Det var maj år 1942 i Melbourne och höst på södra halvklotet. Det pågående kriget gjorde staden än mörkare då myndigheterna beslutat om en partiell mörkläggning för att spara energi – en så kallad brownout.
Samtidigt festade innevånarna som aldrig förr. Kriget skapade nya jobb som lockade unga människor från glesbygden. På barer och danshallar umgicks australier med amerikanska soldater som bodde på militärförläggningen Camp Pell vid Melbournes nordvästra rand.
Kvällen den 3 maj tog den 39-åriga sällskapsdamen Ivy McLeod spårvagnen söderut mot stranden för att hälsa på sin pojkvän John Thompson som hade en lägenhet nära gatan Victoria Avenue. De två åt middag och tiden rusade iväg, plötsligt var klockan halv två på natten. Ivy skyndade sig till spårvagnen bara för att upptäcka att den precis hade gått.
Läs även: Seriemördaren Peter Kudzinowski lockade till sig barn – utlovade godis och biobiljetter
Det skulle dröja en timme till nästa men Ivy ville inte gå tillbaka och störa John. Hon gick istället längs Victoria Avenue för här mellan en skönhetssalong och en tvättfirma fanns ett utrymme där man kunde vänta under tak.
Efter bara några minuter hörde Ivy fotsteg och en lång amerikansk soldat stod framför henne. Han skrattade och förklarade att han också missat spårvagnen, kunde han vänta här tillsammans med henne? Ivy sa vänligt att det fanns plats för dem båda och flyttade sig åt sidan.
Ivy McLeod hittades död
Leende gick soldaten in utrymmet, så slängde han armarna om Ivy och tog strypgrepp på henne. Hon tappade balansen och slog huvudet så hårt mot stenväggen bakom sig att hon förlorade medvetandet. Ivy skulle aldrig öppna sina ögon igen.
Innan gryningen nästa morgon gick en man vid namn Harold Wilson längs Victoria Avenue på väg till arbetet. Plötsligt såg han en lång amerikansk soldat stiga ut från utrymmet mellan skönhetssalongen och tvättfirman och försvinna mot stranden.
Något fick Harold att gå fram till mellanrummet och först trodde han att kvinnan som låg där sov. Men hon var död, nästan naken och kroppen förvriden.
Harold hade sinnesnärvaro nog att raskt ringa polisen och sedan vakta brottsplatsen tills de dök upp.
Läs även: Stenbergapyromanen satte skräck i bygden – gäckade polisen i över 20 år
Anonymt samtal tipsade om gärningsmannen
Rättsmedicinarna konstaterade att Ivy dött av en kombination av strypning och den hårda smällen mot stenväggen, men hon hade varken blivit våldtagen eller bestulen på sina pengar.
Både polisen i Melbourne och den amerikanska militärpolisen sökte efter den långe soldaten – förgäves.
Två dagar efter Ivys död ringde en anonym man med en amerikansk accent till den amerikanska arméns högkvarter i Melbourne.
”Angående tjejen som blev mördad föregående kväll så ska du säga till dem att leta efter en man som går på händerna.”
Samtalet antecknades pliktskyldigt och vidarebefordrades till militärpolisen i Camp Pell som sorglig nog dröjde med att undersöka saken.
Läs även: 5 av historiens värsta seriemördare – över 1 000 offer
The Brownout Strangler
Tidigt på lördag morgon den 9 maj hittades 31-åriga mrs Pauline Thompson strypt utanför det pensionat hon bodde på.
Pauline var sångerska och hade kommit till Melbourne en vecka tidigare från småstaden Bendingo för att göra karriär. Hennes man Les och barnen Caroline och Bruce bodde fortfarande kvar i Bendingo i väntan på att Les skulle få arbete i Melbourne.
Det visade sig att Pauline på fredag kväll varit på krogen tillsammans med en amerikansk soldat.
Polisen började nu misstänka att en seriemördare härjade i Melbourne och allmänheten kallade honom The Brownout Strangler.
Eddie Leonski anklagades för strypning
Det fanns en soldat i Camp Pell som var känd för att gå på händerna på bardisken och till och med över gatan – menige Eddie Leonski, 24 år gammal.
Han kunde vara glad och underhållande och älskade att gå ut och dricka tillsammans med de andra soldaterna. Han hade även en annan sida, den som gillade att provocera fram slagsmål bara för att få nöjet att visa att han kunde slå vem som helst blodig.
Det fanns något underligt och frånstötande hos Leonski som gjorde att han i hela Camp Pell bara hade en enda vän, en annan menig som hette Anthony Gallo.
Läs även: Trippelmordet i Handen – dådet som chockade Sverige
Edward Leonski föddes år 1917 i New Yorks slum och var son till fattiga immigranter från Ryssland. Leonskis pappa var en våldsam alkoholist, hans bror Walter institutionaliserades för schizofreni och förmodligen led Leonskis älskade mamma Amelia av samma psykiska sjukdom.
Edward själv var begåvad men misskötte de arbeten han fick och begick inbrott tillsammans med sin bror John.
Så bröt andra världskriget ut och Edward Leonski blev inkallad. Han förlades till Texas där den unga Beatrice Sanchez polisanmälde honom för att ha antastat henne på gatan och försökt strypa henne.
