Maria Sur om flykten från Ukraina: ”Skräcken lyste”

Det har gått ett år sedan jag träffade Maria Sur sist. Då hade hon bott i Sverige i nästan ett år och skulle just vara med i Melodifestivalen. Hennes nummer blev en succé som skulle leda till en almanacka fulltecknad med gig och inte minst fick hon vara med i sommarens Diggiloo, en dröm för många svenska artister. Och nu när vi åter ses har hon just repat in sitt nummer inför Melodifestivalen 2024.

– Åh, jag känner mig tacksam som får göra den här ­resan igen. Det är ett otroligt roligt nummer, en låt i högt tempo med lite klubbkänsla, säger Maria säger att om förra årets låt Never give up var ett slags presentation av vem hon är och att den på något vis speglade lite av hennes historia, så får hon med årets låt When I’m gone visa upp sig från sin mer artistiska sida.

– Den här låten är helt olik den förra och jag har själv varit med och skrivit den. Jag är verkligen superexalterad. Det är så roligt att vara med i Mello ännu en gång, säger Maria.

Hennes låt är med i andra deltävlingen och hon tror att det blir tuff konkurrens. Hon känner till artisterna Dotter, Liamoo, Danny och Marcus & Martinus, men i övrigt är det många som för henne är okända.

Medverkade i ukrainska X-factor

Maria är uppvuxen i staden Zaporizjzja i Ukraina och ­beskriver sin familj som helt omusikalisk. Hon skrattar när jag frågar om det är någon mer i hennes familj som sjunger eller håller på med musik. Intresset uppstod då hennes mamma en gång tog med henne på en konsert.

– Jag var åtta år och framme på scenen såg jag tjejer som var ett par år äldre än mig som dansade och sjöng. Jag minns starkt att det var just från den stunden som jag bestämde mig för att vilja hålla på med musik.

Båda Marias föräldrar tog hennes drömmar på stort allvar och har sedan dess stöttat sin dotter i tanken att kunna bli precis vad man vill bara man jobbar hårt. Som 11-åring började hon på musikskola och hennes föräldrar skjutsade Maria på olika konserter och uppträdanden men också till auditions och tv-shower.

– Jag drömde redan då om att bli artist och tävlade i tv-programmet X-factor, som egentligen är för vuxna men jag fick vara med där när jag endast var 14 år. Den där typen av tv-program blev en bra träning och öppning in i musikvärlden, inte minst för scenvanans skull.

Maria var mitt uppe i inspelningen av den ukrainska versionen av The voice när ­kriget bröt ut.

– På grund av covid-pandemin så hade vi distansundervisning. Jag kommer ihåg alla klasskompisars reaktioner i dataskärmen när vår lärare berättade om situationen i landet.

Maria Surs pappa är kvar i Ukraina

Det var tufft för ett år sedan att prata om den här tiden men kanske ännu tuffare nu. Ingen kunde ana att situationen skulle vara som den är än idag. Maria får kämpa för att hålla tillbaka tårarna när hon tänker tillbaka på alla hennes klasskompisar som satt där framför henne, tysta utan ansiktsuttryck. Bara chockade.

– Vi var helt oförberedda på krig och tänkte att vårt land, precis som Sverige, är som vilket land som helst. Man tänker inte att man en dag ska vakna upp i ett land som är i krig.

– Sirenerna tjöt konstant. Vi hade inget skyddsrum i vår källare för vi bodde i en lägenhet på våning nio och träffas ett höghus som vårt av en bomb jämnas det med marken. Det mest säkra för oss var därför att ta oss till skyddsrum i offentliga byggnader som bibliotek eller sjukhus.

Avskedet, när hon och hennes mamma skulle ta tåget och tvingades fly från sitt hemland och Marias pappa, är en minne som aldrig kommer att lämna Maria.

– Tågstationen var full av desperata människor. Skräcken lyste i deras ögon och många grät. Överallt stod ­familjer och kramades, säger Maria och torkar bort tårarna.

Hon saknar sin pappa, sina vänner som blivit kvar och hon saknar flera av Ukrainas orter och natursköna platser. Alla män var tvungna att stanna kvar och försvara sitt land efter den ryska invasionen och att lämna sin pappa var såklart oerhört tufft.

