Prick klockan 16.23 rullar det knallröda Snälltåget ut från Stockholms central. Jag har haft resfeber, beklagat mig för kollegorna. In i det sista var det osäkert om jag skulle kunna ta mig hem med tåget som planerat (banarbeten förstås!), och alla turer fram och tillbaka har lagt lite sordin på stämningen. Plötsligt känns det nervöst med nattåg. Har ju en fullspäckad dag imorgon, kommer jag att kunna sova? Och så får jag min plats i liggvagnen först i Malmö när fler vagnar kopplas på, hur ska jag hålla mig vaken till klockan halv elva?
Jag njuter dock av att starta resan mitt i stan. Jag har i princip jobbat till klockan fyra, jag fick nästan in en hel arbetsdag innan jag satte mig på tåget. Den stora fördelen med tåg är att man kan anlända strax före avgång (även om rådet är att ha gott om tid, särskilt ute i Europa där tågstationerna är stora och tempot högt), och slipper säkerhetskontroller och transfer till flygplatser långt utanför centrum. Samma sak när man kommer fram: man kliver rätt in i resmålet. Att resa från stadskärna till stadskärna är underbart!
Härlig stämning i kupén
Mina medresenärer i vagn 221 hälsar vänligt, och jag blir snabbt på bättre humör. Vi ska ju kampera ihop ett tag och förhör oss om varandras resplaner. Paret framför mig ska till Berlin, tjejen bakom ska på jobbmöte i Hamburg. En man bjuder på kakor, stämningen är uppsluppen.
Det känns som att resa på riktigt, som man gjorde förr i tiden. Jag slungas tillbaka till tonårens tågluffar. Tåginredningen bidrar till känslan, det här är gamla tågvagnar som har rustats upp allt eftersom. Det är gott om plats och jag trivs i min breda fåtölj där jag kan sitta bekvämt och skriva en artikel. Jag saknar inte längre liggvagnen, jag hade ändå inte gått och lagt mig klockan fyra på eftermiddagen.
Framåt middagstid beger jag mig hungrig mot restaurangvagnen ”Krogen”. Nähä! Man skulle visst ha bokat bord i förväg. Snopet. Det står klart och tydligt på hemsidan, det är jag som är dåligt påläst. Personalen förbarmar sig dock över mig och lyckas skaka fram ett bord. Jag äter coq au vin på riktigt porslin och skålar i Coca-Cola. Bredvid mig dricks det öl och vin, det hela känns väldigt exotiskt.
Utsikten är så fin att jag ber personalen ta bilder på mig, jag skickar hem dem till familjen som undrar om jag befinner mig på Glaciärexpressen, det lyxiga, schweiziska alptåget.
Äntligen är jag på väg! Det var länge sedan en resa skapade så mycket uppmärksamhet i bekantskapskretsen. Intresset för miljövänliga resor med tåg mellan Sverige och kontinenten är omättligt, och trycket på biljetter är lika högt som vid en Håkan Hellström-konsert. I sommar är efterfrågan på nattågen större än utbudet, det är den krassa verkligheten.
I Malmö får jag min sovplats. Jag har lyxat till det med egen liggkupé. Jag förstår att det kan vara supermysigt att dela rum med andra. Jag hör det trivsamma snacket från herrarna i kupén bredvid min. De pratar om livsval och karriärer, och när den ene ska göra sig iordning för natten smiter den andra artigt iväg på toaletten. De verkar ha hittat ett fint sätt att förhålla sig till varandra. Allt är förstås en kostnadsfråga, men den här gången har jag valt det bekväma alternativet.
Jag vaggas snart till ro av tågets rytm och sover oväntat bra. Det enda som egentligen stör mig är ljuden. Låskedjan slår mot metallen. Tåget tutar. Resenärer går av i Hamburg. Jag gör en anteckning i skallen att jag ska köpa öronproppar till hemresan.
Framåt niotiden på morgonen rullar vi in på Hauptbahnhof (betyder centralstation på tyska, och förkortas Hbf) i Berlin, det är en fantastisk känsla. Mitt hotell Amano Grand Central ligger bara ett par hundra meter från tågstationen, jag knallar dit på några minuter, nu börjar mitt Berlinäventyr. Jag har inte varit här på över ett decennium och mycket har hänt. Jag gör Berlin på 24 timmar och somnar lycklig. Men innan jag släcker sänglampan bokar jag via mobilen ett hotell i Hamburg, dit jag ska resa dagen därpå. Tågluffen fortsätter!
Bra service ombord
Tåget mellan Berlin och Hamburg är en ren njutning. Jag har bokat förstaklassbiljett, här kan man till och med bli serverad varm mat utan att röra sig ur fläcken. Folk runt omkring mig får in soppor, pajer och grytor på vitt designporslin. Snacka om service. Själv beger jag mig till restaurangvagnen, med röda skinnsoffor och bordsservering. Jag köper en kopp te för några euro och slår mig ner och betraktar utsikten genom de stora fönstren. Det vackra tyska landskapet svischar förbi. Tågromantik!
När resan närmar sig sitt slut går tågvärden runt och bjuder på choklad och småkakor. Hon meddelar att tåget kommer att göra ett tre minuter långt uppehåll så det gäller att vara kvick. Tysk disciplin. Jag är tacksam över att jag inte har någon resväska i släptåg, och jag är glad att lära känna en ny stad – Hamburg.
I tågsammanhang är det här en viktig knytpunkt – nyckeln till allt. Alla svenskar som vill upptäcka Europa med tåg passerar förr eller senare Hamburg. Här förgrenar sig rälsen och tar olika riktningar, staden knyter samman Nordeuropas järnvägsnät med de till Central- och Sydeuropa. Hamburg Hauptbahnhof är en imponerande tågstation – både i utseende och storlek. Banhallen mäter över 150 meter, och här passerar en halv miljon människor varje dag, vilket gör den till Europas näst mest trafikerade efter Gare du Nord i Paris.
Jag har ett lika intensivt dygn i Hamburg. Värt att veta för de som bara stannar till i Hamburg i några timmar är att många sevärdheter ligger på bekvämt promenadavstånd från centralstationen. Ut och upplev den här chica storstadspärlan!
SJ:s nattåg tillbaka till Stockholm går som på räls. Jag sover återigen i en egen kupé, den ser ut att vara helt nybyggd. Det enda som stör min nattsömn är den danska gränspolisen som kollar passen runt midnatt. Sen sussar jag hela vägen till Stockholm.
Som alla andra är jag tågfrälst, och har redan börjat planera för mitt nästa tågäventyr – mot Paris för vidare färd mot franska småbyar.
LÄS ÄVEN: Res i Europa med tåg: Så planerar du resan
