I byn Karlarp, intill Tjörnarpasjön mitt i Skåne, har Pernilla Elmquist hittat en fristad. Här i sin stuga tillåter hon sig att bara vara. Efter ett innehållsrikt yrkesliv, då hon jobbat som allt från fotomodell till journalist och mästerkock är hon numera författare, på gång med sin tredje bok.
– Mitt liv fungerade inte förrän jag gick till botten med det som hände under min uppväxt. Att bo ute på landet, invid en sjö med min man och min katt är ett liv utan stress. Varje natt sover jag tills jag vaknar av mig själv, utan väckarklocka, säger Pernilla med tillfredsställelse i rösten.
De senaste åren har begreppet ”känslomässig försummelse” av barn fått allt mer uppmärksamhet. Forskare har slagit larm om att försummelse är det vanligaste sättet som barn far illa på i hemmet. Enligt en artikel publicerad i Läkartidningen har upp till vart sjätte barn i västvärlden upplevt fysisk eller psykisk försummelse under barndomen.
– Mina föräldrar var närvarande, även om min pappa jobbade mycket. Men de var oförmögna att ta hand om mina känslor. Jag kände mig inte trygg och minns inte mycket av fysisk närhet, säger Pernilla.
LÄS ÄVEN: Fredde Granberg om sin comeback, cancern och sorgen efter dottern: ”Jag tänker på henne än idag”
Pernilla Elmquist
Ålder: 61 år.
Familj: Gift med Jens, två söner på 28 respektive 30 år, katten Jatzy.
Bor: I Karlarp, Skåne.
Gör: Författare.
Föräldrarna kunde inte hantera känslorna
Pernillas pappa, som var journalist, bytte ofta arbetsplats och det innebar för Pernillas del många uppbrott. När hon fyllt 12 år hade hon flyttat inte mindre än åtta gånger. Varje gång hon kom till en ny skola och klass blev det jobbigt. Det var svårt att ta sig in i gemenskapen. Istället blev hon ofta utfryst och mobbad.
– Mamma visste hur jag hade det i skolan, men var oförmögen att hantera det. Istället gjorde hon ibland saker som bara blev pinsamma. Hon bjöd till exempel hem mina klasskamrater på frukt.
Det blev som väl var bättre i skolan efter flytten till Skåne. Men i femte klass hände något som satte djupa spår i Pernilla. Hon hade blivit förtjust i en pojke och känslorna var besvarade. För att bevisa varandra sin kärlek bytte de halsband med varandra. Pernilla fick hans hjärta av glas och hjärtat hängde ständigt i en kedja runt hennes hals.
LÄS ÄVEN: Ludmila Engquist: ”Skulle jag vara älskad om jag inte presterade?”
– Han var min livboj i den nya skolan, men under jullovet omkom han i en bilolycka. Chocken var stor och sorgen ofattbar, men åter igen var mina föräldrar oförmögna att hantera mina känslor. De brydde sig men kunde inte uttrycka det. I min värld tolkade jag det som att händelsen inte var viktig eftersom de inte tog tag i situationen. Resultatet blev att jag förträngde min sorg.
40 år senare drabbar minnet av den första kärleken Pernilla som ett hårt slag i magen. Under alla år hade hon trängt undan den hemska händelsen. Varför var det ingen där hemma som hade stöttat henne igenom sorgen?
– Jag tolkar det som att mina föräldrar inte kunde hantera sina egna känslor heller. De tyckte inte att man skulle rota i det förflutna, utan istället stänga in alla känslor i en säck och slänga iväg den långt bort. Jag hade under hela min uppväxt känt att jag själv befann mig i den där säcken. Allt som var jobbigt fick jag ta hand om själv.
Under uppväxtåren blev Pernillas förfaringssätt att utveckla tentakler, känslospröt, för att läsa av och känna in föräldrarnas kroppsspråk. Hon överlevde, men hon kände sig inte som en hel människa eftersom så många känslor var bortträngda.
Började jobba som modell som 15-åring
Som 15-åring upptäcktes Pernilla av en modellagentur när hon gick på stan i Malmö. Den kända modejournalisten Kerstin Heintz föreslog henne att hon skulle följa med till John Casablancas i New York. Och så blev det.
– Som nyss fyllda 15 år blev jag sedan nerskickad till franska Rivieran till en fotograf som skulle plåta mig där. Han lurade av mig kläderna och fotade mig naken. Senare i livet har förstått att jag blev groomad av honom. När jag förstod att han fotat närbilder på mitt kön lyckades jag ta mig därifrån även om det var tufft.
– Lite senare i livet när jag konfronterade mina föräldrar med hur de hade kunnat låta ett barn åka ensam till Frankrike för att bo en vecka hos en gubbe på 40 år, blev svaret att det hade blivit bråk om jag inte hade fått resa.
Inte förrän Me too-rörelsen briserade år 2017 kunde Pernilla plocka fram den otäcka händelsen ur minnet.
Men nu tillbaka till 16-åriga Pernilla som just satt sig på ett flyg till Elite Models i New York för att starta en karriär i modellbranschen. I elva år jobbade Pernilla som fotomodell i New York, Paris, Milano – ja, hela världen låg för hennes fötter.
