att ha sex utanför äktenskapet var förbjudet och mycket skamfullt.

Samtidigt var aborter ofta mycket farliga. Det finns hemska historier om kvinnor som förblött och förgiftats av olika livsfarliga abortmetoder, men det har alltid funnits abortörer som vetat vad som var säkert.

Helga Månsson var en sådan.

När hon greps och häktades i oktober 1941 handlade anklagelsen om att hon ”vanemässigt och för egen vinning” utfört tretton fosterfördrivningar och det hade lett till att en kvinna dog.

Helga erkände och berättade att alltihop hade börjat med att hon hade gjort aborter på sig själv, vid sammanlagt fem tillfällen.

Helga Månsson dömdes till straffarbete

Hon var en känd och ansedd kvinna i kvarteren i Vasastan och när ofrivilligt gravida fick höra att Helga kunde hjälpa sökte de upp henne. I de allra flesta fall gick det bra, kvinnorna blödde någon dag men blev sedan helt återställda, men när en av dem blev svårt sjuk efter ingreppet avslöjades Helga.

Hon hade sagt till sina patienter att de genast måste åka till sjukhus om de fick allvarliga besvär, men den här kvinnan vägrade. Hon tillhörde en högre samhällsklass och klarade inte av att erkänna att hon hade blivit gravid vid en tillfällig förbindelse.

När hennes syster till sist fick i väg henne till sjukhuset berättade hon om aborten, men då var det för sent att rädda hennes liv.
Helga Månsson dömdes till straffarbete i två år och sex månader. Hon satt först på Långholmen och sedan i kvinnofängelset i Växjö.

Hennes kunder, de kvinnor som hon hade hjälpt att göra abort, dömdes också till fängelse, men fick villkorliga domar.

Homosexualitet olagligt fram till 1945

Emanuel Forke var en uppskattad folkskollärare i Malåträsk, Västerbotten. Han hade vid många tillfällen bjudit hem unga män från samhället, gett dem kaffe och mat och visat dem ”naturisttidningar” med bilder på nakna män. Han hade sedan ”utövat otukt” med dem.

Så stod det i den polisanmälan som upprättades efter att två bröder börjat berätta. Båda bröderna hade uppvaktats av läraren.
När polisen gjorde husrannsakan hemma hos Emanuel Forke den 25 november 1941 hittade man nakenbilder på unga män från samhället, och en stor korrespondens med olika homosexuella män runt om i landet. Emanuel och männen hade besökt varandra och haft sex, bevisen var övertygande.

1944 skulle homosexualitet komma att avkriminaliseras, men 1941 var sex med män fortfarande olagligt. Vid rättegången förklarade Emanuel att allt handlade om en tillfällig sinnesförvirring, att alla homosexuella aktiviteter hade börjat efter att han hade legat på sanatorium. I sitt slutanförande sa hans advokat att ”den lungsjukdom som drabbade honom 1931 har haft en nedbrytande effekt på hans psyke.”

Vård på sinnessjukhus för homosexualitet

Det ledde till en sinnesundersökning där man konstaterade att Emanuel Forke led av ”konstitutionell psykisk abnormitet” (homosexualitet), att han tillhörde den mer aggressiva typen samt att han var i behov av vård på sinnessjukhus.

Han transporterades till Umedalens sinnessjukhus i Umeå där han skrevs in den 10 augusti 1942.

Snart förstod Emanuel att sinnessjukhus inte var bättre än fängelse, inte minst sedan överläkaren förklarat för honom att om han inte gick med på att bli kastrerad riskerade han att förbli inlåst 15–20 år.

Nu bytte Emanuel strategi. Han började flirta med sjuksköterskorna, berättade om äventyr med prostituerade och en kvinna, Olga Johansson, skrev ett brev till sjukhuset där hon förklarade att hon minsann haft könsumgänge med Emanuel och att han var ”helt normal när det gäller kvinnor”. Hon tänkte dessutom gifta sig med honom, så fort han slapp ut från sjukhuset.

Kyrkoherden i Malåträsk gick också i god för den populäre magistern, och såg fram emot att få viga Emanuel och Olga.
Det slutade med att Emanuel Forke skrevs ut från sjukhuset, två månader efter att homosexualitet avkriminaliserat.

Om han gifte sig med Olga?

Nej. Men han fick tillbaka jobbet som lärare och stannade några år i Malåträsk innan han flyttade till Stockholm där han enligt folkbokföringen bodde tillsammans med en yngre man.

Sårande av tukt och sedlighet – ny lag drabbade kondomförsäljare

Kondomer har aldrig varit förbjudna i Sverige, varken produktionen eller användandet. Många har ansett dem omoraliska, och länge kopplades preventivmedlen mest till prostitution och allmänt snusk, men de har inte varit ola­gliga.

Ändå dömdes kondomförsäljarna Nils och Karin Adamsson för ”sårande av tukt och sedlighet” i början av 1910-talet.

Egentligen började alltihop med Hinke Bergegren, en frispråkig ungsocialist som ofta och gärna talade om fri sexualitet – och om mäns och kvinnors rätt till preventivmedel.

Hans frispråkighet fick länge passera, men när han lockade stora grupper arbetarkvinnor till ett föredrag i Stockholm i mars 1910 fick sedlighetsivrarna nog och krävde att en ny lag skulle stiftas, om ”sårande av tukt och sedlighet”.

Lagen klubbades igenom snabbt och kallades allmänt för ”Lex Hinke”. Det var den lagen, som fanns kvar till 1938, som drabbade Adamssons vid flera tillfällen.

Nils Adamsson var en förskingringsdömd symaskinsförsäljare som hade startat ett företag för att importera och, främst via postorder, sälja kondomer. När han träffade Karin Hollman, en engagerad socialdemokrat och motståndare till Lex Hinke, började hon arbeta i Nils sjukvårdsaffär vid Tegelbacken i Stockholm, och ljuv musik uppstod.

Broschyren om kondomanvändande gav fängelse

När Nils dömdes i sedlighetsmålet och tvingades tillbringa en månad på Långholmens fängelse skötte Karin affärerna och när verksamheten än en gång polisanmäldes tog Karin på sig ansvaret och satt två månader i fängelse. När hon kom ut gifte paret sig och fick sitt första barn, sonen Sölve.

Vad var det då som hade sårat tukten och sedligheten?

Det var den broschyr som såldes och skickades ut tillsammans med preventivmedlen. Den gavs ut i olika upplagor och hette till exempel ”Lifsglädje och sympati i belysning av könsfrågan”. Den berättade detaljerat hur preventivmedlen skulle användas, och visade i tydliga bilder hur mannens och kvinnans könsorgan såg ut. Det räckte.

Paret Adamssons skrifter åtalades flera gånger för ungefär samma sak, men eftersom det var svårt att bevisa vem som hade producerat de sårande texterna fick man andra personer, utan belastningsregister eller pengar till böter, att ta på sig ansvaret.
Enligt lagen var det också förbjudet att göra reklam för produkterna, och tidningar som tog in annonserna – till exempel en teckning föreställande en stork invirad i en gummisnodd – riskerade åtal.

Nils Adamssons Sjukvårdsaffär växte snabbt och 1950 hade företaget ett femtiotal butiker spridda över hela landet och hundratals preventivmedelsautomater. Men då hade Nils för länge sedan dött och verksamheten drevs framgångsrikt av Karin och sonen Sölve.

Marknadsföringen fick god hjälp av Sölves fru, den omåttligt populära skådespelerskan Sickan Carlsson som åkte runt och invigde butiker. Vid det laget hade snuskstämpeln tvättats bort.