Erik Søndergaard har alltid vetat att han blev bortadopterad som nyfödd. Det var ingen hemlighet. Men i tonåren vaknade han en morgon med en ny känsla:
– Jag hade aldrig känt så tidigare, men plötsligt var jag så ledsen över att jag inte hade någon storebror.
Idag vet han att det handlade om något mer än en tonårspojkes flyktiga önskan att ha en storebror. Men han hade aldrig kunnat drömma om att han skulle hitta en ny och dessutom väldigt stor familj då han började sina efterforskningar.
LÄS ÄVEN: Ensambarnet Stefan fann sina syskon efter dna-test: ”Plötsligt har jag en stor familj”
Erik fick redan 1999 reda på att hans biologiske far, som också hette Erik, hade flyttat till Sverige och svenska myndigheter kunde konstatera att han tyvärr var avliden, så det spåret var ”kallt”. Då kontaktade Erik de danska myndigheterna, som bland annat uppgav att hans mor hade lämnat Danmark 1960, flyttat till Kanada och aldrig återvänt.
– Sedan hittade jag en kanadensisk annonssida där jag satte in en annons om att jag sökte efter ättlingar till Annalise Møller från Danmark. Men jag fick inga svar, säger han.
Mamman blev djupt olycklig
Vad Erik inte visste var att det fanns en man i Kanada som kände Annalises ättlingar mer än väl. Jan var själv son till Annalise. Inte nog med det, Annalise levde fortfarande och mådde bra.
– Jan hade visat annonsen för vår mamma i Kanada, men hon hade blivit djupt olycklig och bett sin son att aldrig berätta för någon att jag existerade.
Erik hade samtidigt tät brevkontakt med den danska kyrkan i Toronto samt andra organisationer och bad dem om hjälp att hitta modern, men ingen kunde hjälpa honom. Tanken på att leta efter en familj med namnet Miller istället för Møller hade inte slagit honom.
LÄS ÄVEN: Monicas biologiska föräldrar var cirkusartister: ”Jag skulle få ärva miljoner”
Som tur var hade Jans dotter, Janice, hört talas om annonsen och plötsligt dök det upp ett meddelande till Erik hemma i Danmark.
”Hello, I think you are my uncle”, stod det. Det gick snabbt upp för Erik att det faktiskt var hans brorsdotter som skrev och hon kunde berätta att ”farmor”, som hon kallade henne, fortfarande levde. På så vis fick Erik också reda på att han hade en storebror, René.
– Jag skrev ett försiktigt mejl till honom och han blev glad att höra att han hade fått en till bror.
Hade inte ens råd med en illegal abort
René hade redan två bröder, men det skulle visa sig att alla fyra pojkarna – René, Erik, Jan och Tommy – dessutom var helsyskon.
– Det kom fram att min mamma hade fått fyra söner med samme man, varav jag var nummer två och den ende som blivit bortadopterad, berättar Erik om den tragiska historia som utspelade sig i Köpenhamn på 1940-talet.
Annalise hade varit utblottad och gift med en man som hon inte alltid kunde lita på. Han försvann ofta under längre perioder och hon visste aldrig om han satt i fängelse eller bara var ute på äventyr. Under tiden satt Annalise ensam i en enrumslägenhet med dass på gården i stadsdelen Christianshavn i Köpenhamn. Hon levde på att städa trappor.
LÄS ÄVEN: Maria stals från sina biologiska föräldrar och bortadopterades: ”De krävde att få tillbaka mig”
René föddes i januari 1946 och när Annalise skulle föda pojke nummer två, exakt ett år senare och några dagar före sin egen 20-årsdag, fick hon själv ta spårvagnen ner till BB med René på armen för att föda Erik – pojkarnas far var spårlöst försvunnen.
Annalise var så fattig att hon hade suttit ensam i sin lägenhet den julen med ett spädbarn i famnen och ett barn i magen och hade sålt en klocka för att ha råd med potatis och mjölk till julmiddagen. Det var därför hon adopterade bort Erik.
