Till sist fick Lisa träffa sin amerikanske halvbror: ”Michael var den saknade länken”

Lisa Christensen och Michael McKinnon växte upp som ensambarn på varsin sida av Atlanten.

I flera decennier kände de till att det fanns ett halvsyskon i en annan del av världen, men det var först sommaren 2023 som de till slut fick kontakt med varandra. Deras gemensamma pappa Robert McKinnon träffade Lisas mamma Eva när hon 1975 arbetade som au pair i hans hemstad New York.

– Mamma var bara 18 år medan vår pappa var 28. De var tillsammans ett tag, men efter att mamma blivit gravid återvände hon till Sverige. Mina föräldrar fortsatte att hålla kontakten brevledes, så min far visste om att han skulle bli pappa, säger Lise.

– Efter min födelse skrev min mamma till honom och berättade att jag hade kommit till världen, men eftersom min far hade tappat bort vår adress kunde han inte svara. När jag var två och halvt år skickade han ett brev genom den svenska ambassaden. Då min mamma väl svarade på brevet hade min far hunnit flytta, så därför returnerades brevet till avsändaren.

Läs även: Kerstin kände att något inte stämde i familjen: ”Plötsligt hade jag 11 halvsyskon”

Lisa hade ingen kontakt med pappan

Den bristfälliga korrespondensen fick till följd att Lisa under barndomen inte visste mycket mer om sin pappa än att han bodde på Manhattan och skrev låtar. De få fotografier hon hade av honom skvallrade om att det var från hans centralamerikanska sida som hon hade ärvt sina mörka färger.

Under hela sin uppväxt fick hon ständigt frågor om sitt ­etniska ursprung.

– Jag visste aldrig riktigt vad jag skulle svara. Ifall jag berättade att min far bodde i New York ledde det till jobbiga följdfrågor om huruvida jag brukade åka och hälsa på honom. På grund av alla frågor kunde jag aldrig dölja min smärtsamma historia.

Försökte träffa pappan i New York

När underhållsbidraget uteblev började svenska myndigheter leta efter Robert. 1992 lyckades de lokalisera honom. I samma veva ringde telefonen hemma hos 16-åriga Lisa i Stockholm. För allra första gången fick hon höra sin pappas röst.

– Han sa att han hade letat efter mig och berättade också att jag hade en lillebror. Till sommaren skulle han köpa mig en flygbiljett så att jag kunde komma och hälsa på i New York, lovade han. Jag blev överlycklig och berättade för alla mina vänner att jag skulle besöka min far under sommarlovet.

– Men sommaren kom och gick utan att jag hörde något ifrån honom. Senare kontaktade han mig och förklarade sin radiotystnad med att hans mamma hade varit sjuk. Samma sak upprepades vid flera tillfällen – att han försvann och var oanträffbar. Jag kände det som att jag blev övergiven gång på gång.

När Lisa som 19-åring befann sig i New York passade hon på att uppsöka byggnaden där hennes pappa bodde.

– Tyvärr var han inte hemma. Via portvakten lämnade jag ett meddelande om att jag hade varit där och sökt honom. Några dagar senare ringde han upp mig, men vid det laget var jag tillbaka i Sverige så det blev aldrig att vi träffades.

Dök upp oanmäld

Ett par år senare gjorde Lisas mormor ett oannonserat besök hos Robert i samband med en vistelse i New York, vilket fick motsatt effekt än avsett.

– Min far ringde mig och var rosenrasande över att mormor oanmäld hade dykt upp hemma hos honom. Jag försökte förklara att jag hade sagt åt henne att ringa innan. Jag berättade också att jag var oerhört sorgsen eftersom min morfar precis hade dött. Men min far tog ingen notis om det utan fortsatte att skälla på mig. Då kände jag att jag hade fått nog.

Fyra år passerade utan att Lisa hade någon som helst kontakt med Robert. Så hade det kanske fortsatt om inte terrordåden i New York hade inträffat i september 2001.

Läs även: Kersti var 5 år när hon fick veta sanningen om mamman: “Mitt livs trauma”

Lisas bror Michael var tio år när hans hemkvarter på Manhattan drabbades av katastrofen.

Fortfarande har han klara minnesbilder av hur skolbyggnaden han befann sig i skälvde till när det andra kapade planet på låg höjd flög mot det södra tvillingtornet några kilometer därifrån.

– Pappa kom och hämtade mig i skolan den dagen. Efter en karriär som låtskrivare hade han sadlat om till florist. Runt två och en halv timme före terrorattentaten var han vid World Trade Center. Han hade hand om blomsterarrangemangen på två hotell i området.

