På Googles moderna kartor markeras egendomen som ”tillfälligt stängd”.
Helig mark, säger vissa.
Motsatsen, hävdar andra.
För ingen tycks riktigt säkert veta vilka djupa hemligheter som dväljs kring den lilla sydfranska byn Rennes-le-Château, strax nordost om Andorra.
En hemlig skattgömma för de legendariska tempelherrarna?
En kultplats för satanistiska riter?
Eller rent av den ort där Maria Magdalena – ibland utpekad som Jesu hustru – ligger begravd?
För det spelar egentligen ingen roll om den akademiska världen gjort sitt bästa för att avfärda fader François-Bérenger Saunière som egensinnig bluffmakare.
Än idag viskar byborna om hur den reslige prästen för drygt hundra år sedan kunde skymtas i månskenet i sin svarta fladdrande kappa i färd med att gräva upp kyrkogården i jakt på …
Ja, vadå?
För att komma gåtans lösning på spåren är det kanske bäst att gå tillbaka till den 11 april 1852. Då föddes i den franska byn Montazels en son till borgmästaren Joseph Saunière och hans hustru Marguerite, född Hugues. Parets förstfödde – en mörkhårig och stilig pojke – skulle omsider få sex syskon och välja prästbanan.
Redan tidigt tycks han dock ha skapat viss oreda med sin konservativa fromhet och sin popularitet bland kvinnor.
Biskopen fann det därför klokt att 1885 ge honom en liten undanskymd landsförsamling med blott 300 invånare, Rennes-le-Château.
Här borde han inte kunna orsaka speciellt mycket buller, var det tänkt.
Men av en slump (?) blev det raka motsatsen.
Saunière fann guldmynt i kyrkans altare
I samma distrikt ligger Château de Blanchefort, ett slott som tillhört en adelssläkt med flera stormästare i den legendomsusade tempelherreorden.
Här finns också en gammal kyrka från 700-talet som den 33-årige Saunière fann i ett bedrövligt skick.
Med hjälp av två hantverkare från byn inledde han omedelbart en restaurering, som en dag ska ha blottat ett hemligt gömställe.
I ett hålrum i kyrkans altare fann Saunière ett antal guldmynt samt tre trärör med pergament, förseglade med vax.
Dessa skulle senare kopplas samman med den märkliga rikedom som plötsligt tycks ha drabbat den enkle byprästen.
På kort tid lyckades Saunière inte blott ge sin kyrka ett nytt golv, målade fönster och en rad skulpturer, bland annat föreställande en rödmålad djävul omgiven av änglar.
LÄS ÄVEN: 12 spännande hemligheter och överraskande fakta om Mona Lisa
Swimmingpool och dyra viner
Han lyckades också inhandla en storslagen egendom som försågs med ett renässanshus, Villa Bethania, och ett bibliotek, Tour Magdala, kopplat till ett orangeri, en trädgård med swimmingpool, två svarta hundar, ett barskåp med dyra viner och en bur för apor och sällsynta fåglar.
”Godhjärtade donatorer” löd hans egen förklaring. Men när stiftet krävde namn och exakta summor gick räkenskaperna inte ihop.
Nu väcktes misstanken att Saunière tjänade pengar på att sälja privata mässor: det vill säga hålla andakter, förrätta nattvard och ge sista smörjelsen till den som ville betala.
En utredning tillsattes. Saunière deltog endast motvilligt, och till slut fick hans arbetsgivare nog och i en intern rättegång 1911 dömdes han till tre månaders avstängning och återbetalande av sina frilansinkomster.
Letade efter nedgrävd förmögenhet
Därefter ska han levt de sex återstående åren av sitt liv i fattigdom och livnärt sig på att sälja religiösa medaljer och radband till sårade soldater vid ett närbeläget regemente. Men det finns också andra och betydligt spektakulärare versioner av Saunières udda karriär. I en ska hans rikedom istället ha kommit från en gigantisk skattgömma.
Pengarna i altarets hålrum härstammade i själva verket från en av Frankrikes drottningar, nämligen Blanche av Kastilien.
Saunières nattliga grävande skulle varit ett lyckosamt försök att hitta resten av hennes påstådda förmögenhet på 28,5 miljoner (!) guldpjäser.
Men ännu intressantare är de dokument som också ska ha varit dolda i altarsockeln.
Ja, sanningen att säga innehöll de sprängstoff nog att skaka om den äldsta existerade mänskliga institu-tionen på jorden: katolska kyrkan.
År 1946 kom en viss Noël Corbu att öppna restaurang i Rennes-le-Château. Han var en udda figur som tidigare försökt sig på att starta advokatbyrå, skriva detektivromaner och driva sockerfabrik i Marocko.
ANNONS
Bevis för Jesus blodslinje
En dag på 1950-talet avslöjade Corbu att han stött på en märklig historia i samtal med Saunières forna husfru Marie Dénarnaud.
Pergamenten i altaret innehöll i själva verket en av världshistoriens mest sensationella hemligheter:
Beviset för att Maria Magdalena fött Jesu barn och att blodslinjen fortfarande existerade.
Jesus skulle alltså ha nu levande ättlingar.
En helt vansinnig tanke kan tyckas – om den inte samtidigt stödde en gammal legend kring kungaätten Merovingerna som regerade frankerriket åren 447–751.
Enligt denna härstammade dessa från Maria Magdalena som strax efter Jesus död på korset ska ha flytt i en båt och landstigit på den franska sydkusten.
Hon var då havande med frälsarens dotter Sara.