– Det var en barmhärtighetsgärning att hon gav bort mig. Min mamma var så fattig att hon inte ens hade råd med en illegal abort, säger Erik.
Välkomnades in i en varm familj
Eftersom René var glad över att ha fått en extra lillebror banade han även väg för en kontakt mellan Erik och deras mamma i februari 2015.
– Jag skrev ett väldigt försiktigt mejl till henne om att jag inte menade något illa utan bara ville tacka henne för att hon gav mig livet och kanske fråga henne varför hon hade gett bort mig. Hon svarade med ett ”Välkommen tillbaka till familjen” och då kände jag mig accepterad.
I maj 2015 korsade Erik Atlanten för att hälsa på sin nyfunna familj.
– De var så snälla att de till och med betalade min flygbiljett eftersom jag ju bara är en fattig pensionär, säger Erik.
När han landade stod René och Jan på flygplatsen för att ta emot honom.
LÄS ÄVEN: Kickie fick veta sanningen efter 55 år: ”Jussi Björling var min pappa”
– Vi var nog alla ganska nervösa, men Jan kände igen mig direkt.
Kort därpå träffade Erik även Annalise, som då var 87 år gammal.
– Jag gick in i huset och där var hon och sa på klingande danska: ”Goddag, du kan ställa skorna där borta.” Det var som om jag bara hade varit ute och köpt bröd. Hon är, liksom jag, en väldigt pragmatisk person, säger Erik med ett leende.
Det visade sig att han kommit in i en varm familj där det var nära till skratt och snart samlades alla runt den återfunne brodern och pratade på en blandning av danska och engelska. Det visade sig även att Erik och hans bröder hade ett gemensamt intresse i musiken och att de alla spelar instrument.
Pratar i telefon varannan vecka
Annalise hade gift om sig redan innan hon lämnade Danmark. Hon och hennes nye man Vagn hade emigrerat tillsammans med hennes tre söner, och väl i Kanada hade de grundat den ena chokladfabriken efter den andra och med tiden sålt dem vidare med stor vinst.
– Alla mina bröder har arbetat på familjens fabriker och idag kör de Rolls-Royce, äter hummer och bor i stora hus, säger Erik, som växte upp hos sina adoptivföräldrar i ett medelklasshem i efterkrigstidens Danmark där man fick vrida och vända på varenda krona.
Sedan sist har Erik träffat sin kanadensiska familj en gång till då Annalise bjöd hela familjen, inklusive Erik, till Florida för en semester. Idag är hon 95 år gammal och helt klar i huvudet och hon och Erik talas vid på telefon ungefär varannan vecka. Men de pratar inte mycket om det förflutna.
LÄS ÄVEN: Patric adopterade Adrian på egen hand: ”Vi blev pappa och son direkt”
– Det är ganska speciellt att ge bort sitt barn och hon höll det hemligt under så många år. Men jag tror faktiskt att det föll en sten från hennes hjärta när hon fick veta att jag lever och har det bra.
Och det är Erik i ett nötskal.
– Ja, jag har tänkt på hur annorlunda mitt liv hade sett ut om jag hade följt med, over there. Då hade jag inte varit en fattig pensionär utan en rik pensionär, säger han och skrattar hjärtligt.
Erik Søndergaard
Ålder: 76 år.
Familj: Frånskild, fyra barn.
Bor: I Albertslund i Danmark.
Gör: Pensionerad lärare.
Fotnot: Eriks pappa Erik Jens Gunnar Rasmusson (Rasmussen innan han flyttade till Sverige) levde 1917–1997 och bodde först i Helsingborg, sedan i Östra Ljungby. Han var utbildad kopparsmed. Erik söker fortfarande kontakt med eventuella släktingar i Sverige. Han kan kontaktas via Hemmets Journal.
Översättning: Weronica Andersson