Beatrices anmälan följdes dock inte upp och i februari 1942 anlände Leonski tillsammans med hundratals andra soldater till Camp Pell i Melbourne.
Attackerade flera kvinnor i Melbourne
I väntan på en japansk invasion som aldrig kom fanns det inte mycket för soldaterna att sysselsätta sig med och lägerledningen såg därför mellan fingrarna när mannarna hela tiden smet in till stan.
I Leonskis umgänge noterades att han tafsade ohämmat och våldsamt på kvinnor han råkade möta.
I slutet av april trängde Leonski sig in hos småbarnsmamman Doreen Justice. Han tog strypgrepp tills hon svimmade och när hon vaknade hade han tagit av sig alla kläder.
Läs även: Grigorij Rasputin – mannen som vägrade att dö
Doreen lyckades fly ut till sina grannar men även Leonski kom undan.
Han skulle attackera ytterligare minst fem kvinnor under de kommande veckorna.
Kvällen den 12 maj var en ung kvinna, som vi kan kalla Betsy, på väg hem när hon hörde fotsteg bakom sig. Hon skyndade på stegen och var i färd med att öppna ytterdörren, då en amerikansk soldat kastade sig över henne. De båda tumlade in i hallen. Betsy skrek och hennes farbror, en mr Jackson, som bodde i samma hus sprang fram och vrålade ”försvinn härifrån för helvete!” Han kastade en stol på Leonski som flydde ut i natten.
Eddie Leonskis sista offer
Nu var Melbournes kvinnor så rädda att många sov över på sina arbetsplatser.
En av dem som fortsatte att gå hem efter jobbet var den 41-åriga sekreteraren Gladys Hosking. Hon bodde på förläggningen Camp Pell.
Kvällen den 18 augusti var regnig och Gladys hade så mycket att bära på att hon hade svårt att hålla upp sitt paraply. Hon blev därför glad när Leonski kom fram och erbjöd sin hjälp. De vandrade vidare tillsammans under hennes paraply och Leonski bad Gladys visa honom vägen till Camp Pell. Det gjorde Gladys gärna och hon följde honom ändra fram till en gräsmatta som gränsade till lägret. Här vände hon och började gå tillbaka.
Läs även: Ed Kemper: En av historiens värsta seriemördare – slog ihjäl sin egen mamma
Den småväxta och nätta Gladys hade inte en chans när Leonsisk starka händer greppade tag om hennes strupe.
Leonski släpande henne med sig när han kröp under ett stängsel som omgav Camp Pell. Gladys hade inte kraft att värja sig när Leonski täppte för hennes näsa och mun.
Hennes halvnakna kropp hittades nästa morgon på en hög gul lera nära stängslet.
Pekades ut som den skyldige
Polisen kunde snabbt identifiera Gladys och vittnen hade sett henne tillsammans med en amerikansk soldat. Snart pekade allt fler indicier mot Eddie Leonski. Bland annat så gick Anthony Gallo till en överordnad och berättade att Leonski sagt hårresande saker om morden när han var berusad.
Onsdagen den 20 maj kallades alla som fått en glimt av gärningsmannen till Camp Pell och soldaterna defilerade förbi dem. Även Betsys farbror Jackson stod där men ingen gärningsman kunde pekas ut. Arrangemanget avslutades och vittnena började lämna Camp Pell. Jackson stod och pratade med några poliser när en grupp skrattande soldater passerade. Jackson stelnade till och pekade på Leonski ”Där, det där är mannen som attackerade min brorsdotter!”
Leonski greps utan dramatik och följde lugnt med till det soldathäkte som fanns på förläggningen. Det var ingen särskild rymningssäker byggnad och därför kedjades han fast vid en järnsäng.
Lättad över dödsdomen
När polisen sökte igenom Leonskis tält upptäckte de gul lera på hans kläder och lakan. Först nekade han till anklagelserna men efter några dagars förhör erkände han alla tre morden.
Han uttryckte ingen ånger och förklarade att hans offer haft vackra röster som han ville samla på.
Psykiatriker undersökte Leonski och de kom fram till att han hade mentala problem, bland annat var han sjukligt besatt av sin mor. Han var dock tillräckligt frisk för att ställas inför rätta.
Läs även: Sjukhusmorden i Malmö: 18-åringen tyckte synd om de gamla
Förmodligen hade den amerikanske generalen McArthur som ansvarade för styrkorna i Australien redan på förhand bestämd att Leonski måste anses tillräknelig och att bara ett straff var möjligt för att återupprätta den amerikanska arméns heder.
Leonski mottog sin dödsdom med lättnad då han hade fruktat att dömas till livstids fängelse. Han skämtade om att han måste sluta röka då det var dåligt för hälsan och att han snart skulle få en gratis ansiktslyftning.
Leonski läste tidningar i cellen och när han såg bilder på vackra kvinnor sa han ”Ååh vilken underbar hals!”
Edward Leonski hängdes den 9 september i Pentridgefängelset.
Här kan du läsa alla våra artiklar från tidningen Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på tidningen Historiska Brott & Mysterier
