28-årige Carl-Johan väver för hand – till kungen och Nobelfesten

Det börjar dra ihop sig till Nobeltider och stämningen på anrika Klässbols väveri är lite extra laddad. Som kunglig hovleverantör är det Klässbols som levererar dukar och servetter till Nobelfesten. Vd Andreas Johansson och hans pappa Dick är självklart på plats vid festen och ser till att dukningen är perfekt.

Totalt 500 meter duk täcker de 150 borden i Blå hallen och tillsammans med 1 400 servetter levereras de nytvättade och nymanglade i god tid. När Nobelbanketten fyllde 90 år firade man genom att beställa en ny dukning med glas och porslin – och nytt linne från Klässbols. Den första dukningen auktionerades ut men Nobelstiftelsen var så nöjda att de året efter beställde ett nytt set som nu återanvänds år efter år.

– Det brukar vara några servetter som försvinner varje år – kanske slinker de med som minnen från festen, berättar Andreas Johansson. Så ett par nya får vi väva om varje år. Annars kommer ju dukarna att hålla i många år.

Det är en imponerande syn när tygerna växer fram ur de stora dundrande vävstolarna i maskinhallen. Idag är de elektriska, även om de fortfarande kräver mycket manuell handpåläggning.

Kungaduken tog fem år att väva

Vid en av vävstolarna finns Carl-Johan Lejrin, med den vackra yrkestiteln vävare. Han är bara 28 år och redan fullärd, dessutom den enda idag som också kan handväva på vävstolarna från 1880-talet.

Det är bara här, på den gamla jacquard-stolen, som de riktigt breda dukarna på tre meter kan framställas, och här vävdes bland annat den så kallade Kungaduken som vår nuvarande kung fick till sitt jubileum 1993.

Förutom att närmare 12 000 trådar måste sättas för hand, går det inte att stressa fram konstverken. En centimeter i timmen är snitthastigheten på en sådan duk, berättar Andreas Johansson. Kungaduken tog fem år.

– Jo, tålamod är en bra egenskap för en vävare, bekräftar Carl-Johan.

Han är idag anställd som vävare på Klässbols men arbetar också med egna projekt i sin vävstuga. Utan att vara särskilt fördomsfull, så är det ovanligt med en ung man i det här yrket, men för Carl-Johan var det egentligen aldrig någon tvekan om vad han ville bli.

– Jag var bara 5 år när min mormor lärde mig att sticka, berättar han.

Många år senare såg han ett tv-inslag om en man som satt och spann i direktsändning och blev nyfiken.

– Så jag lärde mig att spinna genom att titta på Youtube.

Men intresset slutade inte där. Carl-Johan köpte en vävstol på Blocket som han sedan monterade helt själv.

– Jag hade ingen aning om vad som var fram och bak men med hjälp av en Facebookgrupp så gick det till slut. Den var för övrigt startad av mannen som jag en gång sett spinna i tv!

Lär ut jacquardvävning i siden

Idag har han gått en treårig vävutbildning i Borås och när Andreas ringde för några år sedan och frågade om han ville komma till Klässbols tvekade han inte.

Nu arbetar Carl-Johan heltid på linneväveriet men försöker också att hinna med sina egna projekt, när han designar och väver tyger under namnet Södra by´s textilateljé.

I ett hus i Åmotfors, några mil från Klässbol, har han sin vävstuga, med tre stora vävstolar som han monterat upp själv.

– Det är lite mer handpåläggning här. Jag får göra hela processen själv, varpningen och solva och rita mönstren.

Carl-Johan renoverar jaqcuarder och väver damast men håller även många kurser och inspirerande föreläsningar. Dessutom är han med och skriver svensk textilhistoria.

– Ja, jag har fått det ärofyllda uppdraget att få tre lärlingar på K A Almgrens sidenväveri i Stockholm. Där jag ska lära dem jacquardvävning i siden under två år. Vi har aldrig tidigare i Sverige utbildat folk till sidenvävare, så detta är ett stort och nytt kapitel i historien.

Carl-Johan åker till huvudstaden fem dagar i månaden, resten av undervisningen sköts via videosamtal.

– De kommer att få lära sig alla moment inom handvävning och maskinvävning vid sidenväveriets 150 år gamla maskinpark, berättar Carl-Johan.

Renässans för hantverket

Hur känns det att vara ­historisk?