– Det ena hotellet totalförstördes vid dåden. Varje dag i flera månader efteråt såg vi röken från de raserade tornen och kände lukten av de döda kropparna som fortfarande brann.

Lisa gav upp försöken till att skapa kontakt

När Lisa hörde talas om förödelsen i New York gick hennes tankar direkt till pappa Robert. I chock lämnade hon sin universitetsföreläsning och begav sig hem för att ringa honom. Efter flera misslyckade försök fick hon honom till sist på tråden.

– Han talade om för mig att han från sin lägenhet på 44:e våningen hade sett hur det andra planet kraschade in i Word Trade Center. Senare under samtalet sa han något som verkligen fastnade hos mig: ”Vi borde ha kontakt, du är ju ändå min sons syster.” Hans ord gjorde mig obeskrivligt sårad. Jag visste att han hade en son som han älskade, men det kändes som att han inte ville ta i mig tång.

Läs även: Roland dna-testade sig för skojs skull – fann 11 halvsyskon

Lisa ursäktade Roberts beteende med att han kanske var ansatt av skuldkänslor. Efter telefonsamtalet skrev hon ett mejl till honom där hon klargjorde att hon inte ville ha pengar eller något annat av honom utan enbart var intresserad av att lära känna sin far. När hon inte fick något svar bestämde hon sig för att lämna det förflutna bakom sig och gå vidare och bilda sin egen familj.

Då hon under en period var bosatt i London träffade Lisa sin danske man Jakob. Tillsammans fick de tre barn. Trots den stora familjelyckan gjorde sig tankarna på pappan i USA emellanåt sig påminda hos Lisa.

– Jag visste att min far drev en blomsteraffär på Manhattan. När barnen var små föreslog min man att vi skulle boka biljetter till New York och överraska honom med ett besök i butiken. Men jag vågade inte göra det. Jag ville inte riskera att mina barn skulle bli avvisade av honom på samma sätt som jag själv hade blivit.

Fann pappans minnessida

Åren gick och med tiden realiserade Lisa sin livslånga författardröm. Terrorattentaten och pappans svidande ord om att de borde hålla kontakten, eftersom hon var hans sons syster, blev grundstommen till hennes andra roman Sista säkra som liksom hennes andra böcker har starka beröringspunkter med Lisas eget liv.

När hon förra sommaren var i färd med att färdigställa uppföljaren ringde hennes mamma och talade om att hon hade gjort en Googlesökning på Robert, vilket resulterat i att hon fått upp en minnessida tillägnad honom.

Det visade sig att han ett år tidigare hade dött i sviterna av en ovanlig cancerform som sannolikt härrörde från luftföroreningarna han exponerades för i samband med 11 september-dåden. Lisa tvingades inse att det där mötet med fadern som hon hade drömt om ända sedan hon var liten flicka aldrig skulle äga rum.

Läs även: Ingrid och Svetlana blev brevvänner på 80-talet: ”Idag är vi som systrar”

– Allting kändes så slutgiltigt. Jag kände mig inte bara ledsen över allt som jag själv hade missat utan också allt som min far hade gått miste om. Han visste inte ens om att han var morfar. När jag läste minnestexten om honom, där jag själv förstås inte var nämnd, blev det så uppenbart att jag aldrig hade varit en del av hans liv.

Tårögd tittade Lisa på videon med stillbilder ur Roberts liv som fanns utlagd på minnessidan. Om och om igen återkom ömsinta foton på honom tillsammans med sonen Michael. Bilderna var ingen illusion. Michael bekräftar att de återspeglar hans och faderns nära relation.

– Pappa var oerhört kärleksfull, omtänksam och generös, inte bara mot mig utan även mot andra. När jag var barn gick han under smeknamnet ”borgmästaren på 43:e gatan” eftersom han var så vänlig mot alla i grannskapet och gav bort blommor och annat till höger och vänster. Fast uppenbarligen var han en komplicerad person. Som yngre hade han ett häftigt temperament, men med åren mjuknade han.

Michael fick veta sanningen av en slump

Robert föddes i Belize som på den tiden var en brittisk koloni och kallades för Brittiska Honduras.

– Han växte upp i extrem fattigdom med en ensamstående mamma. Tydligen hade han en förfärlig pappa. Mamman tog ut sin förbittring gentemot fadern på pappa och hans bror. Vid tolv års ålder försökte pappa bli bortadopterad. Han kom till ett tyskt par i Ohio, men på grund av all rasism som florerade på den tiden var det inte socialt accepterat att ett vitt par hade ett barn med en annan hudfärg. Så efter några månader bestämde sig pappa för att återvända till Belize, berättar Michael.

