Det är knappast någon trängsel på vägen som går genom byn Särvsjön. Vi befinner oss en bra bit från de mer turisttäta delarna av Härjedalen. Här i de norra delarna av landskapet är det bara frigående kossor som gör att man kan få stå stilla på vägen en stund. Jon Långström kommer gående på grusvägen med en av sina hästar i släptåg. Han leder in den på gårdsplanen och binder fast den intill det stora rödmålade boningshuset.
Gården som funnits i släkten i många generationer ligger på en höjd intill sjön som gett byn sitt namn. På andra sidan vattnet reser sig fjället Särvsjövålen. I grönsakslandet intill huset växer potatis, morötter, grönkål, lök och jordgubbar. Trots att det är slutet av augusti håller bären just på att bli röda. Byn ligger 630 meter över havet vilket gör sitt till förutsättningarna att odla här. För att ta oss hit har vi följt en grusväg några mil från samhället Hede vid Ljusnans strand, en resa på lite drygt en halvtimme med bil. Annat var det förr i tiden, framför allt under vintern.
– Det var inte riktigt någon väg till Hede då så de gick eller åkte skidor. Morfar var brevbärare och hans pappa också. För att hämta posten fick de åka åtta mil tur och retur, ett Vasalopp två gånger i veckan, berättar Jon när vi slagit oss ner inne i det rymliga köket.
Jon Långström
Ålder: 43.
Bor: I Hedeviken och byn Särvsjön i Härjedalen.
Familj: Dotter och hästarna Bruksa och Bengt-Lisbeth.
Yrke: Fjällbonde, timmerman och skidmakare.
Aktuell: Tilldelades Härjedalens miljöpris 2023 för sitt arbete med jordbruket och som trähantverkare. I motiveringen lyftes han fram som en förebild och inspiration med sina fossilfria verksamheter.
Särvsjöns enda bonde
Ända sedan han var liten har han tillbringat mycket tid här uppe i Härjedalens fjällandskap och sedan några år tillbaka är det här hans arbetsplats under årets ljusaste månader. Vintertid jobbar Jon med att timra hus och göra träskidor men under sommaren slår han hö på ängsmarkerna kring byn tillsammans med sina två nordsvenska brukshästar.
– Det är ingen bonde kvar i byn så det är lite därför jag kom in på det här. Jag slår mer än vad jag skulle behöva, och det gör jag för att det inte ska växa igen. Det får gärna komma hit någon bonde till. Tills vidare försöker vi hålla efter så gott vi kan.
Idag har Särvsjön knappt en handfull bofasta invånare men för hundra år sedan var det fullt av liv i gårdarna året om.
– Det har funnits många småbruk här, varenda gård hade getter och några kor. Husen här omkring är ganska stora, när de byggdes på 1930- och 40-talen fanns det ändå en framåtanda, säger Jon.
Men så kom efterkrigstiden och när industrin tog fart i Sverige behövdes arbetare till fabrikerna. Under en tid fick jordbrukare betalt för att lägga ner sina gårdar.
– Då var det flera hundra småbruk om dagen som las ner, och då försvann mycket av det här. Nu finns det ju lite en trend åt andra hållet, konstaterar Jon.
Hyr kossor som gynnar den biologiska mångfalden
När kaffet är uppdrucket går han ut och sadlar på hästen. Nytt för i år är att han har ett gäng kossor som betar utmarkerna kring byn. I två månader har de gått fria i skogen men idag är det dags att hämta hem dem igen. Snart rider han iväg längs grusvägen. En gps-sändare på en av kossorna visar var de uppehåller sig nu.
– Jag hyr dem av en bonde under sommaren. Vi har en gammal fäbodvall som tillhör gården men det var rätt länge sedan det var några kor där nu. Så det här var ett sätt att få betat där och så blir det en verksamhet för mig som inte tar så mycket tid. Biotopen som är runt de här fäbodvallarna är speciell för det är väldigt hög artrikedom eftersom de betats under så lång tid. Så korna får en fin sommar i skogen och så är det bra för den biologiska mångfalden också.
Någon kilometer från byn hittar vi de tio korna som står i en klunga och betar på ett kalhygge. Bjällran kring halsen på en av dem är ett av få ljud som hörs när Jon kommer ridande. Han rundar kossorna och börjar driva dem hemåt. Det är första gången han använder den här hästen för kofösing och det tar en stund innan hon får kläm på det. Kossorna är inte sugna på att gå längs vägen utan försvinner ut i skogen när de får chansen. Men så småningom hamnar de allihopa på vägen, åtminstone för en stund.