LÄS ÄVEN: Till sist fick Lisa träffa sin amerikanske halvbror: ”Michael var den saknade länken”
Pernilla medverkade i Sveriges Mästerkock
1989 tog det stopp. Då drabbades Pernilla av sin första panikattack och utan att ha något namn på det som hände henne har hon i efterhand insett att hon hade drabbats av en utmattningsdepression. Det var dags för omskolning.
– Först gick jag Skurups folkhögskola, informationslinjen, eftersom jag alltid hade gillat att skriva. Men just då var jag en analfabet som inte kunde stava på svenska efter alla år utomlands. Därefter blev det Poppius journalistskola i Stockholm och jag började sedan jobba som frilansjournalist och så blev jag ihop med pappan till mina två barn.
De två hade tidigare varit tillsammans under sex år som riktigt unga. Efter att det hade varit slut i åtta år möttes de igen och nu var kärleken på allvar. Han, som var rockstjärna i USA, flyttade med Pernilla ut på landet till byn Anderslöv i Skåne.
Efter några år blev det skilsmässa och Pernilla mötte en ny man. År 2010 dog hennes mamma efter en kort tids sjukdom. Det var en jobbig tid känslomässigt och mitt i alltihop sökte Pernilla till TV4:s program Sveriges mästerkock. Och blev antagen.
– Mat har alltid varit min stora hobby. Både min mamma och mormor var riktiga matlagerskor. När jag läser ett recept kan jag känna smaken på tungan. På något sätt har jag ett utmärkt smakgehör. Jag kom sexa i tävlingen och det gav mersmak.
Drabbades av bröstcancer
Snart hade Pernilla och hennes man Jens köpt en food truck. Sådana var nya i Sverige då och det fanns utrymme för att få vara kreativ och innovativ inom området matlagning. Pernilla bestämde sig för att utveckla konceptet.
2015 fick de tillstånd att sälja högkvalitativ mat på gatan, men då drabbades Pernilla av bröstcancer. Det blev operation och hennes ena bröst opererades bort.
– Jag kunde inte jobba på två månader, men trots det vann vi år 2016 SM i food truck bland 28 truckar och ett år senare var jag och Jens, som egentligen jobbar inom reklambranschen, nordiska mästare.
LÄS ÄVEN: Susanne miste sina döttrar i tsunamin: ”Jag gör det bästa av mitt liv för att hedra dem”
Pernilla berättar i rasande fart. Det är lätt att förstå att hon är en driven person som älskar äventyr. Själv menar hon att det ofta handlar om prestationskrav för att duga som människa och att allt hänger ihop med hennes barndom och den försummelse hon utsattes för under hela sin uppväxt.
– Jag har sällan kunnat känna att jag är värd någonting, men under pandemin fick jag äntligen tid att djupdyka i mitt inre. Det har varit tufft men med hjälp av terapi och att skriva om mitt liv har jag blivit en hel människa till sist.
Har bearbetat relationerna till föräldrarna
För två år sedan sålde Pernilla och Jens sin lägenhet i Malmö och flyttade ut till sin sommarstuga på landet i den lilla byn Tjörnarp. Det tog sex år att skriva boken Hel och ren, som kom ut 2023, men den var nödvändig för att göra henne till den hon är idag, en människa som tillåter sig att vara som hon är och att trivas med det.
– Jag promenerar, gör yoga och mediterar när det behövs. Ofta somnar jag till en meditation. Jag säger nej till att umgås med dem som jag inte mår bra av att möta. Gamla relationer som jag inte trivs i kan jag numera avstå ifrån och istället umgås med människor jag gillar.
Båda Pernillas föräldrar är bortgångna och hon har bearbetat relationerna till dem i en djupgående terapi. Idag har hon en större förståelse för vad hennes föräldrar bar med sig från sina egna barndomar.
Hos terapeuten har hon fått reda ut vilka känslor hon har burit på, hon har fått beskriva dem och hon har ibland upplevt tomhet.
– Min ilska som jag burit på sedan jag blev vuxen är borta sedan några år tillbaka. Det är väldigt skönt. Jag har tagit mig igenom känslor av skuld och skam och upplevelsen av att jag inte var värd att lyssnas på. Jag är i en helandeprocess och såren håller på att läka, men ärren kommer alltid finns kvar.
LÄS ÄVEN: Britt fick adhd-diagnos i 60-årsåldern: ”Jag fick äntligen veta varför jag är som jag är”
Vad är känslomässig försummelse?
- Att ofta bli lämnad ensam.
- Att bli ignorerad av sina vårdnadshavare.
- Att inte få tröst när man är ledsen.
- Att den vuxne inte har tid eller ork för att stötta.
- Att inte få höra att man är älskad och uppskattad.
- Att inte bli kramad.
- Att ett syskon får mer uppmärksamhet och ett av barnen glöms bort.
- Att den vuxne inte kan ta hand om sig själv, barnet får ta allt ansvar själv.
Källa: drjonicewebb.com
