Kurbitsmålaren Slotts Barbro gjorde succé i Paris: ”Jag hämtades i limousin”

Barbro Slott, 80, står på trappan till sin ateljé och tar emot genom att på sjungande dalmål citera en dikt av poeten och skådespelaren Rune Lindström som älskade gamla dalmålningar:

”Jag är en enkel målargesäll, en olärd man.
Det kvittar vad jag heter.
Men du har bett mig komma hit ikväll
och måla krus på dina salstapeter.
Så när du sitter i din höga stol
och ser mig stå där med min pyts i näven
och röra färg av rök och vitriol
jag målar himmelriket över spindelväven.
Så må du därför vara allvarsam
och uti saktmod knäppa dina händer
och uti stum betraktan träda fram
och titta in i himmelrikets länder”

Leende öppnar hon den vackert dekorerade lilla trädörren och säger:

– Med de orden är ni välkomna in i min ateljé, mitt himmelrike.

Och det är som att kliva in i en annan värld, ateljén som är inrymd i det före detta stallet på Fjärdsmansgården i byn Fjäkelmyra vid Dalälvens strand, några kilometer utanför Borlänge.

Det tar en stund att insupa allt, för det finns mycket att titta på. Moraklockor, dalaskåp, dörrar, träskyltar, travar av hopvikta linne­dukar, burkar proppfyllda med penslar … Och, förstås, kurbitsmålningar på längden och tvären.

Därför kallas hon Slotts Barbro

Kurbitsmålning är en sorts allmogekonst som uppstod i Dalarna i trakterna runt sjön Siljan omkring 1780. Det är en särskild dekorationsform där mönstret består av prunkande fantasiblommor med stora bladknippen. Blommornas beståndsdelar bildar sirliga strukturer och arrangeras ofta symmetriskt.

En förenklad variant av kurbits, så kallad krusning, hittar man på den klassiska dalahästen.

Barbro Slott är känd under namnet Slotts Barbro. Enligt dalatradition kallas man sitt gårdsnamn före förnamnet och på slutet av 1800-talet tog många det som efternamn. Barbros farfar, Slotts Anders Andersson, blev då Anders Slott.

Barbro själv är uppvuxen i bygden, i Stora Tuna, och har ända sedan barnsben varit intresserad av allt som är gammalt.

– När andra barn lekte med dockor gick jag upp på farmors och farfars vind och rotade efter gamla ting och frågade var de kom ifrån och vad man gjorde med dem.

Fascinationen för det gamla följde med henne upp i vuxen ålder. 1972 började hon som lärling hos olika dalmålare. Det skulle bli totalt tolv lärlingsår hos målerikonservatorer, målarmästare och bygdemålare innan Barbro helt ställde sig på egna ben 1985, då hon började arbeta i egen ateljé.

– Jag jobbar med målerikonservering och restaurering av dalamöbler från 1700- och 1800-talet och gamla dalmålningar. Allt återställs på tidsenligt vis och jag använder de gamla måleriteknikerna för att göra restaureringen så varsam som möjligt.

Alla kurbitsmålare har sin egen stil

Barbro tar även beställningar och målar bröllops- och dopgratulationer, nymålningar på gamla och nya möbler som klockor, skåp, vaggor och kistor. Vissa uppdrag utförs på plats, till exempel dekorationer på verandor och väggar.

– Jag illustrerar också böcker, skivomslag, diplom, program och har gjort etiketterna till Tällbergsbrännvinet, säger Barbro och visar olika färdiga och halvfärdiga målningar.

– Alla kurbitsmålare har sin egen stil. Ser jag en målning av en känd dalmålare vet jag på en gång vem som har målat den. Det är som att läsa ett brev från någon bekant – man känner igen språket och stilen.

Hon visar sin arbetsplats, där hon enligt gammal tradition gör färgerna själv av vatten, krita och lim. Klassiskt dalmåleri utförs på handgjort tyg som inte längre duger som sänglinne. Hon har en korg full med gamla textilier som hon använder som målardukar.

Hennes verk har visats på mängder av utställningar och konst- och hantverksintresserade från hela världen vallfärdar till hennes ateljé för att se mästaren ”in action”. Flera svenska kändisar, som Håkan Hagegård, Christina Schollin och Wenche Myhre, har målningar av henne.

– När Björn Skifs fyllde 50 blev jag uppringd av en kompis till honom som beställde en tavla i form av en livstrappa.

Hon visar ett uppförstorat fotografi av verket, efter 26 år lite blekt men fortfarande vackert. Här har hon målat Skifs i olika åldrar och valt ut signifikanta skeenden i hans liv.

Gjorde dalmålningar till modehuset Rochas

I samarbete med textilproducenten Almedahls målar hon även kökshanddukar, förkläden och metervara med klassiskt kurbitsmåleri. Almedahls säger att man vill att Slotts Barbros textilier ska spridas som en del av svenskt kulturarv.

Men det riktigt stora, och närmast osannolika, genombrottet kom 2011 då hon blev uppringd av Marco Zanini, chefsdesigner på franska modehuset Rochas. Marco Zanini är hälften italienare och hälften svensk. Hans mamma Agneta Boström var klasskamrat med Barbro.

– Han sa att han ville lyfta fram sitt svenska arv, visa modevärlden svenska mönster och tyckte att det skulle vara just dalmåleri! Zanini önskade att jag målade dalmålningar på sidentyg som sedan skulle bli stora sjalar av vilka han kunde designa kläder.

Barbro förklarade att hon inte målar på siden utan på så kallade ”fässingar” och andra gamla hemvävda dukar och lakan.

– Då ska du göra precis som du brukar, sa han, och så kom han hit till min ateljé för att vi tillsammans skulle ta fram mönster till modehusets vår- och sommarkollektion 2011. Det blev tre motiv som han bestämde sig för att använda i kläderna.

Ett motiv har titeln ”Château en Suède” (Slott i Sverige), titeln på en pjäs av den franska författarinnan Françoise Sagan och visar ett tretornat slott med franska flaggan, svenska flaggan och tre kronor i topp, tätt omslingrat av kurbitsar i mättade pasteller.

Kurbitsmålningar på catwalken i Paris

Motiven fördes över till sidentyg i en sidenfabrik i Italien och när hösten kom bjöds Slotts Barbro till Frankrike för att se slutresultatet på Rochas catwalk under modeveckan i Paris.

– Det var en märklig känsla att se mina motiv på sjalar och klänningar. Färgerna var starkare än på mina original men väldigt vackra. Efter visningen bjöds jag bakom scen och
vi firade med champagne och alla kom fram och gratulerade. De tyckte mycket om de ”exotiska” mönstren från Dalarna.

Plaggen med de svenska motiven blev även uppmärksammade av moderedaktören Lynn Yaeger från amerikanska magasinet Vogue som bestämde träff med Barbro i Paris.

– Jag satte på mig en av mina sidensjalar och blev upphämtad i en limousin som tog mig till hotell Ritz där jag skulle träffa henne. Hon var för övrigt roligt sminkad, som en clown! Det var ju en annorlunda och kul upplevelse och något jag inte ens drömt om att få uppleva!

Slotts Barbros konst i form av kläddesign har funnits representerad på de exklusivaste varuhusen i Milano, Paris och New York. Men det är förstås främst i Dalarna hon hör hemma. 2015 fick hon Borlänge kommuns kulturpris. I motiveringen stod det:

”Slotts Barbro är konstnären som målar nytt så att det ser gammalt ut. Ett uttryckssätt som tagit henne från hemmet Fjärdmansgården i Fjäkelmyra till catwalken i Paris.”