18 år gammal emigrerade Robert till New York. Fem år efter Lisas födelse träffade han Michaels mamma Paula som han levde med fram till sin död.

Av en ren slump fick Michael nys om sin halvsyster.

– När jag var 8–9 år rotade jag igenom pappas skrivbord. Då hittade jag brev som Lisa hade skrivit till honom. Jag blev så konfunderad när jag läste dem. Breven var undertecknade ”din dotter Lisa”. Jag gick med dem till min mamma för att få en förklaring, men hon ville inte bli involverad utan bad mig att i stället prata med pappa. Pappa sa att han hade haft en kortvarig relation med en svensk kvinna som eventuellt hade resulterat i att han hade en dotter i Sverige.

Läs även: Charlotte fick sin makes barn efter hans död: ”Sam lever vidare i vår son”

När Michael blev vuxen började han mer aktivt fundera på systern som han kanske hade.

– Så här i efterhand ångrar jag att jag inte frågade pappa mer om det hela medan han levde. I bakhuvudet hade jag alltid en tanke om att jag ville höra av mig till Lisa.

Nu blev det i stället Lisa som tog första steget till en kontakt mellan syskonen.

– När jag såg Michael i videon på vår pappas minnessida kände jag att det värsta redan hade hänt. Så vad hade jag egentligen att förlora på att uppsöka Michael? Medan jag fortfarande hade modet i behåll skrev jag ett meddelande till hans mamma Paula som jag hade hittat på Facebook.

Kände omedelbar samhörighet

Så snart Michael fick veta att hans syster sökte efter honom slängde han sig på telefonen. Det första telefonsamtalet varade i nästan en timme.

Häpna upptäckte Lisa och Michael att de hade gjort exakt samma yrkesval. Båda arbetade som marknadskommunikatörer inom utbildningsväsendet. När de i våras befann sig i Madrid vid samma tidpunkt bestämde de sig för att träffas. Genast kunde Michael konstatera att det inte rådde något tvivel om släktskapet.

– Jag blev helt chockad när jag fick se Lisas händer. De var kopior av vår fars händer. Dessutom påminner Lisas ansikte mycket om pappas. Hon är avsevärt mer lik honom än vad jag är.

Läs även: Lars vågade skaffa valp efter 80: ”Någon jag kan krama om och prata med”

Syskonen kände en omedelbar samhörighet. När vi träffar dem har de sammanstrålat för andra gången. Michael är på besök hos Lisas och hennes familj på deras lantställe i Stockholms skärgård. Tillsammans försöker de lägga pusslet kring pappan som de genom varandra har fått möta nya sidor av.

Lika tufft som det är för Lisa att berätta om sina negativa erfarenheter av kontakten med fadern är det för Michael att behöva konfronteras med de mindre smickrande dragen i sin pappas personlighet.

– Det verkar som om pappa till en början ville ha en relation med Lisa. Jag har svårt att få grepp om vad som förändrades på vägen – om det var min ankomst eller något annat. Det är så synd att pappa och Lisa aldrig fick ha varandra i sina liv. Pappa hade säkert också önskat att saker och ting hade blivit annorlunda. Efter att ha träffat Lisa och hennes familj är jag övertygad om att han hade älskat dem allihop.

Vill besöka pappans födelseland

För Lisa har mötet med Michael inneburit en vändpunkt. Inte nog med att hon har berikats med en bror, efter alla år har också hennes föreställning om att hon var obetydlig för sin pappa blivit mer nyanserad.

– Michaels mamma berättade att när hon träffade min pappa hade han bebisbilder av mig i sin plånbok. Han måste ha gått omkring med dem i fem år. Jag blev alldeles varm i hjärtat när jag fick reda på det, liksom när jag fick veta att han försökte få kontakt med mig när jag var liten.

Läs även: Tonårskärleken blossade upp efter 30 år – äkta makarna bor på varsin sida Atlanten

– Jag fick aldrig en avslutande försoning med min far, men genom mina böcker försonades jag med min livshistoria. Och genom min bror har jag nu fått en början på något nytt. Att träffa Michael och få veta mer om min far har varit den sista saknade länken som slutit cirkeln.

Nu när de äntligen har funnit sitt förlorade syskon tänker Lisa och Michael hålla hårt i varandra. Framöver vill Michael såväl visa Lisa runt i sin hemstad New York som i familjens semestertrakter i Massachusetts där deras pappa ligger begravd.

– Och så tänker jag att det vore så symboliskt och vackert om vi kunde besöka pappas födelseland Belize tillsammans, tillägger han.

Lisa är givetvis med på noterna.

– Det skulle betyda mycket för mig att, med Michael som guide, få gå i vår fars fotspår och besöka hans grav.