LÄS ÄVEN: Blanche Monnier satt inlåst i 25 år – hennes enda brott var att hon blev kär
Prieuré de Sion
För att skydda Jesu efterlevande bildades omsider det hemliga sällskapet Prieuré de Sion, vars ansikte utåt år 1118 blev tempelherreorden.
Det var de som sedan gömt pergamenten i Rennes-le-Châteaus kyrka – där även Maria Magdalena var begravd.
Fader Saunières flitiga gravplundrande handlade i själva verket om sökandet efter hennes kvarlevor, inte pengar, menade Corbu.
En rövarhistoria, menar idag de flesta aktade forskare.
Vilket dock inte hindrade att den fick nytt liv 1982 genom den uppmärksammade boken Heligt blod, helig graal, skriven av historikerna Michael Baigent och Richard Leigh och författaren Henry Lincoln.
Enligt dem var den berömda ”graalen” ingen helig artefakt eller bägare, som de flesta trott – utan själva blodslinjen.
Påvedömet, menade de, hade i alla år försökt utrota dynastin och dess beskyddare, annars riskerade de att mista den makt som vilade på den apostoliska successionen genom Petrus.
Täckmantel för att bevara hemligheten
Prieuré de Sions mål var i sin tur att upprätta ett ”heligt europeiskt imperium” som skulle bli nästa stora världsmakt. En ättling till Jesus skulle utropas till ”rex deus” (Gudomlig kung) och ha sitt säte i Jerusalem.
Enligt denna tes var alltså Bérenger Saunière inte alls någon simpel bedragare, utan en av världshistoriens största upptäckare.
Eller var han rent av en sorts helig vakthund?
Hade Saunière placerats i Rennes-le-Château under täckmanteln som enkel bypräst för att bevara Den Stora Hemligheten?
LÄS ÄVEN: Mysteriet med statyerna på Påskön: Vem reste stenfigurerna – och varför?
Var hans hastigt växande rikedomar i själva verket en frikostig lön från sällskapet Prieuré de Sion?
Allt detta skulle kanske avfärdats som ännu en galen konspirationsteori, om det inte varit för en viss Dan Brown och hans Da Vinci-koden som utkom 2003.
80 miljoner sålda böcker gav hela världen kunskap om den häpnadsväckande legenden.
Och än idag kvarstår en rad mysterier kring den kontroversielle prästen i Rennes-le-Château.
Varför hade han nära kontakt med en känd ockultist, Jules Bois, som författat flera böcker om satanism?
Vad hände med den dödskalle från 1300-talet som han med hjälp av en hund ska ha funnit i en hemlig kammare under sakristian och som mitt i kraniet hade ett borrat hål?
Varför tillåts ingen längre besöka egendomen, än mindre starta en utgrävning som kunde bringa reda i ryktena om Maria Magdalenas grav?
Var den trafikolycka som krävde Noël Corbus liv den 20 maj 1968 enbart en olycka?
Och – framför allt – vart tog fader Saunières pergament, som ska ha innehållit den sensationella släktlinjen ända fram till år 1244, vägen efter hans död den 22 januari 1917?
LÄS ÄVEN: Mona Lisa stals från Louvren – tjuven försvann med tavlan genom huvudentrén
64 år gammal segnade han en dag ner i sitt bibliotek och en tillkallad läkare konstaterade hjärnblödning.
Husfrun Marie Dénarnaud ska ha påstått att hennes husbonde levde i ytterligare fem dagar och fått henne att bränna alla viktiga dokument.
På sin dödsbädd ska Saunière också ha vägrat motta den sista smörjelsen, vilket förstås underblåste rykten om att han var allt annat än en god katolik.
Däremot en bevarare av den största av hemligheter.
Inspiration till Da Vinci-koden
I inledningen av Da Vinci-koden ger författaren Dan Brown en tydlig blinkning till den mystiske byprästen i Rennes-le-Château:
Den fiktive museiintendent som hittas mördad på rygg på ett golv i Louvren har också fått efternamnet Saunière.
Inspirationen till den brutala slakten tycks Brown i sin tur ha fått från ett mystiskt mord 1897 på en av François- Bérenger Saunières kollegor i grannstaden Coustaussa.
På allhelgonadagens morgon hittades fader Antoine Gélis liggande på rygg i en stor blodpöl. Tillkallad polis konstaterade att han hade misshandlats till döds med en eldgaffel.
Märkligt nog saknades inga värdeföremål i huset. Tvärtom fann man en rad sällsynta guldmynt och en uppseendeväckande stor summa pengar för att tillhöra en enkel bypräst.
LÄS ÄVEN: Georgia Guidestones: Det gåtfulla monumentet som sprängdes
En sönderslagen klocka som återfanns i fickan vittnade om att mordet hade skett nästan exakt vid midnatt.
En annan ledtråd var ett cigarettpapper av märket Tzar, tillverkat i Ungern. På förpackningen hade någon klottrat orden: ”Viva Angelina”.
Fader Gélis var själv inte rökare, men Bérenger Saunière visade sig långt senare inneha ett ungerskt bankkonto där han samlat delar av sin stora förmögenhet.
Mördade Saunière sin kollega för att han visste för mycket?
Ja, det trodde i alla fall den senare ägaren till Saunières Villa Bethania, Noël Corbus. En dag när han flyttade möbler i prästens privata kapell påstod han sig ha funnit ett gåtfullt klotter med Saunières handstil.
Kodexperter kom senare fram till att bokstäverna bildade orden ”Viva Angelina”, vilket i sin tur uttyddes som ”En ängel återvänder”.
Här kan du läsa alla våra artiklar från Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på Historiska Brott & Mysterier