LÄS ÄVEN: I den idylliska byn får turister möta naturen på nära håll: ”Hit kan man komma för att få ro”
Använder nordsvenskar i sitt arbete
– Det blir ett test det här. Men hästarna är duktiga på att fatta vad de ska göra, de har ju vallningsinstinkter. Hon här har redan förstått, säger Jon från sin plats uppe i sadeln innan kossorna viker in i skogen igen.
– Nu fick de nyss på svamp där tror jag, säger Jon innan han följer efter på hästryggen. En kvart senare återvänder han till vägen utan korna. De var helt enkelt inte sugna på att lämna skogen idag.
– Det är svårt att gå tillbaka till något annat när man fått smak på det här livet, säger Jon och skulle lika gärna kunna prata om sig själv som om kossorna.
Han trivs bra med att arbeta med sina hästar. Hästintresset har han haft länge men det är först på senare år han har börjat jobba med dem.
– Syrran hade alltid hästar när jag var liten och sen har jag haft egen häst i sju, åtta år. Först hade jag en gammal travare men sedan gick jag över till nordsvenskar. Det är en ras som är avlad för körning så de är lite sävligare och sådär men de funkar väldigt bra att arbeta med.
Flera rödlistade arter
Nästa arbetsuppgift för Jon och hästen är att slå gräset på en av ängsmarkerna i byn. Vi tar oss till andra sidan sjön där det höga gräset breder ut sig nedanför Särvsjövålen. Precis som på fäbodvallen är artrikedomen stor här på de gamla kulturmarkerna.
– Här finns också mycket rödlistade grejer som Jungfru Marie nycklar och tätört. Här har du till exempel ängsskallra, säger Jon och plockar upp ett strå från gräset.
Slåtterbalken av märket Triumph står redan och väntar på honom så han spänner för hästen och slår sig ned i stolen längst bak. Snart börjar hästen driva slåtterbalken framåt och ett mekaniskt klippande ljud hörs över ängen. Där de kör fram faller gräset ner till marken. När de kört ett varv stannar Jon till för att låta hästen ta igen sig. Att han använder häst i sitt arbete är något som många är nyfikna på men själv ser han det inte som så märkvärdigt.
– Det funkar som regel väldigt bra att arbeta med hästarna. Det är ändå en röststyrd multitraktor som du inte har särskilt stora omkostnader för att hålla igång. Och en vanlig traktor är som bäst när man köper den och så blir den sämre och sämre, med en häst är det tvärtom. Om det blir lika bra eller bättre resultat med häst känner jag att jag mycket hellre använder det.
Här i Särvsjön lyser också de vita höbalarna, som blivit en vanlig syn på många andra håll, med sin frånvaro. Istället står femton hässjor på den delen av ängen som redan är slagen. Konsten att göra en hässja lärde sig Jon av en norsk bonde när han sommarjobbade som sextonåring på en gård på andra sidan gränsen. I vintras träffade han på bonden igen och fick tacka för kunskapen han fick med sig därifrån.
LÄS ÄVEN: Birgit och Clas lever inget lugnt pensionärsliv: ”Skogen håller oss unga”
”Detta är framtiden”
– Han blev imponerad när jag berättade att jag fortfarande var i höbranschen, skrattar Jon innan han gör ett smackande ljud och snart driver hästen på slåtterbalken igen.
Efter en sommar med mycket regn gäller det att passa på så länge det är uppehåll. En häst i den här storleken äter ungefär tre ton hö under vinterhalvåret så det gäller att få in tillräckligt stor skörd på de veckor som återstår innan säsongen är slut. Jon ser ut att ha det ganska trivsamt där han sitter på slåtterbalken och styr hästen på rätt väg. Även om det kan se ut som han håller kvar i ett omodernt och traditionellt arbetssätt tror han att det här är vägen framåt.
– Det är ingen bra kalkyl på det moderna jordbruket. Det är knepigt att göra så stora investeringar med dyra maskiner på en plats som det här. Men jag tror att det kan vara svårt för folk att se det där. Den här byn till exempel, den blomstrade så länge man körde det småskaliga, säger Jon när han stannat till igen.
– Många tror att jag gillar att hålla på med gamla och traditionella grejer men det gör jag inte, jag gillar nya grejer. Det här är framtiden som jag ser det. Jag har redan ställt om till det fossilfria livet.