Marias pappa har sagt att han vill vara med och kriga för att försvara sitt land men det vill inte Maria och hennes mamma.

– Vi vill ha kvar pappa och vi vill bli en hel familj igen. Du vet, pappa och jag har alltid varit sådär supertajta. Jag var pappas flicka …

Maria säger att hon vuxit fort sedan kriget utbröt. Hon är idag medveten om att allt kan gå förlorat från en dag till en annan.

Sarah Dawn Finer blev en mentor

Maria och hennes mammas flykt gick först till Polen där de hade en släkting. De trodde aldrig att kriget skulle pågå så länge utan trodde att de snart skulle kunna återvända. Så blev det inte.

– Mammas kusin här i Sverige hörde av sig och sa att vi var välkomna till henne, säger Maria.

När de anlände hade hon och hennes mamma endast en resväska. Hon berättar också att tågen var så fulla av alla kvinnor och barn som var på flykt att de fick ligga tätt intill varandra i vagnarna.

Den första tiden flyttade Maria och hennes mamma runt en del men därefter hamnade de i en lägenhet på Södermalm i Stockholm där de fortfarande bor.

Trots sorgen och rädslan för situationen i hennes hemland fanns drivkraften inom Maria kvar. Passionen för musiken hade inte försvunnit. Redan tidigt i det nya landet hörde Maria av sig via Instagram till några av Sveriges främsta artister.

– Det var en som svarade, Sarah Dawn Finer. Till en början hade vi kontakt via sociala medier och hon blev ett slags mentor för mig.

Sarah tipsade arrangörerna för en stor insamlingsgala i Aviici Arena om den begåvade artisten från Ukraina. De kollade några klipp av Maria på Youtube, såg hennes talang och beslöt sig för att fråga henne om hon ville vara en av de medverkande.

– Den stunden är verkligen ett minne för livet. Och till Sarah känner jag evig tacksamhet – hon öppnade dörren till musikvärlden för mig här i Sverige. Men nu vet Sarah att jag är i goda händer och har egna vingar att flyga med, ­säger Maria.

Maria Sur om kärleken till musiken

Resten är historia. Maria har varit med i flera morgonsoffor på tv, de största musikprogrammen och ställer även upp ideellt. För inte så länge sedan hade man en insamling för Ukraina och ställde till med en stor fest i Centrumkyrkan i Sundbyberg.

– Jag fick komma dit och uppträda. Det var fantastiskt och hela kyrkan sjöng ukrainska låtar, säger Maria.

Året som gått har varit känslomässigt omtumlande för Maria.

– Det är två sidor. Jag har känt så mycket sorg över den mörka situationen som råder i världen. Samtidigt har jag känt mig så lycklig och glad över allt jag får vara med om rent yrkesmässigt.

De ledsamma känslorna behöver inte utesluta de lyckliga men Maria är rädd att enbart förknippas med kriget.

– Jag vill inte bli ett offer, säger hon.

Musiken är det som bär henne genom alla känslor. Den hjälper henne att sätta ord på allt det sorgliga som sker, men också allt det roliga.

– Musiken har varit min identitet så länge jag kan minnas och jag har aldrig haft några andra yrkesdrömmar, ingen plan B, vilket gör att det som händer just nu är än mer fantastiskt

Om vi får drömma fritt och tänker att det skulle bli fred idag, skulle du återvända till Ukraina då?
– Klart jag skulle åka dit men idag känns det inte lika självklart att jag skulle bosätta mig där på heltid. Jag har skapat min karriär här i Sverige nu och det jag drömmer om är en framtid i fred där jag kan känna mig fri att pendla mellan länderna.

Vad gör dig rädd?
– Att jag ska förlora någon jag älskar.

Vad drömmer du om?
– Jag drömmer om att leva i fred och att min familj ska återförenas. Jag drömmer även om att få känna mig lycklig och att bli en världsartist. En sak till, jag har varit i många av Sveriges städer men inte Malmö så det är en stad jag gärna vill uppleva. Men för att komma dit måste jag kanske vinna Melodifestivalen, haha!