– Det är såklart väldigt roligt. Det är ju saker jag brinner för att göra. Även om det är lite tufft med tre jobb samtidigt.

Carl-Johan tror på en renässans för hantverket. Att göra något som håller över tid – men som också är unikt – där någon lagt ner både tid och lite av sin själ vid tillverkningen.

– Jag älskar att väva, att få arbeta med händerna, fortsätter han. Jag skulle nog bli galen annars. Dessutom är det nästan som en meditation att sitta vid vävstolen.

Inom kort kommer han också att skaffa får på den lilla gården som han har med sin sambo.

– Då kan jag verkligen göra allt från grunden. Från klippningen av fåren, till att spinna garnet och sedan väva av det.

Det enda som är tråkigt är att hans mormor, som en gång inspirerade honom till att börja arbeta med garn, inte längre är i livet.

– Hon var tyvärr bara 52 år när hon dog, så jag ser mitt yrke som en hyllning till henne, säger Carl-Johan.

Klässbols grundades 1920

Vi beger oss tillbaka till Klässbols utanför Arvika som också är en stor del av den svenska textilhistorien. Företaget är över 100 år, grundat 1920, och idag drivs det av fjärde generationen Johansson.

Huset där allting startade ligger bara 300 meter från där väveriet står idag, nära sjön Glafsfjorden. Orten har bara drygt 300 invånare men tack vare Klässbols har det idag blivit ett välbesökt turistmål med en fin butik och guidningar i väveriet.

Andreas var bara 23 år när han blev vd, en av Sveriges yngsta.

– Jag har ju alltid hängt här. Som barn var det min lekplats och sedan började jag sommarjobba på olika ställen. Och jo, jag har provat att väva också.

Pappa Dick fanns hela tiden med i bakgrunden som stöd. Klässbols är verkligen ett familjeföretag och det vill de fortsätta att vara.

– Idag är vi fyra kusiner som äger företaget, så det känns tryggt.

Andreas är barnbarnsbarn till Hjalmar Johansson som grundade väveriet 1920. Historien är spännande och börjar rent av med ett industrispionage. Jacquard-tekniken uppfanns av fransmannen Joseph-Marie Jacquard i början av 1800-talet.

Fransmännen ville inte sprida kunskapen om den nya tekniken till utländska konkurrenter, men KA Almgren – ja han med sidenväveriet – övertygade dem om att han var fransman och fick därför möjlighet att studera den nya tekniken. När han sedan åkte hem hade han ett antal nedmonterade jacquardmekaniska vävstolar som han olovandes smugglade med sig.

Och Klässbols framgångar började just med att Hjalmar Johansson kunde köpa in sin första mekaniska vävstol.

– Den tronade i vardagsrummet och de gjorde hål i taket till sovrummet för att ge plats för den efterlängtade jacquarden, berättar Andreas.

Köp en egen Nobelservett

Idag producerar Klässbols tusentals meter tyg varje år. Privatkunder är viktiga men även beställningar från Utrikesdepartementet som gärna vill att ambassaderna runt om i världen ska ha genuina svenska produkter.

Även Andreas tror att intresset för hantverk och kvalitet bara kommer öka i framtiden. Redan nu finns till exempel möjligheten att specialdesigna egna bröllopsgåvor eller företagsprodukter. Ja, du kan till och med köpa dig en egen Nobelservett à 671 kronor i företagets webbshop.

Lin är också ett ekologiskt hållbart material att arbeta med.

– Medan det krävs cirka 100 liter vatten för att framställa ett kilo bomull, behöver lin motsvarande bara en liter, säger Andreas.

Däremot odlas inte linet i Sverige. Klässbols har gjort ett försök men det gick inte att få lönsamt. Istället importeras det från Frankrike.

Klässbols är också kunglig hovleverantör sedan 1970-talet och producerar förutom dukar också gardiner och möbeltyger till Sveriges kungliga slott.

– Jo, jag träffar kungen då och då, medger Andreas med sitt värmländska lugn.

Återväxten i familjen tycks även tryggad för en femte generation Johansson med Andreas tre egna ungar men även kusinernas barn.

– Ibland kan ju folk undra om jag inte blir lappsjuk av att stanna här i Klässbol. Men vi har ju en produkt som tar mig över hela världen. Till Tokyo, Peking, Washington – och inte minst Nobelfesten, säger Andreas.